Dag 13313 - Läggdags för de flesta

Känner en begynnande trötthet i ögonvrån, halsbränna och värk i benen. Dags att lägga mig snart. Har ingen lust att sova. Tittade på två filmer nere i hemmabion ikväll, "Altered States" och "Maniac Cop". Det var på tiden, var veckor sedan senast. Är för rastlös för att sova, men vet inte vad jag skall göra istället så jag bara sitter. Retar mig på mig själv, fastnar med blicken på adventsstjärnan i fönstret som är lite feber mardrömsaktig. Gungar lite på stolen, känner att jag är pissenödig men orka inte bege mig på toa så jag gungar vidare på skinkhalvorna. Känner doften av kaffe från muggen som står strax till höger om datorn. Meningsfullt, inte alls. Men jag har ingen ro i kroppen. Är nervös, deppig, glad, arg, sjuk, tyst, misstänksam, misslyckad, nöjd och så rullar det på. Jag åker upp och ner i det kuperade landskapet som är mitt liv och bara är just nu. Vet inte om det är bra, lite rädd för att allt försvinner, rinner mig ur händerna. När jag saknar det är det redan förbi och försent. Hoppas denna natt blir lång, vill inte stiga upp än, vill sova ut. Jag är trött, utmattad både kroppsligt och psykiskt. God natt.

Dag 13313 - Läggdags för de flesta

Känner en begynnande trötthet i ögonvrån, halsbränna och värk i benen. Dags att lägga mig snart. Har ingen lust att sova. Tittade på två filmer nere i hemmabion ikväll, "Altered States" och "Maniac Cop". Det var på tiden, var veckor sedan senast. Är för rastlös för att sova, men vet inte vad jag skall göra istället så jag bara sitter. Retar mig på mig själv, fastnar med blicken på adventsstjärnan i fönstret som är lite feber mardrömsaktig. Gungar lite på stolen, känner att jag är pissnödig men orka inte bege mig på toa så jag gungar vidare på skinkhalvorna. Känner doften av kaffe från muggen som står strax till höger om datorn. Meningsfullt, inte alls. Men jag har ingen ro i kroppen. Är nervös, deppig, glad, arg, sjuk, tyst, misstänksam, misslyckad, nöjd och så rullar det på. Jag åker upp och ner i det kuperade landskapet som är mitt liv och bara är just nu. Vet inte om det är bra, lite rädd för att allt försvinner, rinner mig ur händerna. När jag saknar det är det redan förbi och försent. Hoppas denna natt blir lång, vill inte stiga upp än, vill sova ut. Jag är trött, utmattad både kroppsligt och psykiskt. God natt.

Dag 13312...

Sjuk igen. Var på bättringsvägen i fredags, körde styrkepass och trodde att jag var på banan igen men icke sa nicke. Söndags vaknade jag med halsont och en heshet som inte lagt sig ännu. Blir så fruktansvärt rastlös av att inte kunna träna, känns som alla muskler förtvinar och allt är meningslöst... överdriver en smula :-) Idag är det Jennifer och jag som är hemma, vi lämnade Emil i skolan imorse. Vi har det ganska lugnt och skönt här hemma med all julbelysning runt omkring som sprider värme och lugn. Har placerat Jennifer framför PS3:an en stund, hon behöver öva för att bli lika duktig som storebrorsan. Köttfärsen sprakar i stekpannan och potatisen kokar.

Lunchpaus.

Tillbaka, den ena hyacinten i fönstret har slagit ut och orkidéerna blommar fint. Jag är alldeles tom i huvudet idag, vet inte vad jag skall skriva eller vad jag skall göra. Inte helt sant, skall posta paket och åka till sjukgymnasten senare, men hur roligt är det på en skala ;-) Generaliseringsgruppen imorgon igen sedan nya äventyr på torsdag, nervöst! Nu skiter jag i det här för stunden, god eftermiddag.

