Dag 13237 - På vift...

Känner mig tvungen att skriva några rader. Precis kommit hem från BES, sitter här med en proteinshake bredvid mig och en fylld urinblåsa. Vart en känsloblandad dag idag, började ganska bra med att jag var glad trots orolig natt med kryp i benen. Kom sedan in i en nedstämd liten period under förmiddagslektionen för att sedan stiga ovan den nollgradiga skalan från minus till plus med en hel del skratt som visserligen inte förbättrade huvudvärken. Det är satans jobbigt när jag är så vilsen av oro och pendlar mellan extremt glad och jävligt ledsen under kort tidsrymd. Ilskan pyser ofta över för att lätta på trycket, väl behövlig men kommer ofta ut i för stora proportioner. Vad händer? Vilken riktning skall jag ta i kommande korsning? Kommer satan i gatan att stoppa mig än en gång? Jag kör väl förmodligen in på en liten grusväg, väl dold från omvärlden och skapar min egna lilla trygga värld igen eller inte...