Dag 13313 - Läggdags för de flesta

Känner en begynnande trötthet i ögonvrån, halsbränna och värk i benen. Dags att lägga mig snart. Har ingen lust att sova. Tittade på två filmer nere i hemmabion ikväll, "Altered States" och "Maniac Cop". Det var på tiden, var veckor sedan senast. Är för rastlös för att sova, men vet inte vad jag skall göra istället så jag bara sitter. Retar mig på mig själv, fastnar med blicken på adventsstjärnan i fönstret som är lite feber mardrömsaktig. Gungar lite på stolen, känner att jag är pissenödig men orka inte bege mig på toa så jag gungar vidare på skinkhalvorna. Känner doften av kaffe från muggen som står strax till höger om datorn. Meningsfullt, inte alls. Men jag har ingen ro i kroppen. Är nervös, deppig, glad, arg, sjuk, tyst, misstänksam, misslyckad, nöjd och så rullar det på. Jag åker upp och ner i det kuperade landskapet som är mitt liv och bara är just nu. Vet inte om det är bra, lite rädd för att allt försvinner, rinner mig ur händerna. När jag saknar det är det redan förbi och försent. Hoppas denna natt blir lång, vill inte stiga upp än, vill sova ut. Jag är trött, utmattad både kroppsligt och psykiskt. God natt.

Dag 13313 - Läggdags för de flesta

Känner en begynnande trötthet i ögonvrån, halsbränna och värk i benen. Dags att lägga mig snart. Har ingen lust att sova. Tittade på två filmer nere i hemmabion ikväll, "Altered States" och "Maniac Cop". Det var på tiden, var veckor sedan senast. Är för rastlös för att sova, men vet inte vad jag skall göra istället så jag bara sitter. Retar mig på mig själv, fastnar med blicken på adventsstjärnan i fönstret som är lite feber mardrömsaktig. Gungar lite på stolen, känner att jag är pissnödig men orka inte bege mig på toa så jag gungar vidare på skinkhalvorna. Känner doften av kaffe från muggen som står strax till höger om datorn. Meningsfullt, inte alls. Men jag har ingen ro i kroppen. Är nervös, deppig, glad, arg, sjuk, tyst, misstänksam, misslyckad, nöjd och så rullar det på. Jag åker upp och ner i det kuperade landskapet som är mitt liv och bara är just nu. Vet inte om det är bra, lite rädd för att allt försvinner, rinner mig ur händerna. När jag saknar det är det redan förbi och försent. Hoppas denna natt blir lång, vill inte stiga upp än, vill sova ut. Jag är trött, utmattad både kroppsligt och psykiskt. God natt.

Dag 13312...

Sjuk igen. Var på bättringsvägen i fredags, körde styrkepass och trodde att jag var på banan igen men icke sa nicke. Söndags vaknade jag med halsont och en heshet som inte lagt sig ännu. Blir så fruktansvärt rastlös av att inte kunna träna, känns som alla muskler förtvinar och allt är meningslöst... överdriver en smula :-) Idag är det Jennifer och jag som är hemma, vi lämnade Emil i skolan imorse. Vi har det ganska lugnt och skönt här hemma med all julbelysning runt omkring som sprider värme och lugn. Har placerat Jennifer framför PS3:an en stund, hon behöver öva för att bli lika duktig som storebrorsan. Köttfärsen sprakar i stekpannan och potatisen kokar.

Lunchpaus.

Tillbaka, den ena hyacinten i fönstret har slagit ut och orkidéerna blommar fint. Jag är alldeles tom i huvudet idag, vet inte vad jag skall skriva eller vad jag skall göra. Inte helt sant, skall posta paket och åka till sjukgymnasten senare, men hur roligt är det på en skala ;-) Generaliseringsgruppen imorgon igen sedan nya äventyr på torsdag, nervöst! Nu skiter jag i det här för stunden, god eftermiddag.

Apollo 18 - Official Trailer [HD]

Dag 13307 - Telefonterror

Telefonerna ringer, jag blir tokig! Vad är det inte folk förstår? Tycker det är ganska enkel matematik, svarar jag inte så har jag förhinder. Det värsta är att personen ifråga lämnar meddelande varje gång också. Jag orkar och vågar inte svara idag, inte igår heller för den delen. Jag blundar för verkligheten, den börjar komma för nära. Min framtid börjar synas och det är skrämmande. Vet vilka som försöker få tag på mig också. Försäkringskassan och Lotsen. Skrev ett mail precis och förklarade min situation och mina tankar, detta skickade jag till Lotsen. Vet att jag inte skulle få fram det jag tänker och tycker om jag tagit det per telefon. Jag blir så oerhört lätt övertalad och tvingad in i något utan att blinka. Fy fan! Terror är vad det är. Tanten på försäkringskassan verkar vara jagad med blåslampa, konstigt nu när jag är inskriven på Lotsen och där har regelbunden kontakt. Så många år som jag tidigare gått utan kontakt med någon utanför husets fyra väggar. Jag är tom i huvudet, ångestfylld och för jävla arg, ledsen och besvärad av allt runt omkring mig. Har ångest för min ekonomi och den jävla bur jag är inlåst i. Klumpen i magen bara växer och jag blir bara mer och mer inåtvänd igen. Ilskan riktas åt alla håll men främst mot mig själv. Det är så mycket jag måste göra men jag vet inte i vilken ända jag skall börja. Jag försöker välja den enkla vägen jämt men krånglar bara till det och lyckas alltid välja fel. Varje nytt steg är ett misslyckande känns det som nu. Känner en förbannad press på mig att jag måste göra något nu, måste hitta min yrkesväg. Pressen leder till stress, som leder till rädsla och skräck. Jag blir blind och vill bara gömma mig ännu mer. Jag är övertygad om att jag inte kommer klara av det jag ställer mig inför. Fan finns det ingen som vill köpa huvudet av mig? Alla tillbehör medföljer som behövs för installation (säljes utan garantier). Instruktionsbok och kontroll saknas tyvärr men fungerar säkert med en universal. Kan även tänka mig byte, lägger gärna en slant emellan men då måste håret vara intakt... Humor på hög nivå är kul och får mig att sväva iväg ibland, utan den hade jag inte suttit här på min röv och gurglat munskölj. Ha det bra alla som inte gör mitt liv till ett helvete.

Johnny Cash - God's Gonna Cut You Down

AC/DC - You Shook Me All Night Long

Led Zeppelin-Stairway to Heaven

Tradera auktioner FYNDA!!!

Mannajas auktioner, alltså mina! se bilderna nedan

Dag 13293 - Ibland är det kul

God morgon tänker jag att blickar ut genom fönstret. All min energi rann ur kroppen igår då jag var på samtal på  behandlingsenheten, avslutande samtalet efter gruppen. Var en konstig känsla att åter träda in i trapphuset. Abrupt slut för ett par veckor sedan från något som jag dagligen haft i min agenda som en sysselsättning. Blandade känslor var det. För tillfället känner jag att jag backat tillbaks ganska rejält och inte har någon större lust till någonting. Väldigt negativ och inte så vidare glad kan väl tilläggas. Saknar de befriande glädjen som jag haft. Skratten som löste många proppar, nu börjar de sätta sig igen. Jag ser inte fram emot kommande sysselsättning. Skrämmer mig något djävulskt! Varför skall allt gå i vågor? Varför är allt så besvärligt, även om det finns stunder då det känns bra. Men det är mest för att jag gör något då som tränger undan alla negativa tankar. Skall det vara så jag skall leva? Hålla mig sysselsatt jämt för att förblindas? Rimmar inte riktigt väl tycker jag. Det är väl bara att acceptera att jag är som jag är, djupt depressiv och jävligt rolig när jag tycker att humor är kul :-) Men grisar skall ju inte ha roligt, jämt heller. Fortsatt trevlig dag, snart är det jul på tal om grisen!

Dag 13289 - Tapetserings söndag

Slutförde tapetseringen idag av fototapeten som binder samman vardagsrum och kök. Nu är det bara köket som skall upp. Lite bilder under arbetets gång!

Cornelis Vreeswijk - Mördar Anders

Fred Åkerström - Jag ger dig min morgon

Guns N' Roses - November Rain

Guns N' Roses - Sweet Child O' Mine

Attack of the Killer Tomatoes Theme Song

Magic Pumpkin (Better Quality)

Dag 13287 - Vakuum

Mår inget bra idag, måste gnälla av mig lite. Ont i huvudet och nacken. Känner att ångesten bankar på dörren, känner mig rädd för allt. Ville inte stiga upp i morse och gjorde inte så förrän kvart i tio. Det var inte något vidare skönt att dra sig fram tills dess men hade inte orken att kliva upp. Skall på besök till Återbruket idag med min coach från Lotsen. VILL INTE DIT! Känner jag spontant. Livrädd för att gå dit, känns som jag kommer bli tvingad till något nu. Är inte stark nog att stå upp för mig själv idag, inte säga vad jag vill. Kommer bli övertalad och säga ja för att få det överstökat för dagen och komma därifrån. Skyndar till bilen, förbannar mig och förskjuter allt in i framtiden, som jag alltid gör. Förtränger fast inte för att njuta av nuet utan för att försöka låtsa som det inte finns samtidigt som jag ständigt följs av en oro som förstör allt annat som jag gör. Inget annat känns meningsfullt eftersom jag vet att jag kommer tvingas till något och det närmar sig för varje steg sekundvisaren tickar framåt. Känner de djupa hisnande dalarna mellan hjärtslagen. Ett vakuum som försöker utvidgas, trycket för öronen ökar, kallsvettning, panikkänslor och skräcken inbiter sig allt starkare. Fan! ...och så är det helg också...

Dag 13284 - Humor är fortfarande kul

Huvudvärk förpestar morgonen, svårt att hålla humöret uppe. Barnen är griniga när de inte får som de vill. Lugnat ner sig något nu efter att vi pratat igenom situationen. Rörmokaren är här och ordnar med toaletten och köket. Äntligen! Skall försöka få upp gipsskivorna i köksdelen imorgon därefter är det bara att montera upp de övre köksskåpen. Mattan måste läggas innan resten skall installeras. Får väl försöka börja med Emils nya rum också, ta bort mattan och göra det som går att göra. Julen närmar ju sig med stormsteg så det är väl dags att skynda på en smula :-) Det är jag ju jätte bra på... Sista klunken av kanel kaffet slank ner i strupen. Idé torka. Sneglar på en hög filmer som ligger bredvid mig, känns lite som mina fiender just nu. Vet inte varför. Allt runt omkring mig jävlas med mig. Huvudvärken. Den suger kraften ur mig, gör mig ilsken och sur. Det kvittar hur jag kämpar, kängan slår mig alltid med hela sulan. Ständigt lika chockad och överraskad. Jag vänjer mig aldrig. Kan inte fokusera, kan inte koncentrera mig. Ljudet av metallsågen får mig att rysa in i benmärgen. Kan inte kopparledningen ge vika snart! Barnen är hungriga, lunchen borde lagas. Alla dessa ljud, all press, alla måsten. Servicekontorets sopbil med det fyndiga namnet Broddway, dånar, susar, skrapar, studsar, piper, blinkar fram utanför det öppna fönstret på trottoaren. Fan vilken grå dag, hur vänder jag det till det positivare? Inte fan vet jag när mitt utgångsläge är på minus utan startbana. Är jag negativ? Ja en smula. Hopplöst? Förmodligen. Eller kanske inte, vänder snart. Vänta tills i vår herr Belfrage ;-) Fast först är det jul och den glittriga granen är min kompis... tills den barrar... humor har ingen dött av sa baronen och satte pepparkakan i halsen.