Dag 12546 - Leklördag

Seg morgon idag, lite huvudvärk efter en sen kväll/natt med film och några 3,5:or. Men en rejäl brunch och lite bråk med stökiga ungar. Eftermiddagen spenderade jag och barnen på lekborgen i Knallerian. Jag satt i en timme bland massor av andra föräldrar som väntade, drack kaffe och pratade med varandra. Alla var där för att barnen skulle få leka av sig, Emil och Jennifer var till en början ganska försiktiga höll varandra i handen och tittade lite blygt på de andra vildungarna. Men det tog inte särskilt lång tid innan de kutade runt, åkte ruschkana och klättrade så att svetten rann. Själv satt jag med en kopp som jag drack upp de första fem minuterna sedan stirrade jag växelvis på mobilen och surfade lite, tyvärr sjöng batteriet på sista versen typiskt att jag skulle missa att ladda. Inget att vila blicken på, jobbigt att sitta ensam vid ett runt bord mitt inne i ett upplyst fik, fast det var inte så jobbigt ändå, här var alla ganska upptagna med att hålla koll på sina barn och inte många dömmande blickar mötte jag. Var nog mer jag, en uttråkad pappa, som försökte få tiden att gå genom att analysera andra i sin omgivning. Tog upp mobilen igen, tänkte att jag måste hinna ta några kort nu innan batteriet är helt dött. Men det är känsligt. Man vet aldrig hur andra föräldrar reagerar när man börjar fota, försökte bara få mina barn i linsen, blev några suddiga foton knappast ett enda där de var med ansiktet vänt åt kameran. Ryggtavlor, halvt ur bild, för långt avstånd. Skit samma stoppade ner telefonen igen. Satte mig på stolen, inte allt för bekväm. Inget mysfik precis, grått dassigt klinkergolv, lysrörsbelysning, tråkiga trästolar och bord. Men praktiskt och det är ju för barn. Barnen hade det jätteroligt i alla fall och det räcker för mig det andra kan jag lämna åt sidan det är bara något som får min tid att gå, något måste man ju ägna sig åt när man inte kan åka ruschkana eller hoppa i bollhav. Det hade ju sett konstigt ut! Då hade väl folk verkligen trott jag var galen...