Tvärvändning

Dagen blev inte vad jag hade hoppats. Allt vände, började med extrem trötthet, pallrade iväg till gymmet för ett benpass. Orkeslös, motivationen på botten. Omedelbart drar jag ner hela mig i skorna. Tankarna skenar iväg tillsammans med all kritik som jag riktar mot mig själv. Resultaten är inte bra nog, jag jämför mig med andra, helt kass och värdelös. Plötsligt känner jag mig som en nybörjare och en ovälkommen gäst på platsen där jag brukar vara trygg och tycka att jag klarar av någonting. Styrkan i min kropp är som bortblåst. Svimfärdig stapplar jag mellan maskinerna. Försöker sträcka på mig, torkar svetten ur pannan samtidigt som jag funderar över vilken övning jag skall rikta in blicken mot. Uttittad för att jag ser osäker ut, vimsar fram och tillbaka. Tvekar. Varför står det en jävla mupp på just den platsen där jag tänkte träna? Helvete! Planen sprack, torkar pannan igen. Skall jag gå? Slänger en blick på klockan längre bort på väggen till vänster samtidigt som jag fipplar med telefonen nervöst. Jag fyller på vatten så ser det ut som jag har en plan. Måste träna baksida lår mer, borde göra utfall också. Rumpan säckar ihop. Fan känner mig helt jävla osymmetrisk. Bajskorv! Kanske börjar bli sjuk, varför är jag så trött? Något allvarligt kanske? Nej fan jag börjar bli hypokondrisk. Men tänk om? Sluta för helvete Erik din gamle Gubbjök! Nu går jag hem. Förmodligen bara en dålig dag, imorgon är en ny dag.