12521 - Inlägg nr 100

Nu var det bra länge sedan jag skrev något. Lusten har inte funnits där, fastän jag kanske behövt många gånger. Senaste dagarna har inte varit allt för bra, har mått ganska dåligt varit nere, instängd och ilsken utåt. Har varit ganska tålig gentemot barnen trots allt. Mer känt irritation mot andra i min omgivning. Lättretad och vill helst vara för mig själv. Det mesta känns som en motgång, bilproblem - här känner jag mig fruktansvärt handlingsförlamad då jag inte är kunnig och vet hur jag skall göra för att lösa problemet. Ständig trötthet och en förskylning som inte riktigt vill bryta ut. Känner inte riktigt att det är rätt att träna med halsont, fastän det nästan är borta nu om jag känner efter. Är inte med mycket glädje jag stiger upp varje morgon fast jag är tvungen. Igår somnade jag på spikmattan på förmiddagen. När jag vaknade la jag den åt sidan och somnade igen. Seg som kola steg jag upp vid lunch och försökte få i mig något. Spänningen mellan gnabbet och den obligatoriska dödstystnaden mellan frugan och mig är tärande. Sura miner och bitska kommentarer tär som satan. Hatar stoltheten som vi båda har, ingen vill ge sig. Viljan finns inte. Det som sägs är sånt som måste sägas. Tystnaden i bilen skapar känslan av en främling jämte mig. Då blir jag blyg, tyst och pressen att jag måste säga något. Precis så som jag känner mig när jag vistas ibland främlingar, det som jag lider av och alltid gjort. Ångesten börjar smyga sig allt närmre, depressiva tankar allt mer påtaglig. Måste städa, måste tvätta, måste diska alla jävla måsten som aldrig blir färdiga som att torka en bajskorv ren!Helt omöjligt att bli färdig, det blir ju aldrig bra ändå, alltid något som är fel trots att ingen är felfri men inte har den insikten. Lättare att se stickan i någon annans öga än bjälken i sitt eget... Vad gör jag i dessa stunder? Helst drömmer jag mig bort i filmvärlden... skulle vilja måla också... Gruppen "Uttryckande konst" är nog bland de bästa terapier som jag gått i, här får jag uttrycka mina känslor utan gränser och det är tillåtet, ingen kritik att jag är fel eller gör fel. Underbar känsla, men den är svår att bära med sig. Fotsule-nivåns-självförtroende gör sig påmint! Helvete! Orättvist, men bara jag bär på skulden och skammen för att jag är som jag är... Livet är ett helvete ibland fast inte så mörkt som man kan tro... Jämt.

Dag 12494 - Tröttheten hack i häl

Senaste veckan har präglats av trötthet, orkeslös och inte mycket lust till att göra särskilt mycket. Var på vårdcentralen idag, kollade blodtryck, var bara bra. Vet inte kanske bara är psykiskt. Depressionen har väl börjat sitt höstgrepp igen. Men det har vart en del bra de senaste veckorna också, vägen kantas inte bara av nederlag även om den skuggan förföljer mig ständigt. Börjat i uttryckande konstterapi, som jag än så länge gillar skarpt. Blivit en hel del starka bilder/målningar. Skapandet kanske på framfart igen, hoppas på det starkt. Mycket givande att uttrycka sina känslor på det sättet och i kombination att skriva. Träningen har fungerat väl efter semesteruppehållet, trots min djuuupa trötthet har jag klarat av mina pass de sista veckorna utan att svimma ;) fast det ibland känns så. Fick infallet att skriva några rader nu medan jag dricker min prestationshöjare, upp laddaren för dagens bröst/axel pass. Skall bli tungt och förhoppningsvis sätta fart på blodomloppet så jag känner mig piggare efteråt. Fräscha till mig lite kanske, byta kläder och och och... ja just det packa väskan som skall med får inte glömma armbågs- och handledsskydden som jag tvätta igår. Kanske skall hinna med någon loppis idag, har ju öppet på onsdagar och lördagar. Kanske finner några filmfynd, vem vet... Hade vart kul. Slut för tillfället, huvudet är tomt...

