Dag 12238 - Det nalkas ytterligare en jul

Hektiska dagar. Jul om några dagar och jag har inte köpt en klapp. Som vanligt. Varje år bestämmer jag mig för att starta i tid men så blir aldrig fallet. Oftast för att jag inväntar pengar men i år har jag så det räcker och blir över, mycket ovanligt. Jennyh var i Tyskland igår med några kompisar för att köpa alkohol. Trubbel i tullen förstås. Inte för att de köpt över ransonen men för att bilen vägde för mycket, det håller man ju koll på. På grund av detta missade vi teatern vi skulle gått på. Mycket tråkigt, hade sett fram emot det. Men men sånt kan hända. Idag har jag varit i stan med Emil och sökt efter julklappar, blev inga inköp men en del idéer, lite för stora för att bära med sig hem. Fan vad jag har svårt att köpa presenter, hatar det. Kul när man hittar något som man är nöjd över men det är sällan. Blir oftast sånt som är önskat. Så charmig är jag. Eller det beror på hur stark jag är i mig själv. Brukar tycka det är jobbigt att gå i affärer, speciellt när man inte vet vad man skall köpa. Känner att folk stirrar på mig och betraktar mig. Ser ner och fördömer mig, det tar överhanden. Känner hettan stiga mot mina öron och jag vill snabbt försvinna från denna värld. För ett par år sedan precis när jag träffat min nuvarande fru, handlade jag julklappar men Jennyh minsta syster Cornelia, det var roligt, måste varit den bästa julklappsinhandlingen som jag varit med om. Vi hade skitkul. Fick hjälp och tips och vi skrattade och hade kul! Det är inte ofta sånt händer. Jag minns att jag klantade mig och rev ner hyllställ till Cornelias gapskratt. Jag skrattade också men med något högröda kinder. Fast det var ändå avslappnat och roligt för en gångs skull. Köpte underkläder, bh och trosor, som visserligen inte passade men jag kände mig inte helt missplacerad. Fan att man inte kan känna så lite oftare. Varför skall jag skämmas över mig själv hela tiden? Varför hata sig själv så mycket? Ofta önskar man att man vore död. Vill inte det eftersom jag har en jävla dödsskräck men känns som att mitt leverne för mig dit. Fast det ena väger upp det andra. Skall i alla fall fira jul med svärföräldrarna, vilket chockar mig lite. Trodde inte jag var önskvärd. Fast det finns ju tre till som är omtyckta i min familj så man får ta det onda med det goda. Jag själv tycker visserligen att det skall bli roligt. Hoppas att relationen kan bli lika bra som den tidigare varit, saknar den oerhört. Fast jag har förstått att andra inte uppfattar det så. Men jag uppskattade den väldigt. Tiden går och jag vet att tiden brukar läka alla sår, men jag har svårt att acceptera när andra inte släpper gammalt groll. Jag kommer aldrig acceptera att folk har en felaktig uppfattning om mig, speciellt inte om den är förutfattad och själv uppdiktad. Verkligheten är oftast inte vad den synes. Det krävs två för att dansa tango! God jul alla muppar och vänner!