Leta i den här bloggen

torsdag 2 juli 2009

Dag 12432 - Satan exploderade ur mitt bröst!

Nu är jag så förbannad att blodet kokar i mina vener. En diskussion som spårar ur, på grund av gammalt groll exploderar jag som en atombomb och efterskalven lägger sig inte förrän långt efter. Det är inte min fru och jag som bråkar utan jag och mina föräldrar. Ämnet tar jag inte upp men jag blir så in i helvete förbannad när VISSA ämnen är sådant man INTE kan ta upp för de är tabubelagda av någon anledning. Är uppvuxen i en tempramentfylld familj och bråk och ilska har väl förekommit en hel del under mina år som barn, tonår. HATAR när det blir så här, varför kan vi inte diskutera som normala människor? Har ju lärt mig att diskutera är det enda rätta för att komma fram till en bra lösning, men det går inte vägen oftast då den ingrodda ilskan tar överhanden. Adrenalinet flödar och saker och ting får ta skada, stolar flög bokstavligen ut genom ytterdörren idag, dörren var öppen, men skiten flög ut på grusgången, det kändes skönt. Var länge sedan jag blev så förbannad har faktiskt tyglat mina vilda monster inom mig när det gäller att gå bärsärkargång i möblemang och prylar. Men nu brast det. Tur som fan att barnen inte var hemma, vill inte visa den sidan av mig för dem. Skönt att skriva av mig lite, faktiskt det andra som kom i mina tankar när jag lugnat mig en smula. Nu darrar mina händer kontrollbart och hoppas på att huvudvärken håller sig borta. Vet bara inte hur jag skall lösa det här, känns som mina föräldrar bara flyr så fort jag blir förbannad nu förtiden, kanske för att jag blir så aggressiv. Tur är väl det annars hade pappa och jag gapat ikapp som vi gjorde förr om åren. Känner nu det obehagliga trycket för bröstet, jobbigt att andas, fan det är ju nästan fredag och dom skall ju tillbaka till Strömstad ikväll med våra barn som skall vara hos dem i en vecka. Inget kul att skiljas som ovänner. Träffar ju inte dem så ofta, pappa alltså. Han jobbar ju jämt. Men det hela grundar sig i att jag är orolig för pappa som stressar dygnet runt har fått diabetes och vill alla andra väl och sätter sig själv i andra hand. Fan får sluta fred, trevlig helg, detta hjälpte lite grann. God natt alla demoner nu kommer jag inte plocka fram er på ett tag, förhoppningsvis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar