Svetten rinner efter min ryggrad. Högt ljuder "Filters" senaste album på stereon. Underbart, gåshud längs underarmarna. Men allt är inte så underbart, mycket är skit, mycket är rent ut sagt för jävla skit. Denna vecka började med halsont slutade med en hopplös framtid! Var hos psykologen i torsdags och fick reda på att gruppterapin, som jag mer än något annat behöver, avbrutits. Igen!!! MBT:en som började på halvfart förra våren med patienter som kom och gick, fortsatte på halvfart för att i höstas dö ut och på väg att lösas upp, men tack vare oss, de missanpassade, samhällets olycksfåglar som belastar och utnyttjar försäkringskassan, fortsatte gruppen om än på ännu lägre tempo och stampande i kvicksanden för att nu tillslut förevigt försvinna ner i djupet det bottenlösa djupet. Kastat bort ytterligare ett år på att arbeta med ingenting och inte blivit ett dugg bättre snarare åt andra hållet. Försökte få min psykolog att förstå vad jag behöver för hjälp, men det verkar hopplöst, vet inte om han är en infiltratör från försäkringskassan, mutad kanske, djävulens budbärare. Men i torsdags verkade hans enda mål vara att ordna med ett möte med kassan som jag med spykänsla inte ser fram emot. Vem är det som behöver hjälp, vad är det jag behöver, vilken hjälp har jag fått av psykvården? Fortsatt medicinering som jag absolut inte kan sluta med, meningslösa möten med en glömsk jätte!
-Är det fru, är ni gifta, kommer aldrig ihåg.
En stående replik från denna godhjärtade, utbildade, medlidande man i sina bästa år...
Nog med självömkan, åh vad jag hatar det, gnäller och gnäller. Har blivit en jävla gnällkärring, eller mer jämnställdhetkorrekt svenska, gnällspik. Paus i helvetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar