Dag 12335 - En snöbolls chans i helvetet

Äntligen fredag igen, var uppe med tuppen i morse, åt frukost och blickade ut på snöstormen utanför köksfönstret. P3 strömmade ur högtalarna och kaffedoften piggade upp mitt trötta och lite griniga morgonhumör. Barnen glada, min frus energi är utöver det vanliga. Ganska skönt att gå upp så här tidigt. Är väl nog lite lättare för att det är ljust ute börjar ju valkas vår i luften, kanske inte idag men har ju haft lite försmak till vår i alla fall. Skönt! Underbart! Längtar verkligen efter solen och värmen. Fågelkvitter och knoppar. Jennyh skall till tandläkaren idag eller rättare sagt nu klockan 8.00 som klockan är slagen för en minut sedan. Hon har haft tandverk under veckan hoppas det inte är något allvarligt, eller dyrt menar jag ;) Skall på besök till ABC idag på Solhem. Ny grupp, ny ledning. Klockan 10.00 skall jag vara där, lite nervös vet inte om jag skall träffa de andra deltagarna idag eller om jag bara skall på introduktionsmöte. Bra är det i alla fall att det kom igång med något nytt nu när MBT avslutades i förtid i brist på patienter och gruppledare. Hoppas det blir utvecklande. Men att det kommer bli bra är väl lika troligt som en snöbolls chans i helvetet, förmodligen. Oddsen är inte bra om man skall lita på statistiken Har inte haft vidare tur hittills med gruppterapi. Nacken och ryggen smärtar något otroligt, hoppas det blir bättre när jag kört veckans fjärde pass idag, rygg blir det. Emil följer nog med farmor och farfar till Strömstad ikväll eller tidigt imorgon bitti. Kul för honom att komma iväg och se lite annat och jag känner att det kan vara skönt med lite avlastning, Jennyh jobbar ju hela helgen IGEN så det blir till att titta på film och leka med eller snarare jaga Jennifer och städa upp efter hennes upptåg. Hon är en vild lite tjej som har en stark vilja och en förtjusande ton på sina stämband. Inte ens nappen, som hon älskar, dämpar jämt. Blir en lång dag för barnen på dagis idag, inga problem för dem eftersom de älskar att vara där och leka, springa, gapa och åla sig i gyttjan. Hoppas snön ligger kvar över dagen så att barnen kan bygga lite snögubbar vi är ju inte bortskämda med snö längre. Känns som att det alltid var snö under vintern när jag var liten, åh vad jag börjar låta gammal! Men det känns så. Byggde alltid snökojor och iglos var hur kul som helst. Åkte pulka och kasta snöboll på bussar och gamla människor, eller andra människor menar jag eller om det kanske snarare var kompisar. Nej om man skall torka svetten ur armhålorna och ta sig en kopp kaffe till, kanske. Fast jag har lite halsbränna trots min medicin. Fast det vore gott, börjar känna tröttheten komma krypandes, kommer väl nicka ett par gånger under mötet, pinsamt. Trevlig helg snart är det påsk.

Dag 12332 - Bakbunden, insparkad i helvetet

Jag har kommit in i en jobbig period, glömmer skriva i bloggen och förskjuter allting till morgondagen. Jobbigt. Har mycket att skriva om men just nu känns allt tomt, becksvart. Var hos psykologen idag och inget datatest idag heller. Skall slutföra mitt test som skall visa hur bra mitt minne och min koncentrationsförmåga är. Oroar ju mig för det vet ju hur min skoltid förflöt under mina skolår. Har ju lite planer på att läsa vidare men har inget vidare hopp om min inlärningsförmåga. Tror snarare att jag är lite "obildbar" eller på ren svenska lite dum i huvet, dum i HELA huvet! Något man nästa börjat acceptera. Men det börjar bli lite tråkigt och mållöst. Vill ju gärna komma någonstans i mitt liv. Men vart. Sitter här och lyssnar på "The Prodigy" deras senaste album "Invaders Must Die" ganska bra för att vara första lyssningen. Var ett tag sedan jag lyssnade på dem men minns att jag älskade "The Fat of the Land" albumet, ruskigt bra. NU var det slut, över till "In Flames - Anthems for the Damned", lysande. Fixade en film på rekommendation idag med "The Punisher - War Zone" skall vara jävligt brutal och det är ju aldrig fel. Orkar nog inte se den ikväll dock. Var och körde veckans benpass idag, gick bra men var tungt 300 kilo i benpress tar på orken, men det gick. Träffade Fredrik, snackade lite var roligt, vi har ju inte setts på ett tag. Sista gången var inte så lyckat men det orkar jag inte gå in på. Tänkt lite på min gamla kompis Håkan också, han verkar inte må något vidare nu, funderar på att hälsa på honom, inte sett hans lägenhet heller. Får passa på nu när jag mår lite bättre och är LITE mer social. Tillbaka till psykologen, hade ett ganska påfrestande samtal idag angående min rehabilitering, känner att pressen på mig börjar bli outhärdlig. Inte bara det att gruppen slutat utan också att en tillbakagång till arbete börjar närma sig eller någon annan form av aktivitet. Möte med försäkringskassan inom kort och sedan foten i röven och in i helvetet igen, inte arbetet i sig, har jag inget emot men jag har ju för fan inte utvecklats ett skit det senaste året, kommer falla som en fura på tröskeln. Det känns så i alla fall. Alla står och ser på när jag faller, faller och gör mig själv till åtlöje. Var finns min styrka? Hur i helvete skall jag klara av att finna mig själv i detta kaos? Känns som ett enda stort virrvarr i en enda mardröm. Hur skall någon orkar och vilja leva med en sådan misslyckad människa? Orkar inte tänka mer på det. God natt.

Dag 12329 - En dold kärlek - Laserdiscen

Dags för Robinson 2009, denna gång på TV4. Kan väl inte bli sämre än TV3:s version, den senaste omgången av Robinson med Robert Aschberg, mannen med TV3 tatuerat i hjärtat. Han började sin karriär lysande med "I kväll med Robert Aschberg", tidigt 90-tal och TV3's ansikte utåt. Minns hur jag då, precis slutat högstadiet och drömde om att ha parabol och en massa kanaler med reklam!!! Något nytt utöver utbildningsradions program och filmer ett par gånger i veckan, då gamla klassiker och matinéer med Thor Modéen och Åke Söderblom, inget fel på det men det gick ju nyare coolare filmer på filmkanalerna som man inte hade sett tidigare, lite förbjudet videovåld, på den tiden då censuren härskade. Även om deras nedräkning mot avgrunden närmade sig. Det var tidigt nittiotal hade avslutat min tid på grundskolan och utefter mina betyg sökt och kommit in på Sven Erikssons gymnasiet, Teknis, min far hade efter mycket övertal skaffat familjen Belfrages första parabol. Jag hade med argument som att "där finns tyska kanaler och en massa otextade kanaler där jag kan utveckla mitt språk" samt "sparar massa pengar för jag behöver inte lägga massa pengar på att hyra film längre", övertalningen om att skaffa filmkanal. Det gick hem! Men min far har alltid velat främja mitt filmintresse, tror han själv har tyckt det var ganska roligt också, trots våra vilda och då menar jag vilda debatter om censur och våld. Första laserdiscspelaren en Sony 650 MPD med manuell sidvändning, kostade 6500 kronor. Laserdisc som inte var något vidare stor i vårat land eller aldrig blivit det heller för den delen, inhandlades strax innan julen 1994, min glädje var enorm, visserligen dröjde det innan första laserdiscen hittade hem till Orregatan. Det var inte bara att gå till närmsta butik utan du var tvungen att vara medlem i en förening för att köpa discar, men blev det och började inhandla filmer som aldrig förr. De första titlarna att pryda min numera digra samling var Clint Eastwoods titlar som var svåra att finna på VHS eller snarare var kopieringsskyddade på hyrfilm. "The Gauntlet - Hetsjakten" var en av de första samt Clintans senaste "In the Line of Fire" som jag var tidig med att ha eftersom det dröjde åtskilliga månader innan den släpptes i Sverige. Jag var kung, filmkung. Tiden innan internet och nedladdning. "Demolition Man" var också en av de tidigare titlarna med Sylvester Stallone, Wesley Snipes och den då enligt mig vackra Sandra Bullock! Fan vilken smak man hade. Tror visserligen inte att jag tycker filmen är lika bra idag som jag då tyckte. Sanningen var den att köpte man en film på laser hade jag svårt att erkänna att den var dålig, den kostade ju trots allt en hel del. Kommer ihåg att jag 1995 gav 495 kronor för "In the Line of Fire" dyrare eftersom det var en dubbeldisc. Otroligt att jag la dessa pengar på film på den tiden, men bilden var ju så jävla bra och det var så satans coolt att ha laser då inte många av mina kompisar hade en spelare. Men jag lyckades smitta av mig till i alla fall två kompisar som också köpte varsin. Idag tänker jag både två och tre gånger innan jag lägger 500 spänn på EN film och det är ändå femton år sedan så 500 spänn då motsvarar väl förmodligen några kronor mer idag. När jag köper laserdiscar idag är det begagnat som gäller finns inte mycket mer att finna samt att intresset inte är lika stort. Idag lägger jag aldrig över hundralappen utan snarare runt 30 kronor för en fin laserdisc. Över hundra då är det en raritet. Men mitt intresse har inte dalat utan snarare stegrat, kan inte släppa känslan att njuta av omslagen och de fantastiska glänsande discarna i LP format. Att pryda väggarna med dessa konstverk får gåshuden att resa sig. Det var denna tid då mitt intresse för skräck inträdde, den beryktade "The Texas Chain Saw Massacre" från 1974 hamnade i min hand. Ett förutfattat hat mot denna film och den typen av våld fanns i mitt bakhuvud, men samtidigt fanns ett intresse och en nyfikenhet. Vad var det som var så hemskt med denna omtalade film? Jag satte mig ner och tittade till slut och efter att jag sett den ett par tre gånger var jag fängslad, den var ju bra! Den var unik, en obehaglig och underbar skräckfilm. Fan vad bra! Jag var trollbunden, denna genre var mitt kött och blod. Bara älskade det, var svårt att erkänna men våldet tog sin plats i min vardag, alltså på film. Tillbaka till premiärkvällen, då parabolen var uppsatt. Första filmen jag såg som blivit en favorit av nostalgiska själ, "Hard to Kill" en hård hämnarrulle, jag satt i mitt pojkrum medan mina föräldrar kollade i vardagsrummet utanför. Varken pappa eller mamma har varit några förespråkare för våldsfilm och de blev väl lite av chockade över Steven Seagals behandling av sina fiender som han bröt armar och ben av i var och varannan scen för att sedan döda brutalt. Jag gillade det men inte mina föräldrar. Senare minns jag att jag skulle visa mamma vad det var för kanaler vi hade och bläddrade snällt igenom. Klockan var midnatt och plötsligt dök dessa tyska kanaler upp, RTL och allt vad de hette, ooops lite porr var det här och lite porr där, nervöst försökte jag bläddra vidare men fjärrkontrollen agerade inte lika snabbt som mig. Gick ungefär lika bra som att försöka överrösta lukten av en fis. Tystanden blev obehaglig, men inget sades. Fan också jävla tyskar måste ni visa porr nu! Nu gick ju mitt argument för att jag skulle lära mig tyska i stöpet. Det var ingen baktanke, promise. Tro vad ni vill men det är säkert. Nu sitter jag här snart trettiofyra och med en gigantisk samling med film. Tolka det inte fel, det innehåller inte vidare mycket porr, är mer intresserad av riktig film. God natt kvällen är sen.

