Dag 12094 - Kvalitets tid

Värmen har återkommit. Har spenderat några dagar i Varberg med barnen och njutit av solen. Jennyh har jobbat helg och varit i Strömstad. Likt mina föräldrar och syster. Bror min, Hans, kom ner i lördags. Hade väldigt trevligt, barnen var glada och satte min bror sysselsatt med diverse lekar och matning. Blöjbyte fick jag dock själv ta hand om, ville gärna inte utsätta honom för de bajsattacker som Emil och Jennifer avbröt varandra med kvällen innan, förmodligen berodde det på ny vällingsort som jag inhandlade vi ankomsten till Varberg. Lördags förmiddagen och tidig eftermiddag förflöt lugnt. Gjorde iordning barnen efter lunch och tog vagn och barn med mig bort till Apelvikens camping och svärföräldrarnas husvagn. Jennyhs lillasyster fyllde år. Emil köpte en vattenpistol som han lämnade i tonårs present. Vet inte hur glad hon blev men det är ju tanken som räknas. Har hört någonstans att man skall köpa det som man själv gillar och i detta fallet gjorde Emil mycket riktigt så. En något tryckt stämning uppstod men avväpnades efter en stund då mina värsta nervositet darrningar avtagit. En stund senare ringde brorsan han var nästan framme i Varberg med tåg. Ytterligare ett samtal senare bestämde vi att han fick promenera till stugan. En skön promenad i den trettiogradiga värmen. Vid hemkomsten till stugan och en handling senare startade Hans förberedelserna för laxgrillningen. Det blev mycket gott och en stund senare somnade barnen. Vi satt ute i juli natten och somnade inte förrän morgontimmarna och soluppgången. Fanns mycket att prata om och skratta åt. Var en lyckad och trevlig kväll. Dagen efter var trött och seg, men bara förmiddagen. Tog med mig barnen ner till stranden där vi badade i det ljumma vattnet och grävde i sanden. Jag blickade ut över havet, spanade in badgästerna och upptäckte att två tidigare klasskamrater, ej samma klass, blivit tillsammans och fått barn. Vilket sammanträffande. Undrade medan jag satt där i vattenbrynet om också de kände igen mig. Borde de ju göra. Men ingen sa något, undrar varför, är alla lika blyga och tillbakadragna som jag? Eller har jag en töntstämpel i pannan? Solbrillorna åkte snabbt ner över ögonen, lite mer anonymt om än bara några ynka kvadrat centimeter. Verkligheten gjorde sig påmind då jag fick en skopa fuktig illaluktande sand över mig. Det var Jennifer som grävde och tyckte väl att jag såg ut som hinken som stod strax bredvid. Emil ropade och lät närmst som en kacklande papegoja samtidigt som han skuttade av glädje runt i en ring kring mig. Försökte utan resultat att lugna honom. Hejdade mig och lät honom leka han stör ju ingen så länge han inte skvätter sand och ramlar över några solande badgäster, det var inte långt ifrån att just det hände. När jag satt här kändes allt ganska bra, stolt över att jag övervunnit en rädsla jag haft de senaste månaderna. Haft mycket kvalitetstid med barnen, äntligen har barnen åkt iväg på ett äventyr bara med pappa och samtidigt kunnat koppla av och njuta av sommaren. Har varit en skön vecka med inslag av mestadels glädje men även ilska, rädsla och djupa tankar som jag inte tänker förpesta denna dag med. Endast låta detta inlägg lysa med ljusa positiva semester strålar. Mörkret har lagt sig över Hedvigsborg och sommarkvällen är ljummen. Några få men envetna mygg har tagit sig in i den kvava lägenheten och hittat min bruna hud. Mina myggbet kommer att få släktingar hoppas inte för många bara.