Dag 12210 - "Pessimism" is my middle name!

Fan vilket helvete jag står i! Skit upp till öronen. Stress. Press. Inget blir gjort. Tiden är knapp. Snart får jag stå till svars för mina synder. Ytterligare misslyckanden att skriva i sin livs dagbok. Hur mycket jag än kämpar klarar jag inte målet. Att ständigt jobba i motvind är tärande. Jag har inget självförtroende och tron på mig själv är utom räckhåll. Nu sitter jag här, ännu en lördag. Tyngd av bekymmer och orkeslöshet. Tankar kring hur i helvete jag skall leva mitt liv och vad folk i min närhet egenterligen tycker om mig. Jag är besviken och långstynt i vissa fall. Kan inte släppa tankarna kring en viss händelse. Blir inombords vansinning på andras inkonsekventa och inåtvända sätt. Bara lyssnar till sina egna förutfattade meningar och vad man tror. Tolkar ut efter lösa indicier och andras skitsnack. Besvikelsen har jag svårt att lämna, mycket svårt. Svek är för jävligt. Skall upp relativt tidigt imorgon, om jag orkar och fortsätta med flytten. Den tar aldrig slut. Får heller ingen hjälp, ingen som erbjuder sig och själv har jag tappat lusten att fråga eftersom det alltid blir undanflykter som svar. Själv ställer man alltid upp men får aldrig tillbaka. Det stämmer inte som man blivit uppfostrad. Snälla människor som ställer upp får inte tillbaka med samma mynt. Är du snäll blir du utnyttjad, utblottad och förnedrad. Är du jävlig får du respekt, framgång och makt. Varför skall jag krypa? Aldrig har jag fått en vänlig hjälpande hand tillbaka. Bara ett helvete. Har ingen tro på godheten. Jag älskar min familj och de närmsta men längre sträcker det sig inte. I denna lilla värld finns godhet och ömhet, det vet jag men utanför lurar mina fiender. Hotet närmar sig och jag är inte förberedd. Det kommer jag aldrig vara, det har jag inte ork att göra, jag är för godtrogen, mycket motsägelsefullt. Men hoppet är det sista som lämnar människan och än lever jag. Det är lördag kväll, min son smaskar på godis på min högra sida. Han dricker julmust, jag dricker en öl. Teven står på, Musse Piggs töntiga röst ljuder ur högtalarna. Klockan har passerat åtta och nu lutar jag mig tillbaka i soffan den beiga och skall försöka koppla av en stund. God natt och fortsatt trevlig helg alla djävulens odågor.