Dag 13135 - Minisemester i Uppsala

Sitter i trädgården hos min syster och hennes sambo Johan. Solen stålar denna söndag och ljudet från en polishelikopter hörs konstant. Lugnt och skönt och doften av grillat kommer slående mot mig från grannarna. Det gör mig oerhört hungrig. Familjen, Jennyh, Emil, Jennifer och jag var på Museum Gustavianum för några timmar sedan. Spännande med mumier, obduktionssal, foster, vikingar och uppstoppade djur. Emil var lite försiktig och rädd när det gällde mumierna, Ninni var raka motsatsen. Det verkar ha varit uppskattat i alla fall. Imorgon blir det hemfärd med en kropp som både är solbränd och fylld med myggstick, kliande sådana. På återseende.

Dag 13132 - Små ytliga men tydliga vågor

Vinden är ganska kylig men ändå är det behagligt bara luvtröjan är på. Sitter och funderar, grubblar och försöker andas djupa andetag. Stänga ute ilskan, de påträngande obehagskänslorna som svallar över mig just nu. Ljudet av en buss förflyttar sig snabbt från vänster till höger. Verklighetens surround är betydligt bättre, mer nyanserat och levande än någon THX anläggning någonsin kommer att kunna återskapa. Men verklighetens film håller sig oftast på sin kant. Vissa gästutspel raljerar ibland bland genrerna men alltid återkommer min film tillbaks till området jag behärskar bäst, där jag känner mig mest hemma. Det är ingen lustfylld, lättsam romkom som utspelar sig, snarare motsatsen. Inte händelserik utan snarare ganska grå, dyster och mardrömslik. Surrealisktiskt. Bergman liknelser känns för banalt, fast vissa element i hans alster är ganska nära en fullträff. Kanske en blandning av Lynch/Bergman/Kaurismäki beskriver det bäst. Sitter på bryggan med benen i kors vid den högra ögat av glasögonsjöarna. Små vågor med tydliga konturer täcker vattenytan. Ett respektingivande karaktärsdrag i naturen. Är väl dags att avrunda. På återseende!

Dag 13125 - Bajs i hjärnan - Pampers som mössa!

Hur jävla svårt kan det vara att dela ut post? Namn och adress står på breven och sedan är det ju bara att matcha med brevlådorna! Jag måste fan i mig vara förföljd av detta satans sändebud. Efter de senaste tre flyttarna har han bytt distrikt och tro fan att han dykt upp där jag bor. Han har följande på sitt samvete, eller det orponet till människa har väl inget samvete, krossade DVD filmer, försvunna räkningar, försvunna paket/brev, skrämt mig till livets kant med att banka sönder dörren i trappuppgången och vägra sluta tills jag öppnar. Hur han nu vet att jag överhuvudtaget är hemma!!! Han läser väl posten också skulle inte förvåna mig, eller en liten fågel har viskat i mitt öra att han öppnar post som han delar ut. Grisens knorr är fan i mig mer intelligent än denna sopa. Kokt i skit är vad han är!!! Mannen borde fan i mig skaffa blöja att ha på skallen istället för mössa eftersom det måste läcka skit ur öronen på honom. Fan va jag är förbannad, finns inte svordomar nog för att uttryck min ilska. Skönt att avreagera sig lite. Annars är det en fin dag och jag har precis ätit en god kolhydratsnål lunch efter ett hårt arm pass på gymmet. Fortsatt trevlig dag till alla goda människor, men må helvetet greppa dig du brevbärare!

Dag 13109 - Uppvaknandet en mardröm

Ljudet av en tvättkorg som upprepade gånger slår hårt mot trägolvet sliter mig ur mina drömmar. En våg av ilskna känslor sköljer över min kropp som accelererar min vrede till oanade höjder. Galopperande snabbt slits rosslet ur halsen. Jag finner mig plötsligt sittandes i dunkel belysning inlåst på toaletten, klämkäckt strömmar Radio Rix ur duschradions obefintliga högtalare, endast för att störa mina öron från att snappa upp andra ljudvågor. Jag är vaken, hjärtat slår hårda slag, huvudvärken är på frammarsch. Hoppas jag imorgon vaknar till fågelkvitter och doften av nybryggt kaffe som kärleksfullt svävar mig till frukostbordet. Då lovar jag att inte vara bitter, sur och tvär. God morgon på Er träpatroner och annat patrask!

Dag 13106 - Dimman ligger tät, känner stickningar i svalget...

Lördag bloody lördag, eller snarare ljuva lördag. Var uppe med tuppen och letade efter byxor i tvättkorgen (den rena) till Jennifer som prompt skulle ordna med dagens utstyrsel klockan fem i sex. Jag höll ganska god min samtidigt som jag försökte övertala henne till att göra det sen... Men det gick ju inte. Jag fick snällt leta vidare med min värkande axel som jag varit tvungen att ligga på hela natten då Emil absolut skulle sova jämte mig och ja precis putta ut mig emot kanten. Somnade om och vaknade några timmar senare, yrvarken och vimsig. Telefonen ringde och givetvis kan jag ALDRIG erkänna att jag blev väckt. Vad är det för pinsamt med det egentligen? Kanske att jag råkade sova till halv elva? Men behövdes satt och tittade på film till två så jag var ganska trött. Jag som aldrig svarar i telefonen svarade nu och hör och häpna på ett dolt nummer!!! Trodde i min yrvakenhet att det var fredag och att Solhem ringde för att boka en tid. Så jag kastade mig på luren... resten är inte så intressant.
 Körde veckans fjärde träningspass idag, gick mycket bra. Stark som en nyskiten oxe, ökade i vikt på ett par övningar. Blev bröst, framsida axlar och mage idag. Nu känner jag mig relativt nöjd! Barnen är på cirkus idag med svärmor ute i Viskafors. Barnen var mer än uppspelta inför besöket. Emil har länge velat gå. Jennifer har ju redan varit på cirkus en gång till Emils förtvivlan. Men nu är de i alla fall iväg och jag hoppas verkligen de har roligt. Tror det blir lite röj här i lägenheten idag och en avkopplande dusch för att lösa upp den intorkade sura svetten med en touch av parfym som ligger likt en syrlig tät dimma i en meters omkrets kring mig, tungt gympass skyller jag på. Den meningen skapade säkert en och annan sur uppstötning kan jag tänka mig :)
Fortsatt trevlig lördag till er alla från mig och mina andra jag!

Dag 13104 - Livets kryddor... (-Ja vad fan skulle jag skriva?!)

Kom nyligen innanför dörren. Har varit på ett armpass på gymmet. Biceps och triceps samt lite mage. Ganska så slutkörd. Nu sitter jag och efter svettas i väntans tider. Skall hämta barnen vid fyra och sedan frugan.
Har haft en hyfsad vecka än så länge. Varit en del dalar men inget som varit outhärdligt. Humöret har ju sprängt termometern några gånger, lite svajig i mitt temperament skulle jag kunna uttrycka det. Går ganska lätt i taket för småsaker och har inte lång stubin. Tror väl det beror på min nedtrappning av en av mina mediciner. Skall få professionell hjälp men det imorgon efter samtal med min psykolog kontakt på Solhem. Självklart trappade jag ner för fort, jag är ganska så ivrig när det kommer till förändring. Vill gärna få det överstökat snabbt och starta mitt "nya liv". Hur detta blir utan medicin vet i fan. Har ju ätit Efexor, som det handlar om, i fem år tror jag det är så ett visst beroende har ju det medfört. Det är ju abstinens som drabbar mig nu det märks ju ganska tydligt, eller snarare förstår jag det nu efter att omgivningen upplyst mig om det. Senaste dagarna har jag haft ganska kraftig yrsel, illamående och allmänt yr i bollen. Inte vart med riktigt, klumpfoten har fastnat i gyttjan som man brukar säga... Fast idag, ta i ekologiskt odlat trä, har jag mått bra! Lika troligt som att en elefant skulle kunna flyga över sjön är det väl att någon skulle ana en positiv mening från mina ganska oanvända stämband... eller välslipade fingertoppar som kanske passar sig bättre i detta kontaktnät. Enkelspårig kommunikation utan svar på tal, ganska skönt! Då vågar jag ju i alla fall uttrycka mig som jag innerst inne tycker. (hoppas ingen skickar någon kommentar nu...) Jo men för fan era satans odågor skicka en rad eller två, så jag vet att det är någon levande själ som läser mitt dravel... eller kontakt från andra sidan hade inte vart helt åt skogen det heller. Kanske skulle jag då få lite perspektiv på livet och ...döden?! Well well well som engelsmännen säger nu är det dags för påfyllning i magen av lite kolhydrater och protein så att tarmen får sig en omgång! God fortsättning på dagen och dra dit pepparn inte växer!

Dag 13097 - Satans sändebud har greppet om min strupe

Fan va skönt det hade vart att vara helt ensam ibland. Andras krav som jag måste uppfylla för att andra skall vara nöjda. Ingen idé att försöka öppna sig då det tolkas som att jag bortförklarar och inte vill!!! Så förbannad och bedrövad, ledsen och tyngd inombords. Mina steg uppåt faller snart tillbaks då jag börjar se en ljusning. Dalarna är branta och satans ensamma. Tvetydigt, jag vet. Men det känns ensamt oftast och sorgsen. Men vet ingen annan utväg som känns trygg än att sluta mig just då. Haft en hel del positiva perioder de senaste veckorna, men samtidigt haft snabba dalar. Jag har ju problem att säga nej, ingen nyhet. Men det medför nästan alltid problem för mig och hinder som jag själv bygger upp. Kanske inte hinder för andra men för mig är de milshöga. Just nu borde jag känna mig fruktansvärt förbannad, utåt menar jag, men istället svalde jag ilskan och föredrog tystnad. Har precis varit på ett samtal inom psykiatrin och för mig var det bra och gav mig lite riktningar. Men raserades ganska fort då andra runtomkring mig visade sig oförstående, besvikna och små irriterade. Varför? Det är väl inte andra jag skall behöva göra nöjda jämnt? Eller? Måste jag alltid tillmötes gå andra för att göra livet smärtfritt och smidigt? Fan va allt känns motigt IGEN! Nu har jag ingen lust till någonting. Jävla förbannade helvete!!! Skit ner er alla satar och ge fan i mig. (Menar inte så ordagrant, önska ingen något ont, kändes bara bra att få utlopp för lite aggression)

Hobo With A Shotgun (2011) - Unrated Trailer [HD]

Dag 13076 - SvenskaMannaja det är jag...

Våren är verkligen här! Trots att det blåste om öronen på väg till träningen utav bara helvete så är den här. Trots att vinden var bitande kall och jag svor i motvind så är den här. Underbart på något sätt! Ångrade bittert dock, utan att erkänna det muntligt, att jag borde haft vinterjackan en dag till och byxor som räckte ÄNDA ner. Men skall inte klaga solen kunde ju ha gömt sig bakom något surmulet moln och gottat sig på sin egen bakgård. Nu kan jag ju göra det istället. I lä då förstås.

Lade in lite ny musik på telefonen idag, lite trött på "Slipknot", In Flames" "Metallica", "Muse", "Filter", "Alice in Chains" kommer inte på fler. Blev tre album: "Foo Fighters - Wasting Light" deras nyate album, "Cee Lo Green - The Lady Killer" och "Slash - Slash 2010" får se hur dessa låtar passar sig till mina promenader.

Träffade Fredrik, en gammal kompis, på gymmet idag. Var länge sedan IGEN som vi sågs. Snackade lite, blev inbjuden på middag och bastu fest med några gamla polers. Har förhinder dessvärre imorgon. Jennyh Jobbar HELA helgen och jag tvivlar på barnvakt. Nåväl körde ben, nacke, underarmar och mage idag. I huvudsak ben, gick rätt så bra. Var ganska försiktig med först och främst djupa knäböj då jag fortfarande har ont i ryggen och känner mig lite ostabil. Men blev (16*70kg; 12*100kg; 10*120kg) i alla fall. Körde sedan liggande benpress i maskin där jag tog 350 kg i press samt varvade med vader. Resterande diverse benövningar flöt på som vanligt.

