Dag 13443 - Fast i nätet

Har jag vaknat? Jag har fastnat i ett träsk. Känner bara ilska och skam. Skäms för mina brister, jag är otillräcklig och obildbar. Känner mig dummare för varje dag som går. Vågar inte tala, hittar inga ord. Varför är det så svårt att uttrycka sig? Mår konstant uselt och jag visar det genom att vara arg. Hatar mig själv. Hela kroppen mår dåligt och jag hittar ingen vändning. Gör saker motvilligt, tvingar mig själv att göra det jag måste. Vet fan inte hur det skall bli bättre. Det är så lätt för andra att säga att jag skall öva och utmana mig själv. Men det blir fan aldrig bättre och lättare. Måste uthärda och stå ut. Känner mig så ensam. Jag kan inte nå ut och jag vet inte hur jag skall få det jag behöver. Jag vet inte vad jag behöver för att stå ut och klara av min vardag, ser ut som en omöjlig uppgift. Jag är så förbannat missnöjd med mig själv och har inget hopp om att det skall bli bättre, förtjänar det inte. Svårt att finna ro, kan inte ens koncentrera mig på saker som jag tidigare tyckte var rofyllda. Hela tiden pågår en strid inom mig och ibland blir det världskrig, oundvikligt. Tiden går och den läker inga sår, allt blir bara värre. Förruttnelsen sprider sig.