Dag 12298 - Då var det snart dags för årets Oscar

Jag satt precis och surfade runt lite på andra bloggar och sökte lite information om 2009 års Oscarsgala som går av stapeln på söndag natt, har blivit lite av en tradition att följa det live och så också i år. Kanal 9 sänder återigen direkt, hoppas bara att inte kanal 9:s sändning slutar innan galan är slut som förra året. Snopet var det när rutan plötsligt blev svart precis då de tunga statyetterna skulle delas ut. Ilska, besvikelse och trötta ögon fick jag bege mig till sängs utan upplösningen. Tror att detta var det första inlägget, eller ett av mina första i alla fall i denna blogg. Återkommer med ett utlåtande på måndag angående galan. Ser i alla fall fram emot att spendera en vaken natt framför teven söndag till måndag uppbunkrad med en kanna kaffe och diverse tilltugg. Nu skall det bli filmtajm i biorummet, något barnvänligt blir det eftersom ungarna skall vara med och Jennyh syster Stephanie, fast hon är ju inget barn ;). Tillsvidare ha en fortsatt bra dag.

Dag 12297 - Mörk gryning... ljus afton

Dagen började med ett helvete! Bråk och elände, hat och skilsmässa låg nära till hands... igen! Jag la mig och sov i källaren för att slippa allt. Vaknade till brorsans rop. Det lugnade ner sig, men surheten låg på lur. Jennyh åkte iväg några timmar, skönt. Hade bestämt att jag skulle träna idag, blev vid sju på kvällen för att Heidi skulle träna då. Vi har tjatat i säkert ett år att vi skall träna tillsammans och nu blev det äntligen av. Efter ett utränsande pass kom jag hem till ett mysigt, stearinljus upptänt hem, kyckling i ugnen och barnen skrattade av glädje och lek. Jennyhs kusin Nathalie var på besök, länge sedan jag träffade henne, mycket länge sedan. Roligt med lite nytt glädje tillskott i lägenheten. Min fru var sminkad och vacker, god mat och ett par glas vin. Musik och avkoppling. Brukar bli så här nu för tiden, vi firar helg mitt i veckan då Jennyh alltid jobbar helg. Kul när man bryter mönster. Bråket i morse kommer jag knappt ihåg, men vet att kommentaren "du går bara hemma och är sjuk och gör inget för att bli bättre" sved som salt på såret. Blev ilsken och smällde i dörrar och försvann... Men nu är det bra, blir så i ett hem bebott av borderline offer. Nu skall jag fortsätta lyssna på AC/DC:s sista album och bara njuta sista stunden av detta dygn. Ny dag imorgon med ett nytt gympass. Skall vara mer vältränad på beachen (hatar det uttrycket) i sommar än någonsin. God natt!