Dag 12322 - Den ljusa sidan av helvetet

Pausen avtar och vidare till lite mer av vad veckan hade att bjuda på, det fanns några ljusa stunder trots allt. Åkte till Strömstad med brorsan och barnen i tisdags. Skulle blivit i måndags men allt jobb hemma drog ut på tiden. Köpte ny soffa utan Jennyhs vetskap i måndags eftermiddag, hade tur fick trettio procents rabatt, riktigt snygg. Gissa om Jennyh blev överraskad när de båda gamla sofforna var ute ur lägenheten och jag höll på att montera den nya! Kul med överraskningar ibland, när man ger bort och inte bara jag är den som blir överraskad. Jag är ju inte världens bästa på det området. Men på tisdag förmiddag bar det av, båda barnen i bilen, solglasögonen på, strålande vårdag, hamburger lunch på vägen. Väl uppe åkte brorsan och jag på loppis och fyndade lite ölglas och en vinkaraff och lite annat. Kul med loppis. Inga filmfynd dock. Farfar passade de små vildungarna i den mysiga trean. Han fick att göra med att leka, jaga trösta och medla mellan två bråkande, skrattande, gapande och glada barn. På kvällen åt vi räkor och stekt strömming. Gott, mysigt. Somnade tidigt. Onsdag morgon bar det av hemmåt igen. Vägen över Alingsås blev ett tvång då jag inte hade nycklarna med mig. Jennyh mötte upp, jobbat natt och skulle också göra det kommande natt. Var och körde första träningspasset på en och en halv vecka, gick bättre än förväntat tog hundra tio i bänk och pressade bröst, och framsida axlar till bristningsgränsen. Lite hjälp av prestationshöjaren V12 som jag köpte på gymgrossisten för ett par veckor sedan gav resultat. Avslutade passet med cross-trainer maskinen, svettigt. Måste bli av med lite lagt på mig några extra kilon, ligger runt hundra nu. Men muskler väger ju mer än guld ;) Fredagen träning igen rygg och baksida axlar samt tjugo minuter cross-trainer. Kvällen spenderade hela familjen hos familjen Veijola, stavningen hmm, Jennyhs farbror fyllde femtiofem. Ganska trevligt även om jag tyckte det var relativt jobbigt. Svårt med massor av nya människor, ständig rädsla för att någon frågar vad jag jobbar med, vill inte avslöja den skamliga sanningen att jag är sjukskriven. Blickar, livrädd för att möta dem, ögonkontakt är värre än magkatarr, när man känner sig osäker. Till kvällen får vi nattgäster. Jennyhs kusin Susanne och hennes kille Tobias skall sova över, blir lite mat och melodifestival på schemat. Innan dess och innan resten av familjen kommer hem från diverse utflykter på Knalleland och hos svärföräldrarna så skall jag hinna montera upp bordet i köket som lossat i sina fästen mot väggen, dåligt hantverk där... undrar vem det var som satte upp det? Hmm... jaja inte så viktigt man skall blicka framåt. Trevlig lördag och ett fortsatt trevligt liv!

Dag 12322 - Samhällets olycksfågel