Apollo 18 - Official Trailer [HD]

Dag 13307 - Telefonterror

Telefonerna ringer, jag blir tokig! Vad är det inte folk förstår? Tycker det är ganska enkel matematik, svarar jag inte så har jag förhinder. Det värsta är att personen ifråga lämnar meddelande varje gång också. Jag orkar och vågar inte svara idag, inte igår heller för den delen. Jag blundar för verkligheten, den börjar komma för nära. Min framtid börjar synas och det är skrämmande. Vet vilka som försöker få tag på mig också. Försäkringskassan och Lotsen. Skrev ett mail precis och förklarade min situation och mina tankar, detta skickade jag till Lotsen. Vet att jag inte skulle få fram det jag tänker och tycker om jag tagit det per telefon. Jag blir så oerhört lätt övertalad och tvingad in i något utan att blinka. Fy fan! Terror är vad det är. Tanten på försäkringskassan verkar vara jagad med blåslampa, konstigt nu när jag är inskriven på Lotsen och där har regelbunden kontakt. Så många år som jag tidigare gått utan kontakt med någon utanför husets fyra väggar. Jag är tom i huvudet, ångestfylld och för jävla arg, ledsen och besvärad av allt runt omkring mig. Har ångest för min ekonomi och den jävla bur jag är inlåst i. Klumpen i magen bara växer och jag blir bara mer och mer inåtvänd igen. Ilskan riktas åt alla håll men främst mot mig själv. Det är så mycket jag måste göra men jag vet inte i vilken ända jag skall börja. Jag försöker välja den enkla vägen jämt men krånglar bara till det och lyckas alltid välja fel. Varje nytt steg är ett misslyckande känns det som nu. Känner en förbannad press på mig att jag måste göra något nu, måste hitta min yrkesväg. Pressen leder till stress, som leder till rädsla och skräck. Jag blir blind och vill bara gömma mig ännu mer. Jag är övertygad om att jag inte kommer klara av det jag ställer mig inför. Fan finns det ingen som vill köpa huvudet av mig? Alla tillbehör medföljer som behövs för installation (säljes utan garantier). Instruktionsbok och kontroll saknas tyvärr men fungerar säkert med en universal. Kan även tänka mig byte, lägger gärna en slant emellan men då måste håret vara intakt... Humor på hög nivå är kul och får mig att sväva iväg ibland, utan den hade jag inte suttit här på min röv och gurglat munskölj. Ha det bra alla som inte gör mitt liv till ett helvete.

Johnny Cash - God's Gonna Cut You Down

AC/DC - You Shook Me All Night Long

Led Zeppelin-Stairway to Heaven

Tradera auktioner FYNDA!!!

Mannajas auktioner, alltså mina! se bilderna nedan

Dag 13293 - Ibland är det kul

God morgon tänker jag att blickar ut genom fönstret. All min energi rann ur kroppen igår då jag var på samtal på  behandlingsenheten, avslutande samtalet efter gruppen. Var en konstig känsla att åter träda in i trapphuset. Abrupt slut för ett par veckor sedan från något som jag dagligen haft i min agenda som en sysselsättning. Blandade känslor var det. För tillfället känner jag att jag backat tillbaks ganska rejält och inte har någon större lust till någonting. Väldigt negativ och inte så vidare glad kan väl tilläggas. Saknar de befriande glädjen som jag haft. Skratten som löste många proppar, nu börjar de sätta sig igen. Jag ser inte fram emot kommande sysselsättning. Skrämmer mig något djävulskt! Varför skall allt gå i vågor? Varför är allt så besvärligt, även om det finns stunder då det känns bra. Men det är mest för att jag gör något då som tränger undan alla negativa tankar. Skall det vara så jag skall leva? Hålla mig sysselsatt jämt för att förblindas? Rimmar inte riktigt väl tycker jag. Det är väl bara att acceptera att jag är som jag är, djupt depressiv och jävligt rolig när jag tycker att humor är kul :-) Men grisar skall ju inte ha roligt, jämt heller. Fortsatt trevlig dag, snart är det jul på tal om grisen!