Dag 12296 - Fildelningens dag

Måndag, trött, barnen på dagis, åt för lite frukost, hungrig, fildelnings rättegång mot "The Pirate Bay". Lyssnar på P3:s sex timmar långa sändning som följer utvecklingen. Spännande! Skall hinna ner till gymmet idag med hade jag tänkt innan frugan slutar jobbet och barnen skall hem från dagis. Tänkte köra ett lite längre pass idag och kompensera det missade passet i går. Orkade aldrig iväg, hade lite för mycket att göra hemma också, bland annat bråka med datorn. Ovanligt. Tänkte köra bröst, axlar framsida samt axlar baksida och magen. Blir säkert en och en halv timma. Har inte varit hos varken psykologen eller gruppterapin på ett tag och det blir inte förrän om några veckor heller. Både skönt att slippa, men saknar det och känner behov av det samtidigt. Gruppen har inte vart igång sedan innan jul, problemet är att det skall komma nya deltagare för att fylla gruppen, vi är alldeles för få för att terapin skall fungera. Den individuella har paus på grund av att min psykolog har semester. Mina psykiska hälsa har alltså semester, eller alltså behandlingen av den. Humöret svänger kraftigt, panikattacker kommer tätare och nedstämdheten så gott som dagligen. Vågar inte visa det utåt, orkar inte med alla kommentarer eller omgivningens förlorade tålamod på min bättring. Ilskan är väl den som är framträdande hos mig för tillfället och sedan en tid. Jobbigt, hatar den sidan. Glömskan gör sig också påmind dagligen, saker jag gör eller skall göra raderas plötsligt ur min att göra lista och får ibland jobbiga konsekvenser. Omvärlden accepterar inte att man glömmer, "Du måste göra något med ditt huvud!" är väl ett uttryck som jag minns från min gamla chef på städbolaget "Partena Clean" som det hette förr i tiden. Fascist metoder att skrämma bort glömskan fungerade inte den heller, har snarare blivit värre! Väntar på min psykologs utlåtande utifrån testerna som jag gjorde för några veckor sedan. Tydde ju på att mitt närminne inte hörde till de skarpaste. Kan delvis bero på blockering på grund av stress, hoppas det går att göra något åt. Vill ju inte bli senil innan trettio fem! Långtidssjukskriven sjuttiotalist, två barnsfar och senil! Ser ju ut som en löpsedel från någon stor veckotidning. Nej nu får jag ta något att äta och bege mig. Fortsatt trevlig sönd... eller måndag var det eller?!

Dag 12294 - Den 33:e Alla hjärtans dag

En dag om året måste alla med en relation ägna en hel dag åt att ge presenter och visa kärlek, vare sig man vill eller inte, dagen som egentligen är menad att man skall spendera med sina mest betydelsefulla har blivit lite av en panik i magtrakten dag! Dagen som är helvetet för många singlar, där det påminner dem om hur ensamma och misslyckade dom är. Sjukt! Vem gillar alla hjärtans dag egentligen? Jag är inget större fan av någon av alla dessa påhittade dagar som endast är till för att dölja alla andra av årets 364 dystra, mörka och djävulska dagar. Skall man bara ägna 1 av 365 dagar åt kärlek och omsorg? Varför inte sprida ut lite över året i stället så kanske känslorna blir lite mer spontana och äkta. Saknar alla hjärtans dags motsvarighet, typ "alla brustna hjärtans dag", eller "sprida galla över alla du hatars dag", "alla döda ateisters dag" eller något annat oreligöst. Nu halkade jag plötsligt in i religionens fotspår, inget jag frivilligt gör annars. Men hur har Erik Belfrage spenderat sin morgon då? Förmodligen sur med tidningen uppe vid näsan, ätit gammalt bröd och druckit vidbränt kaffe! Nej inte alls, har haft en alldeles förtjusande morgon, faktiskt! Lugn och lagom kärleksfull. God frukost som min fru omsorgsfullt förberett. Jordgubbar, varma frallor, kokta ägg, kardemumma kaffe och ost. Gott var det. Barnen studsar omkring i köket som vilken morgon som helst. Glada och fulla av energi. En fyrtiofem minuter senare och ny skiten så sitter min son och tittar på "morgonfilm" som han finurligt uppfann när an ropade till mig genom en låst toalettdörr. Jag hade inte mage att stänga av då jag själv för några år sedan myntade uttrycket "frukostfilm" tillsammans med en av mina gamla filmälskar vänner. Vi var arbetslösa och ville komma upp tidigt, så då träffades vi såg en film och käkade frukost! När min treårige son säger något så genialt kan jag inte mer än smälta som margarin i varmt potatismos. Kärleksfulla kramar till dem i min omgivning som förtjänar det önskar jag.

