Dag 12989 - Grisar har det bättre

Allt känns åt helvete idag, redan när jag vaknade ville jag inte stiga upp, bara gräva ner mig djupt under det varma täcket. Fan vad det är skit, allt är skit. Försvann i vredesutbrott ner i källaren efter lunch idag och somnade under täcke och kudde i bodegan bland högar av gamla sketna videoband. Spärrade dörren med kontorstolen. Äntligen lite lugn och ro. Men oros känslan finns där i kroppen. Tärande och tung att bära på. Bråk startade och jag orkade inget annat än att fly. När jag nu är uppe igen märkte jag att barn och fru redan stuckit, barnen till dagis och Jennyh till jobbet där hon stannar tills imorgon. Vet inte om det känns skönt eller jobbigt. För tillfället kan det kvitta. Men tankarna kommer väl hinna ikapp mig och göra mig än mer depressiv denna satans gråa måndag. Allt är så motigt, så jävla motigt. Har massa paket att skicka som jag redan borde gjort. Måste träna men det känns också motigt. Det är för jävligt det är ju den tillflykt jag haft i flera år, men nu känns den sedan ett par månader tråkigt och som ett måste. Jag vill inte släppa taget då mår jag bara ännu sämre. Hur fan skall denna misär bli bättre någonsin? Allt går ju ständigt upp och ner i denna jävla berg och dalbana. Aldrig blir det bättre. Har gått så här i år och aldrig blir det bättre. Vart skall jag ta vägen, vill fly från allt och gömma mig i mitt egna land. Mitt egna soffland där en gigantisk soffa finnes där ingen kan hitta mig. Sjunka ner djupt utan botten och fly tankar känslor och verklighet. Allt är så groteskt jävla jobbigt. Helvete vad jag känner frustration och sorg. Jag klarar inte av omgivningens omtanke, hoppas inte detta skapar frågor nu. Då slår jag runt mig med släggan och låser in mig. Kan inte ta andras omtanke, jag känner mig då låg och utblottad. Förödmjukad och skamsen. Omtanken känns inte äkta, medömkan och förstående blickar som reflekterar oförstånd. Satan vad skall jag göra? Hoppas jag finner en livlina snart för att dra mig ur denna dimma. Denna tärande frätande dimma som fräter sönder min kropp och river upp gamla ärr. Låt väntan inte bli allt för lång innan nästa topp infinner sig.