Då var det måndagsmorgon igen. Min högra tumme värker efter helgens flytt. Kylan gör ju inte det bättre. Men fint är det från köksfönstret. Har precis kört iväg familjen, Jennyh tog barnen till dagis sedan skall hon upp till lasarettet och jobba idag. Sitter nu vid köksbordet och avnjuter ett stort glas kaffe och radion står på i bakgrunden. Morgonpasset pågår. Bill Gates polare Charles Simonyi som gifte sig med den hälften så gamla svenskan Lisa Persdotter är samtalsämnet. Det måste ju vara kärlek där, det förstår ju varenda kotte. Åldern har ingen betydelse... eller pengar... makt... lämnar ämnet.
Utsikterna för dagen: skall åter till Sigynsgatan 13, gamla adressen, och samla ihop resterande "skräp" och försöka bli färdig. Har endel att måla samt spackla... Ett par grejor har stått i min väg när min vrede visat sitt ansikte. Spackel och färg skall sopa dessa spår under mattan. Jag kliar mig i min tvåveckors stubb och känner plötsligt en svagt sur doft som nafsar mitt känsliga luktsinne. En stilla rysning startar i ryggslutet och banar väg mot nackhåren. Min första reaktion är att föra handen mot näsborrarna och lukta lite mer! Jag avskyr den sura doften av gammal disktrasa men kan inte låta bli. Varför gör man så? Bland det värsta jag vet, när man har en doft eller snarare en stank om fingrarna utan ett handfat inom räckhåll. Jag plågar mig själv genom att lukta om och om igen och påminna mig själv om hur illa det luktar. Doften av metall en annan klassiker. Funderar på att läsa dagens Borås Tidning som ligger jämte mig. Jennyh står och tjatar om att jag skall köra henne till jobbet så hon hinner ta en kopp kaffe innan, lite lätt irriterande. Men så får det bli, övertalad IGEN. Hon kom tillbaka efter att hon lämnat barnen (en liten parentes ifall någon undrar). Nu är det för mycket ljud, radion... Jennyh... tidningsblädrande... får ta en paus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar