Mår inget vidare idag av olika orsaker. Livia mina föräldrars Berner Sennen var tvungen att avlivas igår kväll. Hon hade drabbats av skelett cancer i ena bakbenet och det fanns tyvärr inget att göra åt det. Hon somnade in lugnt i hemmet vilket kändes som ett bra avslut. Barnen som varit väldigt fästa vid Livia var med henne den fram till att veterinären kom. Tog avsked och gick ner till oss. Det brast för Jennifer då hon och jag såg dem bära ut Livia till bilen, blev väl mer verkligt för henne då, även för mig. Hon rusade runt i lägenheten och frågade "Varför måste Livia dö!" Då hade jag inte kraften att hålla tillbaka tårarna, kom ut ett par vilket jag har fruktansvärt svårt att visa. Tog med Ninni in till sängen och kramade henne medan jag gömde huvudet i kudden. Emil reagerade på ett annat sätt, märkte att han tyckte det var jobbigt men att han inte ville visa det. En lugn kväll följde. Idag skiner solen och har gjort det sedan tidig morgon. Jag mår inget vidare idag i kroppen eller till humöret. Allt känns fruktansvärt för jävligt. Var tvungen att åka iväg en sväng för att lugna nerverna med en kopp McDonalds kaffe. Känns som att jag kommit in i en alldeles för trång återvändsgränd. Orkar inte gå in på det nu. Stopp. Slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar