Dag 13155 - Den osynliga terrorn

Vaknade panikslagen klocka är bara halv två natten till midsommardagen. Vad i helvete händer? Vart är jag på väg. Så fruktansvärt obehagligt, vaknade av en panikångest attack i soffan efter en underbart skön kväll. Jag är rädd, rädd för att något obehagligt skall hända, att någon är i lägenheten. Jag måste ha kaffe, lugna nerverna. Jag går och kissar och känner mig förföljd. Hjärtat sitter i halsgropen. Gåshuden reser sig, långsamt kyler det iskalla blodet min kropp. Något är hotfullt, men vad? DVD'n står och rullar på menyn, Stieg Trenters Träff i helfigur. Musiken, fyrtiotals doftande bar inspirerad trumpetmelodi har blivit till ett obehagligt inslagspapper som bäddat in mina öron i en mardröm som jag ej kan slita mig ur. Snart kommer mina ögon beskåda något otäckt. Något som kommer få mitt hjärta att ta farväl. Fjärrkontrollen ligger någonstans i soffan, mina händer letar panikartat, sekunderna känns långa. Min son ligger lugnt och sover i soffan, jag ser allt från ett perspektiv från ovan, handlingsförlamad rinner livet ur mina händer. Vad gör jag om någonting händer? Kaffekokaren som jag lyckades preparera ångar otåligt. Men plötsligt likt ett klubbslag rinner allt av mig, det tinitus liknande suset tonas ut och oron övergår i ett lugn. Långsamt rinner en väl smakande klunk kaffe ner i min strupe. Jag känner mig pigg och mardrömmen släpper. Vad hände? Förmodligen hanterade jag precis en panikattack på ett bra sätt, fan va skönt, kanske hittade jag ett botemedel utan medicinsk inverkan! God fortsättning på midsommarhelgen!

Dag 13152 - Lagom är bäst

Står utanför Lotsen och väntar. Skall iväg till Rydahl på museum. Är ganska nervös, betyder att jag måste åka bil med EN annan person, sådant HATAR jag!!! Sitta så nära och inte veta vad jag skall säga. Ordnar väl sig. Fast varför i helvete måste jag öva på detta? Jag har inte för avsikt att åka bil resten av mitt liv med främmande personer. Nu är visserligen personen inte främmande, så jag är ärligt talat lagom nervös :)

Dag 13149 - 19 juni 1975 = 36 jävla år!

Då fyller jag år IGEN!!! Trettiosex blev det denna gång. Sitter på röven här och vet inte riktigt vad jag skall hitta på. Emil spelar i bakgrunden, Lego Indiana Jones är det givetvis som tar hans uppmärksamhet. Igår kväll hade vi lite folk här, Nathalie med dottern Alva och Håkan. Vi åt middag, spelade Yatzy och Trivial Pursuit och lyssnade på massor av musik. Avslutade kvällen med Håkan nere i bion med en gammal Beck film, Stockholm Marathon blev det av någon anledning. Somnade och traskade upp. Blev väckt med kaffe på soffan med mackor och presenter. Sedan fick Jennyh tyvärr åka och jobba, typiskt hon skulle varit ledig men situationen ändrades. I eftermiddag blir det lite kalas, farmor kommer hit och det blir fika! Fan vad jag skall passa på och äta kakor, eftersom lågkolhydrats dieten får en paus idag. Lika bra och slå på stort och tryck i mig allt som innehåller socker och vitt mjöl! Kanske inte behöver överdriva visserligen, men det lär ju bli så när jag är i farten, har svårt att begränsa mig. Ikväll tänkte jag avsluta kvällen med en gammal svensk deckare exempelvis "Stoft och skugga" som jag senast såg för tjugotre jävla år sedan. Nej nu har jag annat att göra, fortsatt trevlig söndag till er alla som förtjänar det!

Dag 13146 - Finsk korv till frukost

Ett litet livstecken från mig, inget speciellt att tillägga idag men några rader skall jag försöka plita ner. Jag drar in ett djupt andetag och smuttar på mitt något fisljumma kaffe med grädde och pulvermjölk. Inte så JÄTTE gott. Har hunnit packa paket under morgontimmarna. Skall skicka lite filmer, som bytt ägare via Tradera. Lika bra att försöka ta tjuren vid hornen och få iväg så fort som möjligt. Vet hur dryg jag kan bli annars då tiden bara går och jag gräver ner huvudet i sanden. Nåväl nu är det gjort i alla fall. Vaknade strax innan sex imorse, kokade en kopp pulverkaffe och åt några kalla finska korvar, satte eller snarare lade mig i soffan och tittade exakt fyrtiosex minuter på "Studierektorns sista strid" tredje delen i Studierektorn trilogin från åttiotalet. Förbannat charmigt med Björn Gustafson i huvudrollen som den småkriminella studierektorn Bertilsson. En kalas frukostfilm eller helt lysande för sena kvällar/tidiga nätter :) Hoppas jag hinner se färdigt den ikväll om inget annat inträffar.
Tänkte bege mig iväg på ett träningspass under dagen, var iväg igår kväll på rygg, baksida axlar och magpass. Gick grisigt bra faktiskt. Trenden håller i sig, min nya råstarka sida ;) Äntligen har solen återvänt, måste hinna med ett par timmar utanför skuggan också. Trevlig fortsättning... skall jag ha!

Dont Know When But A Day is Gonna Come

Dag 13141 - Lekstugan ingen barnlek

Barnen och jag hade sovmorgon till närmare tio i morse, skönt? Nja jag sov inte så bra fast jag eftersträvade det under morgontimmarna. Men barnen verkade njuta av sömnen. Käkade frukost och satte ungarna i arbete med att snygga till sitt rum, blev faktiskt riktigt bra efter lite gap och skrik plus några timmar. Brorsan sov här inatt, eller snarare hos föräldrarna efter sitt nattpass. Hjälpte honom att lasta en soffa och lite snokning i garaget. Sedan greppade jag hammaren och ordnade med läkt till lekstugan. Nu är det bara målning kvar, nästan. Den blir så fin, mitt vår projekt! Är riktigt stolt över mitt bygge helt efter mina egna ritningar, som jag bär på inuti min ostrukturerade hjärna. Om vädret tillåter och om jag finner pensel och färg kanske till och med stugan får lite gladare nyanser innan sommaren nått sin mitt. En kaffedrink och lite Michael Jackson på stereon efter både Johnny Cash, Metallica och Sweetbox gör denna kvällen till en vinnare. Lite uppladdning inför konserten den tredje juli i Göteborg! Min yrsel är fortfarande påtaglig och minst sagt jävligt jobbig. Knappt att jag kan sitta raklång på den höga stolen utan att få svindel. Svanskotan gör sig påmind trots sittkudden, och nej jag jag har inte hemoröjder utan inflammationen jag hade förra veckan är inte riktigt över. Men jag skall inte klaga alltför mycket, dagen har varit bra och hoppas på en underbar söndag. En vecka kvar till min trettiosex årsdag, får ta vara på min ungdom de få dagar som är kvar ;) God natt alla helgdyrkare!

Dag 13140 - En dag i livet med vad det innebär

Tionde juni, skolavslutning för större delen av Borås, jag bryr mig väl föga eftersom jag inte har någon speciell koppling till evenemanget. Småknattar är de allihop ;). Nio dagar tills jag kommer ytterligare ett trappsteg mot slutet. Trettiosex! Satan i gatan inte långt kvar till fyrtio. Hänga läpp för det är väl inte skäl nog, nej eller varför skulle jag göra det? Har visserligen tidsångest, får panik av att tänka på att tiden rinner mellan fingrarna på mig. Men för satan Erik ta tag i nuet och lev då för helvete, säger de flesta och inte minst jag själv. Ibland känns det bra, men för tillfället är det ganska jobbigt och motigt. Slutade med Efexor (eller Venlafaxin) i söndags och jag mår så in i helvete dåligt (helvete var här försvarbart för att förstärka hur jag mår). Har ständig yrsel, illamående, oro, ångest, nedstämdhet, huvudvärk, svimningskänslor. Svartnar för ögonen och jag orkar inget, fast där finns en motsägelse. Senaste två träningspassen har gått GRYMT bra. Har inte haft sådan ork och styrka på den här sidan Usama Bin Laden avrättningen. Har träningsvärk i rygg, axlar, mage, ben vilket känns oerhört bra! Vad det beror på är jag inte säker på. Kanske för att jag äter kosttillskott, som jag själv beskyller alla dessa framgångar. Jack XX, Animal Cuts, Tribulus Maximus, Ripped Fuel, Omega 3, Vitaminer Man + Sport, sedan en stor dos Protein och extremt lite Maltodextrin direkt efter styrkepass.
Kolhydraterna är på en mycket låg nivå nu för att jag försöker bli av med lite fett helt enkelt. Vardagen är alltså som natt och dag, ganska logiskt, men jag tänker i banorna under min vakna tid och dess svängningar. Har ganska lätt för att gå inför saker intensivt och det är väl därför det ser ut så här. Men det har ju gett resultat det senaste om jag bortser från psykiska måendet. Måste dessvärre avbryta skriverierna nu skall till Behandlingsenheten BES för sista mötet innan sommaren. Skall ju börja i en grupp i höst och har nu gått på introduktion i ett antal veckor. (BES är inte någon behandling för beroende, utan inriktar sig på att återanpassa människor inför kommande arbetsliv). Fortsatt trevlig dag alla studenter och annat löst folk ;) Trevlig helg, nu känns allt mycket bättre känner jag, stickningarna i fingrarna är ganska behagliga och yrseln känns ju nästan som en småfylla ;-)

(OBS klicka på texten under bilderna för mer info och inköpsställe!)

Kolhydrater, blandar egen Gainer med protein

Protein

Fettförbränning

Jacked XX

Apoteket Man & Apoteket Sport

Ökar testosteronproduktionen

Omega-3

Fettförbränning

Dag 13135 - Minisemester i Uppsala

Sitter i trädgården hos min syster och hennes sambo Johan. Solen stålar denna söndag och ljudet från en polishelikopter hörs konstant. Lugnt och skönt och doften av grillat kommer slående mot mig från grannarna. Det gör mig oerhört hungrig. Familjen, Jennyh, Emil, Jennifer och jag var på Museum Gustavianum för några timmar sedan. Spännande med mumier, obduktionssal, foster, vikingar och uppstoppade djur. Emil var lite försiktig och rädd när det gällde mumierna, Ninni var raka motsatsen. Det verkar ha varit uppskattat i alla fall. Imorgon blir det hemfärd med en kropp som både är solbränd och fylld med myggstick, kliande sådana. På återseende.

Dag 13132 - Små ytliga men tydliga vågor

Vinden är ganska kylig men ändå är det behagligt bara luvtröjan är på. Sitter och funderar, grubblar och försöker andas djupa andetag. Stänga ute ilskan, de påträngande obehagskänslorna som svallar över mig just nu. Ljudet av en buss förflyttar sig snabbt från vänster till höger. Verklighetens surround är betydligt bättre, mer nyanserat och levande än någon THX anläggning någonsin kommer att kunna återskapa. Men verklighetens film håller sig oftast på sin kant. Vissa gästutspel raljerar ibland bland genrerna men alltid återkommer min film tillbaks till området jag behärskar bäst, där jag känner mig mest hemma. Det är ingen lustfylld, lättsam romkom som utspelar sig, snarare motsatsen. Inte händelserik utan snarare ganska grå, dyster och mardrömslik. Surrealisktiskt. Bergman liknelser känns för banalt, fast vissa element i hans alster är ganska nära en fullträff. Kanske en blandning av Lynch/Bergman/Kaurismäki beskriver det bäst. Sitter på bryggan med benen i kors vid den högra ögat av glasögonsjöarna. Små vågor med tydliga konturer täcker vattenytan. Ett respektingivande karaktärsdrag i naturen. Är väl dags att avrunda. På återseende!