Dag 13000 - Vidskeplig?

Jaha då var den trettondetusen dagen här! Ytterligare en bra dag, vaknade visserligen utan röst, halsont och värk i axeln så in i helvete men men jag får väl stå ut. Efter några smärt stillande så försvann lite av smärtan. Åkte på äventyr med Emil till Knalleland och strövade runt i affärer. Inhandlade tre stycken åttio gånger åttio dukar och en flaska svart acrylfärg. När vi kom hem hade Jennyh och Jennifer gjort kalas fint i lägenheten. En god lördagsmiddag och sedan åkte penslar och färg fram. Till musik målade hela familjen ett par timmar. Konstnerven fick tala. Ett antal tavlor senare var det läggdags för småknattarna och Jennyh och jag kopplar av till lite musik och prat. En bra otursdag helt enkelt ;) Skönt! Hinner väl inte inträffa någon katastrof gånger tusen den sista timmen, gör det det så får det väl göra det då, vad har jag att förlora? En hel del är väl svaret. Tummarna är blå och jag räknar varje sekund. Visserligen är jag lika vidskeplig som en koskit i motvind men man vet ju aldrig när man heter Erik Belfrage! Ha en fin januari fredag för nu lägger jag ner skrivandet för ikväll. God bajs och sov gott!

Dag 12999 - En bra dag

Precis varit på ortopeden och undersökt min högra axel. Gick bra, fick en lokalbedövning och det tog genast bort smärtan som jag haft sedan augusti. Summan av kardemumman är förmodligen en inflammation alternativt för trångt mellan axelkulan och nyckelbenet. Slemsäcksinflammation... kommer inte ihåg allt han sa. Men nästa steg är magnetröntgen och cortisonspruta. Hoppas det hjälper, men nu för tillfället är jag smärtfri! Underbart det var länge sedan. Så sugen på att träna. Tänkte ta en tur på några second hand nu och se om jag kan göra några fynd. Blir nog lite bastubad ikväll. Annars känns denna dagen ganska bra jämfört med gårdagen. Får ta var på de stunderna. Ha det fint och adjö!

Volbeat - Fallen

Denna är ju ÄNNU värre!!!!

Dag 12998 - Snart den 13:e gånger 1000 dagen - FAAAAN

Räknade precis ut att min trettondetusen dag infinner sig på fredag! Passande med min vanliga tur, kommer väl ha otur gånger tusen... Får akta mig för alla tusen vägbulor, stegar, speglar och alla andra fällor som finns därute. Slår storslam och för en gång skull kanske man hamnar i nyheternas uppslag ;)

Känner mig fruktansvärt osäker, vimsig, orolig och uppstressad idag. Hjärtat slår orytmiskt, händerna darrar som asplöv och kallsvett ut i fingertopparna.
(På radions P3 hör jag "Britta Perssons Toast to M" fan va bra den är, äntligen kunde låten få sitt ursprung memorerat i mitt huvud, tack P3 spellista :)) (Bara en liten ()).
Fisljummet kaffe gör inte mig lugnare snarare ännu mer nervös. Det kliar i hårbotten och allt känns som jag står inför livets brant. Utan livlinor försöker jag hålla balansen, tappar jag fästet faller jag i evigheten tyngdlös. Kan inte andas, det smärtar i bröstet och kittlar på samma gång när lungorna skriker efter luft utan stenkross fint som snus. Misslyckade försök gång på gång. Känns lika hopplöst som när "Volbeat" försöker hitta den absolut coolaste djupaste machorösten i "Heaven Nor Hell" på bekostnad av framförandet av texten. Allt blir en gröt av all skit i ett avloppsrör som ekar in i mitt öra om och om igen alla misslyckanden slår mig gul och blå. Repeat knappen har hakat sig och ekorrhjulet är välsmort och verkar aldrig stoppa. Jag kan inte koncentrera mig och tacka nej till nya måsten som jag lägger på hög. Högen med måsten tynger mina axlar, jag vet att jag aldrig kommer göra dem eller snarare klara av dem. När jag nu skriver gör sig allt mycket tydligare igen och jag mår snarare mer skit nu än för en stund sedan. Mina händer skakar något så in i helvete så det blir svårt att träffa rätt tangenter. Igår gjorde sig min "sjuka fas" sig mer påmind då det efter lite fingerräkning visade sig att porten till detta helvete jag nu lever i öppnades när jag fyllde tjugotre! Alltså mitt trettonde år borde göra mig veteran inom området. Helvete lika lång tid till så fyller jag gubbe!!! Bortkastade år, mitt jävla ältande och självömkande har inte gjort mig något gott. Min ålderskris finns där ständigt. Jag är rädd för att bli gammal och snart är tiden ute. Hur långt ha jag kvar? Livet består av tjugoniotusen dagar... som Mads Mikkelsen säger i reklaminslaget för något resebolag. Om det är så har jag förbrukat en stor del redan. Usch vad det känns för jävligt, så förbannat deprimerande. Nu orkar jag inte skriva mer, satan viskar i mitt öra, tror jag blir galen!