Dag 12292 - Mitt andra namn är Huvudvärk

Vaknade denna torsdag med en jobbigt molande huvudvärk som inte blir bättre efter Treo Koffein, Alvedon eller kaffe. Barnen var lika glada för det och ropade god morgon i kör tills jag blev riktigt vansinnig, men det lade sig snabbt. Gick upp och åt frukost och bestämde att köra dem till dagis. Gjorde på klädningen till en tävling och barnen nappade snabbt och tyckte det var roligt, uppspelade inför dagis och alla kompisarna. Var några veckor sedan de var där. Dels på grund av semestern i Egypten och dels för magsjuka denna vecka samt några sjukdagar innan resan. Lite blyga var de allt när vi öppnade dörrarna till respektive avdelning, men inga sura miner eller tårar. Skönt. Nu kan jag äntligen ta det lite lugnt. Köpte solkort och solade avkopplande på Sun House. Kanske inte bästa medicinen mot huvudvärk, men vill inte förlora all solbränna redan. Kompletterade frukosten med kreatin, sista pulvret gick till frukost måste inhandla mer idag samt protein, proteinbar och en protein shaker. Hem och vila i en kvart för att sedan inte ha tålamod att ligga kvar, alldeles för mycket jag borde göra. Träna, kanske försvinner huvudvärken då eller inte. Kolla på en ny soffa vore kul... Ja ja. Drömma kan man. Titta igenom min filmsamling och se vad som kan säljas. Måste minska ner på mängden tar för stor plats. Få loss lite pengar för att lägga på något vettigare kanske... nya filmer... Hehe. Fan det är som ett beroende, svårt att hålla mig ifrån auktionssajter och andra filmsidor. Man kan ju alltid bara kolla vad som finns... tro fan att alltid när man kollar så finns ju det alltid "once in a lifetime" chansen där som man bara måste köpa trots att man inga pengar har. Slutar alltid att jag säljer en del film för att ha råd att köpa något nytt som jag senare säljer för att inhandla något nytt som jag bara "måste" ha. Fan det är inte roligt, pirret som finns när man trycker på "köp" och när paketet sedan öppnas avtar genast när omslagspappret slängts i soporna och filmerna placerats i högen för ny inkommet. Ha begäret är stort, svårt att begränsa och prioritera. Detta är en lika jobbig huvudvärk som någon annan... kanske inte som en riktig migränattack dock... det var länge sedan... ta i trä... Måste ordningställa bodegan innan frugan kommer hem i eftermiddag, hon skall ha med en arbetskompis på övernattning, vin och bastubad. Så de måste se snyggt ut där nere. Ligger barnleksaker lite varstans så det blir ett snabbröj snart. Nej nu får jag ta tag i dagens sysslor och rycka upp mig... eller få arslet ur vagnen i alla fall. God förmiddag denna vackra vinterdag i februari.

Dag 12289 - Doften av avföring

Ögonlocken klibbar, kaffet är kallt, ryggen värker och två smått magsjuka ungar rusar fram och tillbaka i lägenheten. Hela familjen har vart lite oroliga i magen sedan hemkomsten, vet inte om vi åt något sista dagen som orsakat detta. På bättringsvägen i alla fall. Ytterligare en sådan här jobbig dag, vardag som man inte känner för att vakna till. Vill inte gå upp, men omöjligt när två små knattar envist ropar "GOD MORGON!" i ens öron. Lång frukost i köket med P3 på i bakgrunden och reklamläsning då tidningen lyser med sin frånvaro. Har börjat ta i tu med den gigantiska disken som invaderar diskhon. Hatar när det blir dessa berg av gammal ingrodd mat. Känner för att släppa hela lasset med porslin i golvet. Men det vore väl inte så klokt. Nu sitter båda ungarna på toaletten, uppenbarligen en mycket rolig syssla, Jennifer på pottan och Emil på toalettstolen. Oftast är det det tyst därinifrån, det är då man anar oråd. Eller så hör man Emil säga: "Ninni torka mig nu då!" Snabba ryck så inget bajs hamnar i fel händer... eller fel plats så man får följa sin näsa för att leta bruna fläckar. Bajs är kul ibland, men inte i verkligheten! Var ute en stund och lekte med barnen igår, söndag. Åkte pulka och byggde en mini snögubbe. Sedan gick vi till August Magnussons livs och köpte grillkorv som vi senare grillade ute i trädgården. Mysigt trots att grillen inte var på bäst humör. Men det blev gott i alla fall. Badade bastu under kvällen och somnade framför en film innan tolvslaget. En seg söndag med både glada och sura och ilskna miner. Skall ut och kolla posten nu och fylla på koppen med kaffe. Får se vart dagen bär. Förresten börjar jag en ny kreatin period idag, får se om det ger bättre resultat denna gång, skall dosera rätt denna gång, med våg! Det var allt från mig denna förmiddag.

