Kunde kvittat att gå upp dag, är förbannat arg och jävligt deppig. Allt går åt helvete. Sitter vid en träningsmaskin på gymmet och försöker bli av med alla besvärande tankar, vilket inte varit någon framgång ännu. Visst styrkan finns där men också kallsvettningarna, trycket för bröstet, stressen och ilskan. Känner mig malplacerad, bara vägen ner var jobbig. Osäkra steg, känner mig som en jättebebis samma som gick på mellanstadiet på åttiotalet. Varför ger jag mig ut, fast jag hade blivit galen hemma... Nä dags för framsida axel.
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar