Var motvilligt jag steg upp i morse. Med trötta kalla fötter begav jag mig ut i köket där barnen ordnat med en skål jordgubbsfil med müsli. Bordet runt omkring var ganska kladdigt och skeden, en oputsad silversked, såg ut att vara använd. Men vem kan krossa ett barns hjärta när de står och tittar på en med sina stora rådjursögon och ser jätte nöjda ut. Det var dessutom gott! Var nu lite lättare, fast jag var tvungen att tömma blåsan innan jag satte mig till ro med Borås tidning och koppen kaffe. Men det gick inte många minuter innan frugan och jag rök ihop, som vanligt nu förtiden. Hade god lust att slå sönder en av köksstolarna, men ångade mig. Jennyh har inte sämre temperament hon, utan avreagerade sig både ljudligt och med våld mot den stackars svarta stolen. Barnen blir ju inte direkt glada över vredesutbrotten, men det blev snart tyst. Frugan gick med sura steg och lade sig, själv satt jag i köket där bomben slagit ner. Med spydiga kommentarer och psykisk terror befinner vi oss i olika rum och skickar diverse problem fram och tillbaka mellan rummen utan större framgång.
-Bajsblöjan får mamma byta, jag är inte färdig med frukosten än! Men vem fick göra det? Jo jag, Jennyh SOMNADE förstås! och så vidare...
Orkar inte med det här helvetet längre, känns inget kul med någonting. Väldigt få roliga stunder och man börjar återigen tveka på hur allt skall bli. Fan man har ingen ork att göra något åt det, ingen lust eller glädje, känns meningslöst. Kanske är det så här det skall vara, att vara gift är mer än en dröm det är ett HELVETE också! Var skönt att skriva lite, återkommer. Träning ikväll vid sju, fast vill dit redan nu. Får se hur det blir med den saken. Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar