Dag 13213 - Motsatsen till lycklig

Deppiga tider är det för mig nu. Mår som en uppstoppad räv. Känner mig arg, ledsen, misslyckad, olycklig och förbannat nedstämd. Idag funderade jag starkt på att kontakta läkaren igen och be och få tillbaks min medicin. Känner inte att jag klarar av situationen som den är och försöka handskas med alla känslorna på en och samma gång... fy vad det lät Gessle över det, jag som hatar Gessle... Starkt ord, kanske inte hatar... spårar ur... Nej men varför skulle jag vara mer kapabel att handskas med mina depressioner och min ångest nu när jag fortfarande står och stampar på samma plats som för flertalet år sedan. Enda skillnaden är att jag nu står i en lite djupare sandgrop. Skall inte sticka under stolen med att det finns ljuspunkter. Har faktiskt känts ganska bra i gruppen jag påbörjade förra veckan. Där visar jag en annan sida som inte lämnar Solhems lokaler, inte alltför långt utanför de tegelprydda väggarna i alla fall. Konstigt, där vill jag ju inte spendera mitt liv. Träffade på min kusin idag också slängde ett par ord och i all hast. Länge sedan jag såg honom, kul att se honom. Imorgon är det en kort dag, avslut vid tolv. Försöker väl mig ner till gymmet och kör ett pass under eftermiddagen tänkte jag. Lyckades mot alla odds pressa mig iväg under kvällen idag. Känns mycket bättre nu, huvudvärken försvann och utmattningen i musklerna är behaglig, den pirriga varma känslan, känslan av att ha använt kroppen. Körde även ett pass igår söndag. Måste lyckas prestera minst fyra pass denna vecka. Hjälper mig att må bättre och det får mig att bli av med lite ilska samt att jag kan fokusera på något positivt. Nattningen av barnen gick överförväntan smidigt ikväll, hoppas de håller sig lugnt. Tänkte försöka mig på att hinna med en svensk gammal kriminalserie "Kopplingen" innan Jennyh slutar sitt arbetspass klockan tio. Trevlig kväll till er som förtjänar det!