Dag 12083 - Ensamhet

Då var det fredag igen. Veckorna går fruktansvärt fort alldeles för fort. Ju äldre jag blir desto snabbare flyger allt förbi. Trots att många stunder känns långsamma och outhärdliga. Ensamheten jag nu upplever är jobbig. Körde Jennyh till jobbet idag hon slutar inte förrän klockan åtta på måndag morgon. Barnen är hos farmor och min syster i Varberg, pappa kommer ner imorgon med hunden, Livia, så Emil och Jennifer har nog det underbart. Att vara vid kusten och känna sommaren bara strömma emot dem är en skön känsla jag själv njöt av när jag var liten. Men saknaden av allt liv och lek är påtaglig. På måndag skall de vidare till mormor och morfar till deras husvagn som också är i Apelviken, Varberg. Det blir en intensiv vecka för dem med massor av aktiviteter. Jag gläds å deras vägnar men tomheten är hemsk. Känns som något saknas i mitt bröst. En tomhet som är svår att beskriva. En konstant smärta i bröstet. Känns som något organ i min kropp slutat att arbeta. Tystheten som gör att jag hör mina inre demoner är hörbara. Kan nästan urskilja mina egna hjärtslag. Saknar kärlek och skratt. Gnabb och närhet. Ljudet från barnen och barnprogrammen. Inget roligt att ordna med saker, men de måste göras. Imorgon skall jag i alla fall träffa lite kompisar. Det skall bli mycket roligt. Måste passa på nu när man är gräsänkling. Min bror fyller sjugofem i augusti så han firar femtio tillsammans med sin och även min vän Nicklas. Är bjuden på fest och jag har inte fixat någon present, dålig stil av mig. Helt glömt bort detta. Skall snacka med Håkan och Fredrik om detta kanske kan ordna något imorgon. Veckan som varit har varit både bra och dålig har sett en hel del film vilket är underbart. Varit på skräckfilmshumör och ögnat igenom både rena rama skitrullarna som varit så fruktansvärt dåliga så att det har varit underhållande ändå, givit mig en del skratt. Men även en hel del bra film som levt kvar i minnet ett bra tag efteråt. Men även filmer som gjort mig förbannad eftersom de inte givit mig något alls, bara varit tråkiga och helt meningslösa. Har även tränat flitigt denna vecka och det har känts bra. Ensamheten har varit den värsta, den har gett mig tid till allt för mycket eftertanke och bearbetat, som oftast är bra, men i detta fall ältat dystra och negativa tankar som bara tär och förstör. Gjort mig på dåligt humör den största tiden. Vill njuta och arbeta mig framåt istället. Något som visserligen varit ett stort ljus i tunneln är att jag kanske har en möjlighet till utveckling inom en snar framtid. Pappa och min bror har en del planer där även jag är delaktig. Tänkt endel på detta de senaste dagarna. Kanske är detta en hjälp ur helvetet. Hoppas bara att min vilja och min ork är tillräcklig. Behöver en hel del av mitt självförtroende för att klara av utmaningarna. Men det skall jag klara, kan nog bli kul med något helt nytt, en frisk fläkt av något som inte är förpestat av gamla ingrodda spår. Lyssnar på lite skön musik nu och skall snart ordna med en god fredagsmiddag. En film eller två och bara försöka njuta. Skall verkligen försöka. Trevlig helg, återkommer snart med nya tankar och funderingar.