Dag 12995 - Sunday Bloody Sunday

Lite ont i halsen, gnällig, nedstämd och likgiltig. Det är hur jag känner mig för dagen. Ynklig och satans negativ, går inte koppla av, allt känns som en enda stor motgång. Hade planerat träna idag men är alldeles för trött. Jennyh jobbar sedan ottan i morse. Jennifer har varit på sitt första barnkalas idag: Firades på Leo's lekland, hon var genomsvettig när hon kom hem, däckade på äkta mattan framför teven. Emil har spelat playstation 3 och nu har båda två dansat julen ut hos farmor och farfar. Full aktivitet har det varit medan jag flyttat mig runt i soffan likt en zombie och tyckt synd om mig själv. Fixat i ordning lite här i lägenheten nu för Nathalie och Alva kommer på besök och Jennyh borde väl vara här vilken minut som helst. Mer lek för ungarna blir det alltså. Jag har fräschat till mig och är väl LITE piggare nu. Men har väl inte riktigt lyckats gräva mig fram ännu. Hoppas humöret inte spelar mig ett spratt senare och får mig att bli ilsken och irriterad är ju redan jobbigt som det är. Nej kanske skall ta en kopp kaffe till så jag inte somnar IGEN!

Dag 12994 - Live från verkligheten

Sitter på golvet och klunkar ljummet kaffe i glas och väntar på att Jennyh skall slita sig från sin satans telefon. SMSMSMSMSMS hela dagen lång!!! Överdrev jag väl en smula, men klockan tickar och skall vi orka se några filmer ikväll få vi börja nu.

Designade om bloggen lite idag för skoj skull och för att fördriva tiden. Blev väl helt ok, roligt med lite förändring. Annars har dagen varit långsam och inte mycket har passerat mellan mina båda öron. Så här var det inte mycket att skriva, tar ett tag att sparka igång den räv som sover, ett gammalt ordspråk...

Nu verkar visst frugan vara klar, hon brötar i köket, kolsyrar vatten, öppnar ugnen, slänger på ett lock på en gryta, något prasslar och hamnar i en skål. Papper skrynklas ihop och och och... där kommer hon inklivandes och slängde sig i soffan. Slut för idag.

Dag 12989 - Grisar har det bättre

Allt känns åt helvete idag, redan när jag vaknade ville jag inte stiga upp, bara gräva ner mig djupt under det varma täcket. Fan vad det är skit, allt är skit. Försvann i vredesutbrott ner i källaren efter lunch idag och somnade under täcke och kudde i bodegan bland högar av gamla sketna videoband. Spärrade dörren med kontorstolen. Äntligen lite lugn och ro. Men oros känslan finns där i kroppen. Tärande och tung att bära på. Bråk startade och jag orkade inget annat än att fly. När jag nu är uppe igen märkte jag att barn och fru redan stuckit, barnen till dagis och Jennyh till jobbet där hon stannar tills imorgon. Vet inte om det känns skönt eller jobbigt. För tillfället kan det kvitta. Men tankarna kommer väl hinna ikapp mig och göra mig än mer depressiv denna satans gråa måndag. Allt är så motigt, så jävla motigt. Har massa paket att skicka som jag redan borde gjort. Måste träna men det känns också motigt. Det är för jävligt det är ju den tillflykt jag haft i flera år, men nu känns den sedan ett par månader tråkigt och som ett måste. Jag vill inte släppa taget då mår jag bara ännu sämre. Hur fan skall denna misär bli bättre någonsin? Allt går ju ständigt upp och ner i denna jävla berg och dalbana. Aldrig blir det bättre. Har gått så här i år och aldrig blir det bättre. Vart skall jag ta vägen, vill fly från allt och gömma mig i mitt egna land. Mitt egna soffland där en gigantisk soffa finnes där ingen kan hitta mig. Sjunka ner djupt utan botten och fly tankar känslor och verklighet. Allt är så groteskt jävla jobbigt. Helvete vad jag känner frustration och sorg. Jag klarar inte av omgivningens omtanke, hoppas inte detta skapar frågor nu. Då slår jag runt mig med släggan och låser in mig. Kan inte ta andras omtanke, jag känner mig då låg och utblottad. Förödmjukad och skamsen. Omtanken känns inte äkta, medömkan och förstående blickar som reflekterar oförstånd. Satan vad skall jag göra? Hoppas jag finner en livlina snart för att dra mig ur denna dimma. Denna tärande frätande dimma som fräter sönder min kropp och river upp gamla ärr. Låt väntan inte bli allt för lång innan nästa topp infinner sig.

Dag 12980

Nyår och middan är avklarad, lite lullig och mår ganska bra. Hade velat skriva tidigare men "glömde" det! Sheit the sajm. Har vänner hemma och ätit fruktansvärt gott och har jävligt trevligt. Int efulla utan goa som man säger på ren svenska. Hoppas på ett nytt fint år med massor av glädje och mindre nedgångar. En önskedröm men man kan ju alltid önska. Nu har jag inte tid mer... Puss!!!!