Lekstugan våren 2012

Påskdag på Orregatan

Ett glas kaffe i lä medan ungarna kutar omkring.

Dag 13443 - Fast i nätet

Har jag vaknat? Jag har fastnat i ett träsk. Känner bara ilska och skam. Skäms för mina brister, jag är otillräcklig och obildbar. Känner mig dummare för varje dag som går. Vågar inte tala, hittar inga ord. Varför är det så svårt att uttrycka sig? Mår konstant uselt och jag visar det genom att vara arg. Hatar mig själv. Hela kroppen mår dåligt och jag hittar ingen vändning. Gör saker motvilligt, tvingar mig själv att göra det jag måste. Vet fan inte hur det skall bli bättre. Det är så lätt för andra att säga att jag skall öva och utmana mig själv. Men det blir fan aldrig bättre och lättare. Måste uthärda och stå ut. Känner mig så ensam. Jag kan inte nå ut och jag vet inte hur jag skall få det jag behöver. Jag vet inte vad jag behöver för att stå ut och klara av min vardag, ser ut som en omöjlig uppgift. Jag är så förbannat missnöjd med mig själv och har inget hopp om att det skall bli bättre, förtjänar det inte. Svårt att finna ro, kan inte ens koncentrera mig på saker som jag tidigare tyckte var rofyllda. Hela tiden pågår en strid inom mig och ibland blir det världskrig, oundvikligt. Tiden går och den läker inga sår, allt blir bara värre. Förruttnelsen sprider sig.

Gotye - Somebody That I Used to Know

Dag 13423 - Skaparglädje bland annat...

På tiden att skriva lite. Grejat en hel del med Emils nya rum i dagarna. Lade nytt golv igår och målade lite snickerier samt tapetserade två luckor med serietidningar. Emil blev nöjd och imponerad och Jennifer tyckte det blev jättefint. Det finns en hel del smått och gott att göra här hemma känns som jag aldrig blir färdig. Varit hemma med barnen idag, Jennyh är iväg med sin mormor på en minisemester och kommer hem ikväll. Har haft det hyffsat bra och som sagt fått lite gjort mellan mina arga och tankefyllda perioder. Försökt avleda aggressionerna, legat på spikmattan och andats till ljudet av gamla "På minuten" avsnitt. Brukar alltid få mig på gott humör, ett säkert kort. Sitter med ömma knäskålar, lim på fingrarna, bränt kaffe och begynnande halsbränna och en stark oroskänsla i magtrakten. Allt är väldigt rörigt i huvudet på mig, jävligt jobbigt. Är inte nöjd med mig själv som alltid, visst blir en del saker bra som jag tar mig för. Men ingenting är vidare långvarigt. Skapar mycket ångest som inte vill släppa taget och det ger mig dålig sömn, var länge sedan jag sov skönt. Jag sover många timmar men vaknar och är inte nöjd. Plågas av obehagliga drömmar sedan några veckor, oftast vill de inte släppa taget från mig när jag stiger upp. Det gör det jobbigare att gå upp och komma igång. Finns inte mycket mening med att stiga upp ur dvalan känns det som. Ligger hellre kvar och vrider mig med huvudvärk och obehag. Vad är det för fel på mig egentligen? Blir det någonsin bra? Skit skall skit ha. Hur som helst barnen är glada och utklädda till drottning och jultomte i soffan, de började precis se "Babe - den modiga lilla grisen". Vet inte vad jag skall hitta på, borde göra en massa mer men just nu är det stopp, god eftermiddag!

Dag 13405 - Morgonbollar

 God morgon! Vaknade givetvis med illamående idag med och ont i magen. Får äta lugnt och absolut inte under stress för att jag skall få i mig någonting. Vågar mig inte iväg idag heller, lika bra att vara hemma denna vecka. Jobbigt att inte veta vad det beror på, är ju ingen magsjuka i alla fall. Har hur som helst en lugnare morgon idag, inte lika jävlig som igår. Gårdagen blev ganska bra till slut. Grejade lite med att montera upp hyllor och begav mig iväg på ett benpass på gymmet. Ett ganska intensivt pass, det svartnade för ögonen ett par gånger. Avslutade även gårdagskvällen med en lugn ensamkväll i hemmabion med ett par laserdiscar, "Road Kill USA" och "Quiet Cool".   Gav mig underhållning för kvällen blir ingen utläggning om dem nu, hinner inte skall iväg med min dotter till förskolan, ha det gott!

 

Dag 13403 - Lika positiv som vanligt

Här sitter jag med en halväten morot, en kopp ljummet kaffe med stor del mjölk, feber termometer i munnen som vägrar sluta blinka och obotlig stress i kroppen. Obehaget sprider sig från magtrakten ut i resten av kroppen. Tankar stör mig hela tiden, får ingen ro. Känner de tunga hjärtslagen konstant. Svårt att andas, myrkrypningarna i benen gör det omöjligt att koppla av speciellt kvälls- och nattid. Känns meningslöst att lyfta ett finger, ingenting blir klart, inget blir någonsin avslutat. Ett jävla ekorrhjul som aldrig stannar. Mitt självförtroende kan jag gradera på en hand om jag döljer mina fingrar. Jag vågar inget satsa, gräver bara graven djupare hela tiden. Se där lite feber hade jag också. Inte varit på praktiken ännu denna vecka, inte för att jag inte trivs för det känns bra där. Men det är alltid något som sätter käppar i hjulet och sedan är det stopp. Snart är våren här och jag längtar så förbannat efter solen och vårvärmen. Brukar få mig att må bättre. Jag har försökt intala mig att bli mer positiv, glad och inte älta och se negativt på allt. Livet består bara av nuet och jag har kastat bort allt för många stunder redan. Isolerar mig fast jag vet att det inte blir bättre men det är tryggast. Jag känner mig så förbannat osäker bland folk. Är tillbaks på ruta ett när det gäller hur jag fungerar socialt. Kan inte uttrycka mig, ett fån, en jubelidiot med åsneskalle. Dum i hela huvudet. Hjärnan är förmodligen bortfrätt vid det här laget. Varför tappar jag ord när jag talar? Är det en tumör eller är det bara stressen som blockerar? Grubbel hjälper inte. Hej då!

Dag 13398 - Livia

Mår inget vidare idag av olika orsaker. Livia mina föräldrars Berner Sennen var tvungen att avlivas igår kväll. Hon hade drabbats av skelett cancer i ena bakbenet och det fanns tyvärr inget att göra åt det. Hon somnade in lugnt i hemmet vilket kändes som ett bra avslut. Barnen som varit väldigt fästa vid Livia var med henne den fram till att veterinären kom. Tog avsked och gick ner till oss. Det brast för Jennifer då hon och jag såg dem bära ut Livia till bilen, blev väl mer verkligt för henne då, även för mig. Hon rusade runt i lägenheten och frågade "Varför måste Livia dö!" Då hade jag inte kraften att hålla tillbaka tårarna, kom ut ett par vilket jag har fruktansvärt svårt att visa. Tog med Ninni in till sängen och kramade henne medan jag gömde huvudet i kudden. Emil reagerade på ett annat sätt, märkte att han tyckte det var jobbigt men att han inte ville visa det. En lugn kväll följde. Idag skiner solen och har gjort det sedan tidig morgon. Jag mår inget vidare idag i kroppen eller till humöret. Allt känns fruktansvärt för jävligt. Var tvungen att åka iväg en sväng för att lugna nerverna med en kopp McDonalds kaffe. Känns som att jag kommit in i en alldeles för trång återvändsgränd. Orkar inte gå in på det nu. Stopp. Slut.

Dag 13389 - Kära hjärtanes då

Jag känner ett tvång, jag har misskött mig väldigt med att uppdatera bloggen. Inte haft någon lust eller glömt är väl en ärlig ursäkt. Senaste veckorna har jag spenderat hemma mestadels med sjuka barn, nu är de friska äntligen. Har trots detta hunnit med mina träningspass som planerat fast det har varit trögt. Mjölksyran har kommit fort, varit helt utpumpad nästan helt utan ork. Besvärats av min onda axel ganska mycket. Slutat äta Citodonen nu kommer sluta i beroende annars och herr doktor tyckte inte jag skulle ta någon mer kortison spruta heller eftersom det inte gav någon fantastisk förbättring i höstas. Får väl anpassa min träning av axelpartiet ännu bättre och se om det blir någon förändring. Nåväl kunde varit värre. Alla hjärtans dag är det och jag väntar på att resten av familjen kommer hem så vi kan fika. Ordnat med lite gott :)

Har varit på min praktik ett par veckor nu och det fungerar bra. En del roliga människor jobbar jag med och tiden går hyffsat fort. Vart detta leder vet jag inte, försöker inte tänka alltför långt framåt i tiden, när jag gör det drabbas jag bara av ångest och panikkänslor. Hade en jobbig tid under eftermiddagen igår då jag kände att jag helst av allt ville vända ut och in på mig själv. Kändes som en järnhand hade greppet om mina lungor. Fruktansvärt. Men nu är det bra... bara lite träningsvärk för att hitta något att klaga på. Självömkan är mannens bäste vän heter det väl... Hej så länge!

Auktioner på Tradera

http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=149284