Dag 12481 - Ångestfylld konst - motgiftet

Dagarna går, glömmer att skriva och orkar inte mycket. Denna vecka som var starten för en ny nyttigare period med bra mat, mindre alkohol och ännu mer träning. Började med huvudvärk i måndags, migrän för jävligt. Mått som en skunk, sängliggande och knaprande tabletter. Har trots allt ätit bra, fast alldeles för lite i början. Har en misstanke om att migrän attacken kan bero på detox kuren jag påbörjade, i kombination med mina mediciner och för lite vätska. Kunde inte slutföra den, jävla apskit också. Hade hoppats på en ren och giftutrensad kropp, men men. Sitter nu i trädgården och njuter, bäst jag kan, av solen kanske sommarens sista dag... Hoppas inte det. Vart på psykologbesök idag första efter semestern, var som vanligt fast aningen mer givande. Möter fortfarande inte blickar, klarar inte av det. Börjat på uttryckande konst grupp på ABC, verkade riktigt bra. Går till som följer, vi i gruppen får ett ämne kring detta skapas tankar, positiva som negativa, som man sedan får uttrycka i bild med hjälp av färger, kol, kritor skapandet är fritt. Mina tankar skapade obehag och ångestfyllda känslor som gav sig uttryck i en bild, en mycket stark bild fylld av ångest, förnedran, sorg, smärta, ilska, aggressioner, hat. En våldsam bild som speglade och symboliserade min svaghet, feghet, förtryckt och misslyckad. Mörkt, svart och blodrött, men även en svag nyans av blått som för mig gav en skarp kontrast mot all ondska runt mig, friheten symboliserad, fast inuti mig endast, i min egna värld. Analys följde av gruppen, djupt mycket djupt. Punkt slut.

Dag 12468 - Veckända i Strömstad

Sitter på trappen på innergården i Strömstad, Karlsgatan 18. Solen skiner klockan från kyrkan slog precis halv åtta. Mamma, pappa, syster samt hunden på väg. Även en vän till min syster kommer på besök. Imorgon är det marknad på gatan utanför vårt, Emiliemarknaden. Mamma skall ha ett bord och sälja lite hantverk. Kom hit ni som har vägarna förbi Strömstad. Varit en underbar vecka, började med regn de två första. Men i tisdags var vi ute och fiskade drog två aborrar. Senaste tre har solen strålat utan ett moln i sikte. Var ute på Nord Koster igår, åkte båt som ungarna älskade. Fin familjestrand med bad och sol. Kräftor på kvällen och gott vin. Semester!

Dag 12464 - Första dagen i Strömstad

Första dagen i Strömstad, Jennyhs första semesterdag. Regnet har öst ner vi måste ha fört det med oss från Borås, Pappa sa att det är fan otroligt, han uttryckte sig inte så, men det verkar som att varje gång vi kommer hit regnar det. Men vi har haft en bra dag. Kom upp sent igår kväll, far min hade lagat en mycket god middag som vi avnjöt tillsammans. Emil och Jennifer var ganska vilda och uppspelta, de hade fruktansvärt svårt att sitta still. De flög ordagrant runt i lägenheten för att leka med Livia, hunden, och göra allt annat än äta. Hela gårdagen hade de tjatat om hur kul det skulle bli att komma hit. De var ju uppe en vecka med farmor, farfar och faster Anna Karin för några veckor sedan. Det har helt klart satt positiva spår. Så mycket de skulle visa oss, berätta så att de bara susade runt som två små vilda hundar och skrek, skrattade, grät och slog sig. Men det tog inte lång stund innan de slocknade när jag lagt mig med dom och läst saga, "Petter och hans fyra getter" som visserligen Emil redan kunde utantill, som han bevisade och Jennifer försökte tålmodigt berätta också, duktigt fast i en ganska komprimerad version. Vi åkte till Nordby köpcenter idag vid norska gränsen, fullt av norrmän så långt ögat kunde skåda. Vi köade för att få bord, mat och parkering. Men en bra dag, trots vilda barn som inte ville det vi ville. Köpte lite godis, kläder till barnen och en fiskeutrustning till Jennyh så vi kan ta en fisketur imorgon, förhoppningsvis. Vädret kommer bli bättre jag är optimist, för tillfället i alla fall. Nu sitter frugan och jag och avnjuter några goda glas Rosévin och tittar på amerikanska komediserier. Dagen har varit bra, pappa har åkt hem till Borås kommer tillbaks imorgon kväll. Livia är kvar hos oss så det blir väl lite promenad imorgon. Ha det bra tills nästa rapport. Härliga sommar, sensommar!

