Dag 13216 - Varit lite småcrazy idag!

BES, eftermiddag, klockan 14.00: 

Pulserande värk i axeln och begynnande huvudvärk stör min koncentration. Ljudet av köksklockan ekar i mitt huvud. Har precis hällt i mig en proteindrink med kreatin. Skulle gärna vilja lägga av en saftig rap, känner mig lite illamående. Väntar på samtal med min kontaktperson innan jag kan gå hem. Lite genomgång av dagens aktiviteter och allmänt hur min tillvaro ser ut. Idag har jag annars mått ganska bra, varit positiv och skojfrisk… haha… Nu måste jag gå.

Hemma, natt, klockan 00:14:

Vart nere och velat i källaren med kameran. Tänkte fotat lite VHS filmer som jag skall lägga ut till försäljning. Men efter att slösat bort flertalet minuter så kom jag på att jag orkar inte det nu... Skjuter våldsamt på det tills imorgon. Firade brorsan tidigare ikväll med smörgåstårta, ordentligt gott var det. Magen blev förmodligen rejält chockad av den mängden jag tryckte ner, jag har ju inte ätit bröd på ett bra tag. Men den får vad den förtjänar... mat! Gott var det i alla fall, trots halsbrännan som nu ligger på lur i stupens nedre del. Får resa på mitt tragiska arsle nu och stänga av teven, CSI går i bakgrunden och det lyckas inte fånga mitt intresse så jag kan lika väl göra processen kort och ända programmet INNAN det är slut! Hahaha, fan va ondskefullt! :) God natt!

Dag 13213 - Motsatsen till lycklig

Deppiga tider är det för mig nu. Mår som en uppstoppad räv. Känner mig arg, ledsen, misslyckad, olycklig och förbannat nedstämd. Idag funderade jag starkt på att kontakta läkaren igen och be och få tillbaks min medicin. Känner inte att jag klarar av situationen som den är och försöka handskas med alla känslorna på en och samma gång... fy vad det lät Gessle över det, jag som hatar Gessle... Starkt ord, kanske inte hatar... spårar ur... Nej men varför skulle jag vara mer kapabel att handskas med mina depressioner och min ångest nu när jag fortfarande står och stampar på samma plats som för flertalet år sedan. Enda skillnaden är att jag nu står i en lite djupare sandgrop. Skall inte sticka under stolen med att det finns ljuspunkter. Har faktiskt känts ganska bra i gruppen jag påbörjade förra veckan. Där visar jag en annan sida som inte lämnar Solhems lokaler, inte alltför långt utanför de tegelprydda väggarna i alla fall. Konstigt, där vill jag ju inte spendera mitt liv. Träffade på min kusin idag också slängde ett par ord och i all hast. Länge sedan jag såg honom, kul att se honom. Imorgon är det en kort dag, avslut vid tolv. Försöker väl mig ner till gymmet och kör ett pass under eftermiddagen tänkte jag. Lyckades mot alla odds pressa mig iväg under kvällen idag. Känns mycket bättre nu, huvudvärken försvann och utmattningen i musklerna är behaglig, den pirriga varma känslan, känslan av att ha använt kroppen. Körde även ett pass igår söndag. Måste lyckas prestera minst fyra pass denna vecka. Hjälper mig att må bättre och det får mig att bli av med lite ilska samt att jag kan fokusera på något positivt. Nattningen av barnen gick överförväntan smidigt ikväll, hoppas de håller sig lugnt. Tänkte försöka mig på att hinna med en svensk gammal kriminalserie "Kopplingen" innan Jennyh slutar sitt arbetspass klockan tio. Trevlig kväll till er som förtjänar det!

Dag 13212 - Mannaja - en film och ett alias

Nu sitter jag här själv igen, vaken och vill inte gå och lägga mig. Sett ett antal filmer ikväll. Först "Janne Långben The Movie" och sedan fick de se ytterligare en Långben film medan jag slängde ett ko öga då och då. Nattade barnen ordnade med lite kvällsomelett och slängde in italienska spaghettirullen "Mannaja", en knallhård western med stentuff hjälte! Det jag störde mig på delade jag även med mig på Facebook (givetvis kan jag ju inte låta bli så fort en störande tanke eller något liknande poppar upp i skallen). Musiken speciellt en låt, titelmelodin som även dyker upp lite varstans under filmens gång har en man med en fruktansvärt enerverande icke musikalisk stämma, det låter som Johnny Cash misslyckade en äggstvilling skulle försöka sig på en sångkarriär... eller åtminstone måste han svalt navelsträngen för att få den rövrösten och förmodligen kräkts upp den i regissörens (Sergio Martino) öron för att lyckats med konststycket att få in kilat låten under filmens gång. Det värsta är att låten skapar ett beroende till slut. Jag nynnar på den fortfarande... Helvete!!! Men filmen var bra :)
Veckan som gick var första veckan på BES som jag tidigare skrivit om. Men i fredags stannade jag hemma, orkade inte resa mig ur sängen knappt. Vaknat med den satans huvudvärken i två veckor nu och i fredags var den ännu värre. Äter medicin som andra äter... jag kommer inte på något bra... lakrits kanske, popcorn, chips, potatis.... jaja jag äter mycket smärt stillande helt enkelt. Ringde min vårdcentral och bokade äntligen tid för utredning kring min värk som sitter i de flesta leder och gångjärn i kroppen. Journalen fick jag från ortopeden så nu är det väl bara att invänta domedagen. Nej nu får det vara för ikväll, abrupt är det bästa när man har kul... Frugan borde väl trippa in snart, hon har haft tjejkväll med en vän. God natt!

Dag 13207 - Andra dagen... detta kan bli tjatigt...

Nacken värker, strålar upp på vänster sida i bakhuvudet. Vaknade än en gång med huvudvärk. 2 alvedon till frukosten, hjälpte inte. Sitter nu på rast, IGEN. Trots att vi har kort dag på BES, Behandlingsenheten i Borås,  idag. 9.30-12.00 och redan inne på andra rasten, klockan är nu 10.30. Nästa lektion börjar klockan 11.00. Drygt som en kos idislande. Gäspar konstant, men är ganska glad ändå. Än så länge, bara andra dagen, så är det jag som fäller flest kommentarer! Hur otroligt det än låter. Men jag kan inte låta bli att skämta, gillar att folk skrattar. Får mig att må bra. Lättar upp den något tysta pinsamma lugnet som belägrar området vi befinner oss på. Det följer gruppen som ett åskmoln. Dricker kopiösa mängder kaffe under tiden jag befinner mig här. Känner halsbrännan, magsyran tar Omeprazolen på sängen och vinner kampen med hästlängder. Borde dra ner på intaget, av den svarta drycken menar jag. Nu har jag lyckats fördriva några minuter i alla fall. Vad skall jag nu hitta på? Fundera lite på vad jag skall göra i eftermiddag kanske. Skall hämta paket från Gymgrossisten på Lasarettskiosken, köra ett styrkepass, ben är det idag. Sen vet inte ens gudarna vad som händer. Tur är väl det, de har inte med det att göra ändå. Tjena på en stund!

Dag 13206 - Första dagen

Klockan är fem över nio den femtonde augusti 2011. Är satans nervös, kaffet ryker under min näsa. Den röda mappen vilar under min högra armbåge. Jag vickar nervöst på min vänstra fot. Hur fan skall det här gå! Vill absolut inte vara här. Nu sitter jag här med sex andra människor. Ingen jag känner igen. Svårt att bedöma ålder då jag inte vågar lyfta blicken. Händerna darrar så jag har svårt att skriva vidare på mobilens små tangenter. Klockans sekunder tickar. En hostning, prassel i papper. Fler verkar vara obekväma i situationen. Fortsätter skriva vidare sen. En klunk kaffe till. Tredje koppen idag. 

13200 - Rivningsbilder från renoveringen

De senaste veckorna har vi bott i ett charmigt kaos. Lite gipsdamm pryder prylar och möbler, inte jätte mycket eftersom vi varit ganska noga med att täcka och att hålla undan det värsta. Hur som helst, rev väggen mellan våra två närmast kvadratiska rum. Väggen var ordentligt byggd av rejäla plank. Plockade först bort gipsen och sedan attackera med tigersågen. Rejält träningspass blev det och hyfsat roligt också. Planen framöver nu är att installera nya köket i ena ändan och ordna till vardagsrumsdelen med ny prydnad på väggarna och förmodligen slipa golvet. Blir säkert redigt fint när det blir färdigt. Emil skall få eget rum, som skall förvandlas från det gamla köket. Förhoppningsvis minskar detta antalet bråktillfällen mellan barnen. Emil måste ju få en bra och lugn vrå där han kan koncentrera sig när han snart börjar skolan. Nästa projekt är väl att röja ut ena toaletten/duschen så rörmokaren kan dra ledningar och sedan blir det väl vardagsrummet som skall tapetseras eller målas. Köket behöver väl få sig en omgång av rörmokare, kakelsättare/mattläggare och en elektriker innan jag/vi kan börja montera. Lägger ut lite fina rivningsbilder.

Dag 13200 - Jag är konstigt normal trots allt...

Då har Emil börjat i förskoleklass och han stormtrivs! Ända sedan jag hämtade honom har han försökt övertala mig till att han vill dit imorgon också trots att det är studiedag. Roligt att det gick så bra med inskolningen. Emil har ju räknat ned dagarna under hela sommaren, pratat om hur stor han börjar bli och att han redan kan en massa saker, nästan allt! Fast han vill ju lära sig mer förstås. Den ekvationen får jag inte riktigt ihop men jag har ju en föråldrad trettiosex års hjärna också ;) Jennifer är ensam för första gången på sitt dagis, alltså utan Emil. Hon verkar inte ha några större problem, hon hade glömt av att sakna Emil idag sa hon när hon kom hem. Barnen är ju helt klart det bästa i mitt liv, men det är otroligt vilken ilska de kan driva mig till ibland, eller snarare ganska ofta. Men det är väl så de flesta föräldrar har det. Även om jag känner mig som en usel förälder ibland med nerverna på utsidan av kroppen. De går ej att gömma hur mycket kläder jag än har på mig. Det är väl det som stör mig mest just nu och ger mig dåligt samvete. Min ilska och mina aggressionsutbrott. Fruktansvärt jobbigt. Det ämnet var väl det som jag analyserade som mest idag under mötet med min psykologkontakt på Solhem. Det mest frustrerande där är väl hennes, min psykologs, förståelse för allt och att "ingenting är konstigt". Det känns som det kan kvitta vad jag säger för allt är naturligt, vad är då egentligen mitt problem, inget eller? Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal! (Thåström jag vet). Kanske skall jag börja leva efter det, undrar om allt blir bra då? Kanske ser jag allt på ett nytt sätt och skiter i alla andra (som de flesta andra gör mot alla andra...) Skit samma som dom säger i Skåne, nu skall jag äta ett ägg!