Dag 12066 - Nykter solnedgång

Dagen är nästan till ända. Jennyh har åkt till jobbet, nattjänst. Hon är hemma igen lagom till frukost och då barnen skall till dagis. Känner mig ganska lugn och harmonisk för tillfället. Skall koppla av framför ett par filmer i kväll hade jag tänkt. Emil ligger och envisas att ljuda melodiskt samtidigt som ha läser i sin ABC-bok. Har lite svårt att koncentrera mig. Att sortera ljuden i huvudet, från teven, Emil och samtidigt lyssna på min inre röst som talar om för mig vad mina fingertoppar skall trycka ner för tangenter. Tålamod. Har haft en ganska bra eftermiddag idag. Rengjorde akvariet och tog sedan med mig Emil och inhandlade tretton stycken nya fiskar. Förgyllde akvariet och fiskarna reflekteras fint i det dunkla ljuset från lågenergi lampan som står strax bredvid. Emil tycker det är roligt, han står långa stunder och bara tittar på fiskarna. Han har ett lugn som jag kan känna igen hos mig själv. En förmåga att koncentrera sig på något mycket ingående. Utvecklingen går snabbt. Han lyssnar och lär mer än vad jag många gånger uppfattar. Både på gått och ont. Satan är ett av de ord han flitigt använder. Fast idag påpekade han vid två tillfällen att jag inte skulle svära. Det var helvete och fan som hoppade som grodor ur munnen på mig. Snabbt lyckades Emil fånga upp dem och härma men samtidigt tillrättavisa mig. Får en liten tankeställare, som jag sedan glömmer bort inom loppet av en minut. Aktiviteter som han gillar att göra är exempelvis rita eller måla, öva på att skriva sitt namn, pussla eller något annat fantasifullt och kreativt. Under dessa stunder finns inget annat, hans värld är kring honom och verktyget han använder. Här speciellt ser jag mig själv i honom. En del av mig lever vidare i alla fall. En bra del är pånyttfödd.

I fredags var jag med Jennyh på grillfest med hennes arbetskompisar. Detta tog jag upp i förra bloggen. Min oro var mycket påtaglig hela fredagen och ända framtill att vi var framme i Svenljunga och jag hade hittat mig en plats i en fotölj ute på verandan. Nu kunde jag äntligen smälta in något och inte vara i rampljuset. Alla var mycket trevliga och gästvänliga. Blev bjudna på mycket god mat och dryck. I mitt fall alkoholfritt eftersom jag körde. Detta var en av de saker jag oroade mig för mest. Känner mig väldigt osäker i den rollen. Att sitta som den enda nyktra på en fest. Svårt att slappna av och extremt svårt att vara social. Att jag är en främling bland en massa andra människor jag inte kommer ihåg namnet på, ekar i mitt bakhuvud. Som att en del av mig ständigt påminner mig om vem jag är. Att hela tiden dras tillbaka om jag börjar visa det minsta av självkänsla eller på något sätt visa framfötterna. Att hålla distans och vara reserverad är väl min största trygghet. Men jag kämpade med mina demoner och slutligen blev hela situationen i alla fall en framgång för mig själv. Jag hade lyckats att överleva en fest där de andra blev mer och mer onyktra och jag själv lyckades behålla lugnet. Detta känner jag själv som starkt. Det var inte så farligt, fast något glas vin hade inte skadat. Då hade jag väl bjudit lite mer på mig själv också. Men det gäller att veta vart gränsen går så jag inte ger mig själv en bakläxa. Men det var i alla fall en framgång och positivt att jag till slut följde med. Var på gruppterapin idag som alltid på tisdagar. Gruppen var inte fulltalig inget som chockade mig. Inget nämnvärt hände förutom att jag kände dagens terapi tungt känslomässigt laddad. Tankar kring förflutna misslyckanden gjorde sig påminda. Men även en del positiva. Min motivation att ta tag i mitt skrivande och målande är något som hjälpt mig att bearbeta och att uttrycka sådant jag annars har svårt att förmedla. Dagen har alltså förflutit relativt bra. En bra magkänsla säger mig det, tankarna är sansade och jag vill nu njuta vidare av kvällen och har förtillfället inget mer att tillföra bloggen.