Dag 11942 - Solig, vacker, skäggig och skabbig

Vaknade idag, som de flesta boråsare, till en solig, kall och vacker morgon. Utsikterna för dagen verkar lovande. Snart har första veckan gått för Jennyh på hennes nya jobb. Själv är jag hemma med barnen den tid dom inte är på dagis. Var lite sena imorse så det blev snabba rutiner, proteinshake till frukost och varsin varm välling i vagnen till barnen. Sedan fullt påklädda med overaller och mössor och snabba steg till dagis. Vidare ner till stan. Träffade på en gammal klasskamrat jag inte sett på några år bytte några ord om hur livets vägar tagit sina vändningar, trevligt. Vidare ner på stan för en uppfriskande solning och en promenad i solskenet. Själv har jag haft en dag då man inte vill träffa på någon man känner, svettig, orakad och blek, känner sig ganska nedgången. Efter en vecka av sjukdom i familjen, halsont, feber och förskylningar. Fick väl en spark i röven av någon yttre kraft, ej av någon religös sådan, utan kanske något inre jävla-anamma, vet inte brukar ju beskriva det så när man inte kan beskriva det på bättre sätt. Men efter att jag hämtat barnen kl 11.15 och en frisk promenad hem, lagade vi tillsammans mat och städade behövligt lägenheten. Duschade, rakade mig icke dock, sedan styrketräning efter att Jennyh slutat arbetet, härligt. Ändrade lite på mitt träningsschema för mer effektivare och ergonomiskare träning. Funderar på att raka huvudet igen trött på min kaluffs, men jag vet inte riktigt, är ju en fantastiskt tråkig period om jag vill låta det växa ut igen. Man får ju lite av en mupp frisyr under en lång tid, då är det ju kepsen som gäller. Det är märkligt att lite solstrålar kan ändra mitt humör så markant. Känner plötsligt lite livskraft och glädje som jag så länge inte skådat ens bakom hörnet. Ljuger väl lite men när största delen av vardagen är grå och tråkig glöms de få glädjestunder oftast bort, kanske också denna dag inom en snar framtid, hoppas inte det. Kampen mot självförtroende, negativa tankar, fobier och depression är en mardöm svår att vakna ur och att kämpa mot utan de rätta verktygen. När striden pågår inom en utan klara mål och regler är som att skrika och slåss mot en stark motvind, ordagrant. Tänk er när man går i Varberg på strandpromenaden en blåsig dag. Stormen tar tag i en, man bygger under loppet av någon hundradels sekund upp en brutal ilska, iallafall jag, skulle kunna döda... vinden! År inte mordisk av mig i vanliga fall så då kan den som nu läser förstå hur irriterande det är.
Kan ibland få känslan av klaustrofobi av att vara instängd i en kropp som är för feg, ful, misslyckad och otillräcklig. Tankarna tar mig ofta till en annan tid, 1960-tal, Vietnam, kriget pågår för fullt, jag är fångad i en av de mycket utrymmes snåla gångar, labyrinter djupt under tusentals ton av jord, sten och sand. Mörkt, fuktigt, doften av död, svett och jord. Doften av rädsla. Där gömmer sig Nordvietnameserna, gömmer sig för fienden, där ligger jag för stor för gångarna som är grävda i en annan skala. Att inte kunna röra sig. Mardömmar likt dessa plågar mina nätter och avslappningsövningar. Detta måste jag övervinna, tids nog gör jag väl också det. Handlar mycket om egen vilja.
Får fortsätta imorgon, måste samla nya krafter. Tillbaka till verkligheten, skönt att få detta nedskrivet får en helt annan syn på att läsa det skrivna ordet. Tänkte nu se ett eller två avsnitt av min för tillfället beroendeframkallande favorit serie "House, MD" fantastiskt bra. Nu sover mina vackra barn för natten, stolt man blir när man ser dem. Morgonen hoppas jag på soligt väder, klart i luften och en mer rakad och fräsch Erik med nya tag och en del träningsvärk som bara är en bekräftelse på att man fortfarande lever, eller är allt bara en dröm? Den som lever får se.

Dag 11941 - Varför är dåliga filmer så bra?