Svetten rinner efter min ryggrad. Högt ljuder "Filters" senaste album på stereon. Underbart, gåshud längs underarmarna. Men allt är inte så underbart, mycket är skit, mycket är rent ut sagt för jävla skit. Denna vecka började med halsont slutade med en hopplös framtid! Var hos psykologen i torsdags och fick reda på att gruppterapin, som jag mer än något annat behöver, avbrutits. Igen!!! MBT:en som började på halvfart förra våren med patienter som kom och gick, fortsatte på halvfart för att i höstas dö ut och på väg att lösas upp, men tack vare oss, de missanpassade, samhällets olycksfåglar som belastar och utnyttjar försäkringskassan, fortsatte gruppen om än på ännu lägre tempo och stampande i kvicksanden för att nu tillslut förevigt försvinna ner i djupet det bottenlösa djupet. Kastat bort ytterligare ett år på att arbeta med ingenting och inte blivit ett dugg bättre snarare åt andra hållet. Försökte få min psykolog att förstå vad jag behöver för hjälp, men det verkar hopplöst, vet inte om han är en infiltratör från försäkringskassan, mutad kanske, djävulens budbärare. Men i torsdags verkade hans enda mål vara att ordna med ett möte med kassan som jag med spykänsla inte ser fram emot. Vem är det som behöver hjälp, vad är det jag behöver, vilken hjälp har jag fått av psykvården? Fortsatt medicinering som jag absolut inte kan sluta med, meningslösa möten med en glömsk jätte!
-Är det fru, är ni gifta, kommer aldrig ihåg.
En stående replik från denna godhjärtade, utbildade, medlidande man i sina bästa år...
Nog med självömkan, åh vad jag hatar det, gnäller och gnäller. Har blivit en jävla gnällkärring, eller mer jämnställdhetkorrekt svenska, gnällspik. Paus i helvetet.

Dag 12317 - Måndagssjuk

Måndag och ont i halsen. Först magsjuka sedan detta. Vill träna, kryper i kroppen men man skall ju vara försiktig när halsen spelar ett spratt. Tagit dagens första proteinshake med glutamine och kreatin också inte alltför gott men får snabbt hälla ner det i strupen. Hoppas nästa påse smakar bättre. Var hos Jennyhs kusin och hennes sambo i lördags, åt middag och umgicks. Det var trevligt, barnen somnade, Jennifer fick stanna över natten och Emil fick åka vagn hem uppför den lååånga sjunde villagatan, hemsk är den. Fast hedvigsborgsbacken är värre, den saknar jag inte. Skall greja lite i lägenheten idag, stökigt som vanligt. Kanske sätter upp något också en hylla eller så. Brorsan skall följa med pappa upp till Strömstad i eftermiddag och flytta lite saker, frågat om jag skall följa med. Men blir nog problem då hemfärden inte blir förrän imorgon. Har båda barnen och själv känner jag mig inte så vidare kry. Har ingen ork eller skrivarglädje idag, vet inte vad jag skall skriva eller ingen större lust. Men några rader blev det i alla fall. Jo skall förresten till psykologen igen denna vecka, gruppen vet jag inte när den börjar. Börjar dra ut på tiden lite för mycket nu. Måste få tag på min läkare också för att påminna om min sjukskrivning, han är inte den lättaste att nå, samt att han är drygare än sköldpadda. Har fått påtryckningar från jobbet, men jag har inte modet att ringa upp. Känner skam för mig själv av någon anledning, kanske för att jag känner att alla ser ner på mig på arbetet. Skickar det väl brevledes eller via fax så slipper jag möta deras blickar. Det var allt från Orregatan denna måndagsmorgon.

Dag 12314 - Fredagen den 6:e: 7 dagar kvar...

Om en vecka infaller fredagen den 13:e kom jag precis på! Lustigt, eller inte så fruktansvärt egentligen men lite kul eftersom jag helt utan minsta aning döpte bloginlägget förra fredagen till Fredagen den 27:e!!! Vilket sammanträffande, eller? Kanske kom att tänka på detta då jag är lite sugen på att se just "Fredagen den 13:e" nyinspelningen, vilken egentligen inte bygger på första filmen som man kan tro utan är en fortsättning på ettan, där Jasons moder är mördaren, ursäkta ni som inte sett den men ni har haft 29 år på er så skyll er själva (eller läs inte raden innan denna parentes). Hände en kul grej nu i eftermiddags. Jag parkerade jämte en bil helt slumpmässigt, som hade nästan exakt samma registreringsnummer som oss fast en 2:a istället för en 9:a som första siffra! Men jag lär ju inte ha tur i spel för det, den chansen sumpade jag på att parkera jämte en liknande nummerplåt, fan! Så nära spänning kommer jag i mitt liv, och detta måste varit veckans höjdpunkt ;) Hela familjen har förövrigt legat sjuka denna vecka, magsjuka också roligare kan man ju ha. I HATE magsjuka som jag brukar säga lite småcrazy. Jennifer var på dagis idag i alla fall, hon är den som klarat sig bäst från veckans spyerier och diverse skitattacker. Emil däremot har spytt som få och som grädden på moset fick han feber som avrundning. Så Emil och jag har haft en mysig dag hemma idag, han har fått se hur mycket film som helst och jag har eh... fotograferat lite prylar som jag skall sälja. Diverse film och hemelektronik, kolla in dem här och här (säljare "Mannaja", du kan följa länk till Tradera här ifrån också). Jaja reklam för mig där. Blir väl en lugn afton efter en helsjuk vecka, återkommer nog med fler inlägg i helgen, trevlig helg annars.

Dag 12309 - Söndag med familjen

Idag har varit en mysig söndag, lugn frukost och sedan packade barnen och jag en picknick korg för att bege oss ut hela familjen på en söndagsutflykt. Åkte ut till Hofsnäs och hade tänkt is fiska lite, men det blev inte så, isen var inte säker nog där vi stannade så det blev lite fika i den bitande kylan och barnen fick springa av sig lite. Det var skönt i alla fall. Åkte en omväg hem och kom hem till en relativt stökig lägenhet. Gamla mormor kom förbi och tog med båda barnen, Jennyh och jag städade lägenheten och gjorde några mindre ommöbleringar och uppsättning av hyllor och diverse annat som inte blivit gjort sedan vi flyttade in. När barnen kom hem vid halv åtta hade vi en kort mysafton framför teven. Började titta på "Maria Larssons eviga ögonblick" tills Jennyh somnade i soffan, låter henne sova vidare börjar tidigt imorgon. Betalade räkningarna, ett par dagar för sent men nu är det gjort och sedan placerade jag lite i vårat sparande, lite nya fonder. De har gått bra den senaste månaden upp 100 kronor redan! Lysande hoppas det håller i sig och att båtten är nådd i mina fonder i alla fall. Skall nog avsluta helgen och kvällen med en bra film är inte trött än. Planerna för veckan är att brorsan och jag skall hjälpa pappa med att flytta lite möbler till Strömstad till huset där. Sådär kul att köra släp den streckan men det går väl. God natt och hoppas nästa vecka blir en bra vecka med träning och positiv inställning, denna vecka har varit ok i alla fall.