Dag 12462 - Medömkan inte rätta medicinen

Sitter i trädgården och filosoferar, tränade i förmiddags femte gången denna vecka känns bra. Fikat i det sköna vädret med pappa, barnen busar omkring på den nyslagna gräsmattan. Skönt med lite sommar igen. Imorgon kväll bär det av till Strömstad, lite semester. Jennyh har jobbat kollosalt mycket denna vecka, mer än vad som är bra för henne. Har varit väldigt upp och ner de senaste, mycket tankar och jag handlar på sätt som inte alltid är rätt. Vill bara väl men blir bara för mycket och fel. Skall alltid kompensera, känner skuld och skam för att man är som man är. Hoppas nu att alla som läser ger fan i att visa medömkan eller diskutera med mig, orkar inte det, därför jag skriver, därför jag har psykolog det är han som får del av det jag vill ta upp, eller de som jag själv väljer att diskutera med. De som får mig att känna mig bekväm i situationen. Allt annat gör det bara värre. Tyvärr babblar jag för mycket efter några glas och det är jobbigt, här kommer behovet av att kompensera som jag skrev tidigare. Gottgöra allt man aldrig gör och vågar. Feg som fan är vad man är. Jävla bajs rent ut sagt. fortsatt trevlig sommar...