Jag är tillbaks med några rader som grott i skuggan av mitt inre... Har hänt en del sedan sist. För ett par veckor sedan fick jag reda på att jag blivit uppsagd. Blev aldrig förvarnad eller informerad av arbetsgivaren vad som var på gång i företaget, dåligt. Nu känner man sig ganska vingklippt och utställd på hal is blottad på köldens bakgård. Vart skall jag nu börja? Är detta en ny möjlighet eller det forsatta spåret... Jag vet inte. Har haft både djupa dalar och perioder som varit riktigt bra. Nu är jag någonstans mittemellan. Trött, likgiltig och ingen större drivkraft. Min styrketräning har gått bra dom dagar jag haft ork. Känns sedan flera veckor som jag är på väg att bli sjuk men att det aldrig bryter ut. Denna mening känns väl igen för de flesta tycker jag hört det var och varannan dag. Kanske det är något som är ganska typiskt för oss nordbor, märk att jag inte använde ordet "typiskt svenskt" som jag förövrigt hatar, under denna tid på året då stor del av befolkningen känner sig höstdeppade.
Jennyh jobbar hela helgen så barnen och jag är hemma själva. Hade tänkt bege mig ner för veckans benpass idag lördag men lite osäker på om vågar ha båda barnen med. Har ju gjort det tidigare och det var en utmaning.
Måste komma igång nu, fräscha till mig och gå ut en sväng... och så blir man avbruten...
-Pappa ja vill ha mer saft! Där står Ninni med sitt långa okammade hår och ber om att få påfyllning av kvarvarande Zingo apelsin i sitt immiga glas. Emil är törstig han också.
-Ni får dela på det. OCH SPILL NU INTE PÅ MATTAN!
Ett par minuter går...
-Pappa hör här, host-rap-host jag har hicka pappa, säger Emil och tjatar Pappa pappa! Varför? Du skriver Emil pappa, varför skriver du Emil pappa?
Jo det är roligt med barn, men dom kan gå en på nerverna ibland, speciellt när man försöker koncentrera sig! Får nog ta och gå ut en sväng... Hej så länge
Måste komma igång nu, fräscha till mig och gå ut en sväng... och så blir man avbruten...