Tog upp min Twitter idag igen, blev lite inspirerad av något jag hörde på radio tidigare i morse. "SvenskaMannaja" heter jag i alla fall. Får väl se hur många dagar jag håller igång detta.
Nej nu blir det en kall dusch och sedan hoppa i rena kläder. Stinker gammal strumpa, kaffe och diskmedel. Kombinationen är oslagbar! Fast föredrar något fräschare odörer... God eftermiddag

Dag 13074 - Efter regn kommer solsken :-)

Idag är en bra dag, trots regn och rusk mår jag hyfsat bra. Skall strax ner och köra ett baksida axlar och ryggpass. Kikat runt lite på en del tips gällande marklyft tekniker och hittade intressanta videor. Ryggen knasade ju för ett tag sedan då jag blev lite FÖR ivrig... Har haft uppehåll med just marklyft det senaste och skall i ärlighetens namn erkänna att jag är lite rädd för det. Men skall försöka mig på det igen då övningen är ruskigt bra om man gör den rätt vill säga :) Men tar med mig tipsen jag fann och försöker. Har fört träningsbok de senaste månaderna, måste säga att det är ett bra hjälpmedel och samtidigt betydligt roligare att träna och se sina resultat förbättras. Lätt att jag tidigare aldrig utvecklades något vidare då motivationen för att kämpa mot något inte fanns. Har ökat lite i muskelmassa under våren, men dessvärre en del fett också. Hade tänkt eller snarare håller jag på att tänka på kalorierna nu med. Måste försöka motionera lite mera, är mycket dålig på detta då jag har svårt att komma iväg utan mål. Enda tillfällena är då jag är upprörd, i ett gräl och redigt förbannad, kanske borde bråka med frugan lite oftare ;) Då går jag av bara helvete med ilskan som ilar i kroppen, pirret som strålar ut från kroppens mitt ut i fingrar och tår. Sammanbitna käkar, tänder som gnisslar, tandlisor som slår gnistror mot varandra... Nej det är det inte värt. Vet hur ilskan känns och jag hatar den. Den senaste tiden har jag känt av ilskan ofta som ger utlopp av att jag blir högljudd, bitter, sur och arg!!! Arg hela tiden och slänger sura miner och kommentarer runt omkring mig. Depressionerna går hand i hand med ilskan. Varit väldigt nere från och till det senaste. Fast inte idag :). Medicinerna känns inte som de har någon framgång med mig. Lamotrigin som jag äter för att dämpa ner humörsvängningarna och Efexor mot depressioner och ångest. Var på läkarbesök förra veckan och då fick jag reda på att den kombinationen inte är att rekommendera! Kul har ätit dessa i flera år och nu först kommer man fram till detta! Nu skall jag alltså trappa ut den ena, Efexor och förmodligen blir jag väl mer depressiv igen eller jag har ju visserligen varit ganska depressiv för det mesta ändå så det kan väl inte bli mycket värre. Min läkare tyckte det skulle vara "intressant" att se mig från scratch och vad som händer då! Jo mycket intressant, som den Guinea Pig man är... Fick en närmast skamfylld känsla när jag satt på besöket, fick intrycket av att det var mitt fel angående felaktigheterna. Som om jag hade ljugit om min psykiska hälsa och att de diagnoser som ställt är omöjliga och det var mitt eget påhitt. Hur jag får ihop denna oförklarliga mening är för mig ett mysterium, men det är så jag kände. Att jag fick bära lasset och att jag har lurats... bära lasset får jag ju göra eftersom det är min ryggsäck, men det är ju omöjligen jag själv som medicinerar och ställer diagnoser eller? Nej nu gräver jag ner mig igen, det var ju en bra dag idag! Får ta vara på den.

Lyssnar på "Blindside" en gammal skiva jag hittade i skivstället. Blir ju inte så mycket lyssning av cd-skivor nu för tiden så det är kul att plocka fram dem emellanåt. Hopp mellan ämnen nu sopar jag problemen under mattan och beger mig till gymmet!