Dag 12463 - Semestertider och tidiga morgnar

Blev väckt vid åtta imorse av barnen som hade en överraskning i köket! Spännande, inte särskilt men det säger man inte vill inte krossa deras små hjärtan fyllda av glädje, entusiasm och vilja att visa hur duktiga dom är. Traskade upp, morgonpissade och såg ost, smör, bröd, mjölk på bordet, dom är för söta. Sedan förflöt några timmar av tjat, bråk och skrik. Bråk om att städa mm. Men allt slutade bra. Lagade mat, fullkornsspaghetti och köttfärssås med diverse ingredienser. Gott blev det i alla fall. Nu sitter vi i trädgården, frugan kom precis tidigare än väntat och nu har hon semester. Får lägga ner skriverierna för stunden, hej då

Dag 12462 - Medömkan inte rätta medicinen

Sitter i trädgården och filosoferar, tränade i förmiddags femte gången denna vecka känns bra. Fikat i det sköna vädret med pappa, barnen busar omkring på den nyslagna gräsmattan. Skönt med lite sommar igen. Imorgon kväll bär det av till Strömstad, lite semester. Jennyh har jobbat kollosalt mycket denna vecka, mer än vad som är bra för henne. Har varit väldigt upp och ner de senaste, mycket tankar och jag handlar på sätt som inte alltid är rätt. Vill bara väl men blir bara för mycket och fel. Skall alltid kompensera, känner skuld och skam för att man är som man är. Hoppas nu att alla som läser ger fan i att visa medömkan eller diskutera med mig, orkar inte det, därför jag skriver, därför jag har psykolog det är han som får del av det jag vill ta upp, eller de som jag själv väljer att diskutera med. De som får mig att känna mig bekväm i situationen. Allt annat gör det bara värre. Tyvärr babblar jag för mycket efter några glas och det är jobbigt, här kommer behovet av att kompensera som jag skrev tidigare. Gottgöra allt man aldrig gör och vågar. Feg som fan är vad man är. Jävla bajs rent ut sagt. fortsatt trevlig sommar...

Dag 12455 - Härliga helg!

Knalleland väntar på oss, skall bort och shoppa hela familjen. Leta efter en ny dammsugare, den gamla sjunger på sista versen. Lite ostabilt väder idag, som vanligt de senaste veckorna. Barnen delar på ett äpple i köket i väntan på fru Jennyh som gör sig i ordning och röker och allt vad hon nu skall göra INNAN man kan ge sig av. Var på bio igår eftermiddag med Emil, hans första, han var överlycklig, Ice Age 3 blev det kul som de andra två skön eftermiddags underhållning. Hade lovat Emil att fiska, men vädret var ju inte att lita på så det fick bli något annat kul istället. Får ju dåligt samvete när man lovar och lovar och det aldrig blir av. Efter bion åt vi "La Copita" spansk restaurang på Allégatan. Jennyh och jag tog var sin Tapas tallrik, kockens val. Mycket gott. En öl till detta. Emil fick en barnmeny, pommes och friterad kyckling med cola. Jennifer slöt upp med gamla mormor en stund senare. Sedan blev det filmhyra och hem med lite för tidigt lördagsgodis, mysig filmkväll. Nu bär det av, hej så länge!

Dag 12450 - En ny måndag, en ny start...

Pigg morgon idag, uppe och åt frukost som Emil överraskat mig med, gav båda barnen en macka. Bläddrade snabbt igenom Borås tidning och sedan gjorde vi oss i ordning. Packade träningsväskan tog morgonens mediciner och en protein. Barnen klädde sig själva fick hjälpa Jennifer med skorna. In i bilen och ner till gamla mormor. Jag skyndade till gymmet som stänger vid tio så här på sommaren och öppnar igen vid fem. Hoppas på en fin dag idag känner att jag har ganska mycket ork. Bestämt mig för att skärpa mig när det gäller vad jag äter och dricker ett tag framöver, måste miska ner lite på vikten, känns lite tugnt nu. Sommaren är frestande bara, jobbigt jobbigt. Men får tänka på träningen och på resultatet om jag lyckas. Skall fylla bilen med lite skräp eller mycket rättar sagt, en hel del kartonger och annat som skall sopstorteras. Vet inte riktigt vad denna vecka har framför sig annars men det ger väl sig, önskar mig lite värme och sol nu, vart lite mycket regn de senaste. Måste klä på mig nu duschat precis, får inte sega till nu. Have a nice day!

Dag 12447 - Relationer och annat

Gammal som man börjar bli, i den samma ålder som ens egna föräldrar var när man börjar komma ihåg något. Känner ibland som idag när man kollade kläder att man kanske inte kan bära allt med respekt utan att dra blickar till sig från den yngre generationen. Känner mig dock fortfarande som en tjugoåring. Kanske kan börja få en förståelse för alla övervintrade trettioåringar som tror att dom fortfarande platsar in på torsdagskvällarnas frontpanel. Fan vart tog den tiden vägen? Har jag deppat bort en hel ungdomsid? Jag vill ju vara en man utan gråa hår och fräsch hy! Visserligen så oroar jag mig inte något vidare, men när man börjar tänka. Det var ju länge sedan jag fick visa leg på systemet, man är ju inte stamkund... börjar bli orolig... Flinten syns ju men jag kommer aldrig blotta den eller ABSOLUT inte dölja den med de få håren som finns kvar. Har ju var flint och vet att mitt huvud inte är av någon skum konisk form, fan vilken tur, man har ju sina komplex men inte sitter det på huvudet utan kanske snarare inuti. Monterat ett fantastiskt fint matsalsbord idag, mycket nöjd. Blev riktigt snyggt!. Gladare blev jag när jag chattade med en polare på Facebook, vännen i fråga öppnade sig och skrev om sina bekymmer. Trodde bara det var jag (kanske inte bara jag) som hade panikångest och problem med depressioner, det är fler som har psykiska problem. Har varit i en djup svacka och önskat att jag var i en annan värld. Människor omkring en är hårda men kanske inte så hårda som man tror. Att bli felbedömd är något som ristar djupa ärr i ens hjärta, speciellt när man blir felbedömd. Tolkningar är något man ständigt gör men att erkänna ens felbedömnigar har många svårt för, även jag. Svängningarna är stora ibland vill man ta sitt liv och ibland ser man det viktiga, oftast ser jag det goda, mina barn, kärleken från min fru. Vi bråkar ju visserligen som som få ibland men vi har en kärlek som få kan uppnå. Vill inte dö, då har jag levt förgäves. Det är allt försvårt att ta sitt liv, även om man försökt och funderat, men jag vill inte hoppas på ett liv i lycka. Trots att jag inte vet hur. Men jag skiter i det just nu, bara jag har min familj där jag har stödet, utan dem är det inget värt. Inte en flugskit i motvind. Hoppas på att alla i min närhet och alla som varit där kommer finnas kvar. De betyder med än vad de tror och de är behövda. Ta åt er ni som vill! Det handlar inte bara om mig, jag är lätt egoistisk, men mina underbara barn behöver och uppskattar verkligen alla som dom älskar!