Dag 13287 - Vakuum

Mår inget bra idag, måste gnälla av mig lite. Ont i huvudet och nacken. Känner att ångesten bankar på dörren, känner mig rädd för allt. Ville inte stiga upp i morse och gjorde inte så förrän kvart i tio. Det var inte något vidare skönt att dra sig fram tills dess men hade inte orken att kliva upp. Skall på besök till Återbruket idag med min coach från Lotsen. VILL INTE DIT! Känner jag spontant. Livrädd för att gå dit, känns som jag kommer bli tvingad till något nu. Är inte stark nog att stå upp för mig själv idag, inte säga vad jag vill. Kommer bli övertalad och säga ja för att få det överstökat för dagen och komma därifrån. Skyndar till bilen, förbannar mig och förskjuter allt in i framtiden, som jag alltid gör. Förtränger fast inte för att njuta av nuet utan för att försöka låtsa som det inte finns samtidigt som jag ständigt följs av en oro som förstör allt annat som jag gör. Inget annat känns meningsfullt eftersom jag vet att jag kommer tvingas till något och det närmar sig för varje steg sekundvisaren tickar framåt. Känner de djupa hisnande dalarna mellan hjärtslagen. Ett vakuum som försöker utvidgas, trycket för öronen ökar, kallsvettning, panikkänslor och skräcken inbiter sig allt starkare. Fan! ...och så är det helg också...