Bland vänner som känner mig är det väl ingen hemlighet att jag är ett filmfreak. Vad kanske inte alla vet är att jag älskar dålig film. Då menar jag inte "The Postman"-dålig. Mer charmigt usel med glimten i ögat, typ mer som "Death Wish 3". En film som inte utger sig att vara bra utan bara finns där för att vara übercool och så omoralisk och "fel" att det inte kan bli mer än BRA och sannslöst macho! Nu "råkar" ju Charles Bronson, r.i.p., vara en av mina all-time-favorites bland actionhjältar och det gör ju inte det hela sämre. Det går inte att jämföra med senare tids kalaspuffar typ Michael Dudikoff, Oliver Gruner eller Steven "Lönnfet" Seagal (tiden efter "Exit Wounds").
Har funderat och analyserat mycket kring vad som är så roande med usel film. Kanske är det så att jag själv känner mig bättre när jag ser att andra filmmakare misslyckas katastrofalt (inte för att jag är en filmmakare utan för att jag vill vara en, men inte kommit till skott). Eller beror det på min usla humor, eller har jag bara dålig smak? Sen skall ju man komma ihåg att göra en film så usel så att den är underhållande kräver sin man/kvinna. Antingen blir filmen usel utan att det egenterligen var meningen eller också likt Troma så gör man film enbart för att det skall vara dåligt som är ett konststycke i sig. Troma har ju skapat hjältar som exempelvis Toxic Avenger och Sergeant Kabukiman NYPD. En annan mästare var Russ Meyer som drevs endast av två saker för att göra film: kvinnor med brutalt stora tuttar. Kan ju inte skriva annat än att jag har blivit påverkad av alla usla filmer jag sett under åren. Detta återspeglas i de filmer som jag och mina vänner gjorde under 90-talet även en liten bit in på 2000-talet. Jag var väl oftast drivande när det gällde att komma på idéer som flörtar med ordet uselt-bra eller helt enkelt: En liten småcrazy historia är ju aldrig fel. Här är några av våra klassiker som vi gjorde:

1. Scarf-Face vs. Harry Callahan
   
2. The Highschool Massacre
3. The Sauna Killers
4. The Sauna Killers - Remake
5. The Killer Wig (Peruk på vift!)
6. Basement Terror
7. Halsbandet (Highschool Massacre II)
   
8. Halsbandet II (Highschool Massacre III)
9. UFOt Ralph Pulver
10. Mean Machine
    

Under min tid på distansutbildningen på Film i Väst, så gjorde jag väl bort mig grundligt inför regissören Reza Parsa (Före stormen). Vi hade haft hemläxa på att skriva två synopsis till två kortfilmer. Jag som har fantasi badboll, oftast, när jag skall skriva något, speciellt om det måste vara seriöst, lät fantasin flöda ut på mitt papper, hur dåligt kan man göra det tänkte jag och fann inga gränser. Jag tvingades läsa upp mina alster inför en klass helt utan humor. De enda som hade humor var mina vapendragare på den tiden Fredrik Ohlsén och Anton Hedberg. Dessa två skrattade hejdlöst, om det var åt mig eller med mig vet jag inte, förmodligen åt mig eftersom det var en oerhört pinsam situation. Men det kvittar väl nu, både att de skrattade åt mig och sanningen att Reza Parsa är ganska överskattad ;)


Alla tiders Kalkonklassiker:

1. Schlock - The Banana Monster (John Landis debut) ("Gissa kroppsdelar i sopsäck"-tävlingen är genialisk!)
   
2. Dark Star (John Carpenter debut) (Badbollsmonstret kick-ass)
   
3. Death Wish 3 (Challe-B fortsätter leta upp världens mest korkade och elakaste badguys för att brutalt öka deras kroppstyngd med bly, tugnt bly.)
4. Kill Squad (Vietnam veteran samlar "gänget" för ett uppdrag, men hamnar i händerna på en mycket ond Ninja) Lysnade!
5. Hell Squad (Striptease-liknande brudar i bikini sätts i hårdträning för att snabbutbildas till något världen aldrig tidigare skådat! "Charlie's Angels" gå och häng er! Mycket bubbelbad och naken hud utlovas, samt tung agent action ;)
6. The Mad Bunch (Mats Helge Olssons actionraffel)(Strandscenen där en liten unge kickar skiten ur en hårdbarkad snubbe är genial)
7. Vixen! (Russ Meyer byst mästaren nr 1. Brutalt underhållande med bikinibrudar, sex, våld, omoral, incest, racism och glimten i hela ögat)
   
8. Cannibal - The Musical (Trey Parker & Matt Stone i en sannslös kannibal musikal, underbar) Troma producerad förstås!
   
9. Troma's War (Krigsraffel, Mr Aids är en badguy och massa annat Tromatiskt kul våld)
10. Weekend at Bernie's II (Döde Bernie vaknar upp som dansande Zombie med hjälp av Voodoo och svänging musik!)

Till er som orkat läsa detta ordbajseri sök upp dessa filmer eller iallafall några och njut av filmkultur värt namnet.

Dag 11941 - Morgonen & utsikter för dagen

Vaknade tidigt imorse åt en stadig frukost. Läste tidningen samtidigt som vitögat hade koll på tv4 morgon. Allt för att inte missa något intressant, eller kanske för att man bara vill använda sin 15 tums widescreen tv i köket och dämpa tankarna på att man har för mycket onödiga prylar. Förmodligen det senare. Barnen sover fortfarande, efter en snabbdusch hör jag de första ljuden från min dotter Jennifer som gnuggar ögonen och försöker göra sig hörd i sin spjälsäng som står i morgondunklet i barnrummet. Strax efteråt under morgonens första blöjbyte ropar storebror Emil, två och ett halvt år, från sin säng "Ninning" (välling) önskas. Lasersnabbt blanda två flaskor med 200 ml fullkornsvälling i vardera. Konstaterar ganska snart efter att hostmedicin och penicilin delats ut att varken Emil eller Jennifer är tillräckligt bra för att gå till dagis idag heller. "Famp bomp syntant" (SvampBob Fyrkant) utbrister Emil då det går upp för honom att Nickelodeon finns på teven och att han ej skall till dagis. Utökad frukost med smörgås, kokt ägg och yoghurt avnjuts. Emil hjälper Ninni med yoghurten. Bajsbyte och av med pyjamas, på med nya fräscha kläder utan sur lukt och intorkad mat. Just det tvättdag idag, Emil tar hand om sin syster medan jag rusar ner till tvättstugan. Frugan, har som väntat, redan varit där. Ut med den rena in med den skitna. Förmodligen var hon nervös då hon begav sig till nya jobbet imorse i GOD tid innan arbetspasset börjar. Där är vi olika. Nåväl en lugn morgon har passerat klockan slår tick tack. Fisk blir det till lunch. När frugan är hemkommen bär det av till Barnavårdcentralen. Inte omöjligt att jag senare under dagen tar ett träningspass. Längtar till kvällen då ett antal avsnitt av säsong 3 av House MD skall avverkas.
Kommande inlägg - Dålig film, varför är det så bra, spanar på något intressant i ämnet.

Dag 11940 - Oscarsgalan utan slut

Dag 11940, måndagen den 25/2-08, fortfarande vid liv. Natten var lång ännu en Oscarsgala passerade. Slutade i vrede under morgontimmarna inte på grund av huruvida Mr Clooney fick sin Oscar eller varför inte Chuck Norris fått sin hedersstatyett. Utan där sitter jag i soffan med smärtande nacke, begynnande huvudvärk och kan bara betrakta att Kanal 9 plötsligt svartnar! Rutinmässigt kontrollerar jag att mina ögon inte slutit sig för en mikrosekund. Men ack så är inte fallet. Klockan är 05.40 och till min ilska upptäcker jag efter några snabba fingertryck på tangentbordet att Boxer bara sänder Kanal 9 fram till 05.40 vardagar!!! Satan i gatan. Oscarsgalan slutar ju inte förrän 06.15. Har jag suttit uppe och baljat avslaget kaffe och sugit ut de sista niktotintårarna ur den sinande snusdosan för att slutligen inte se Bröderna Coen ta emot statyetterna. Plötsligt känner jag mig som Karl-Bertil Jonsson på julafton som snuvas på slutet av filmen av sin stränga fader Tyko. Surt sa räven!