Dag 12287 - Dagen efter hemkomsten

Idag fyller min mamma år, har varit på lite tårta och kaffe. Gott, jag mår illa. Typiskt mig, så har det varit sedan jag var liten äter tårta tills jag ordagrant spyr, så inte idag. Kom hem från Egypten, Hurghada igår kväll efter en underbar vecka i värmen med sol och bad och två vilda barns lek. En "all inclusive" resa som varit till full belåtenhet. Synd bara att en vecka går så fort. Skall se melodifestivalen i kväll, börjar om några minuter så det blir ett kort inlägg. Jag brukar visserligen inte vara något större fan utav musiken men det är ändå lite kul. Det är trots att vi hade velat vara kvar en vecka till, ganska skönt att vara hemma igen. Borta bra.. klyschan stämmer in på mig i de flesta fall, eller nästan alla om jag tänker efter. Hemma känner jag mig trygg! Ja ja nu skall jag klia vidare på mina soleksem och titta på tv. Återkommer snart.

Dag 12269 - Vågskålen

Det snärjer åt i mitt bröst så att jag får svårt att andas, nervös blick som aldrig vågar söka kontakt. Fingrar som river på gamla sår, söker smuts under naglarna som är någon millimeter för långa. Äckligt, känns inte fräscht, luktar säkert illa därunder. Måste klippa dem när jag kommer hem. Tankarna flyr problemen, men påminns ständigt. Det blir tyst, obehagligt tyst. Nu blir det pressat, jag blir inträngd i ett hörn likt en skabbig hund. Jag måste säga något, vad skall jag säga? Måste vara smart, kan inte vara smart. Är jag dum i huvudet? Ja lite. Vad är det för fel, varför kan jag inte förklara mig? Säg något då, tio sekunder går och plötsligt ställer han äntligen en fråga, jag blir ställd och vet fortfarande inte vad jag skall säga. Händerna är kalla och skakar. Jag kan inte sitta stilla och andas, svårt, panik! Mitt ringfinger på vänster hand där ringen sitter är kallast. Sitter ringen för hårt? Nej. Varför är det fingret kallast? Är det ett tecken för något, för mycket tankar. Åter till verkligheten och plötsligt kommer jag på något att säga, men jag vill inte avslöja för mycket om mig det kan jag inte med. Då lämnar jag ju ut mig. Skamligt! Vad skall han tro om mig? Fan vilken inbunden människa jag blivit. Det blir bara värre ju längre tiden går. Har haft flera panikattacker de senaste dagarna, tvungen att ta medicin för att lugna mig, hemskt, kan inte finna ro i någonting. Mest jobbigt när man är själv. Som nu Jennyh åkte för någon timme sedan för att jobba natt i Svenljunga. Brukar tycka det är skönt att vara själv ibland, men nu är jag rädd. Vet inte varför men jag är rädd och orolig. Rädd för att paniken skall snärja mig på nytt i sitt järngrepp och strypa mig likt en boa tills det tjuter i öronen och hallucinationsbilder målas upp framför mig. Mitt hjärtas slag hörs på avstånd och andetagen blir allt mer krampaktiga. Vad är jag orolig för då? Vet inte men det är mycket jag inte vet och som jag aldrig får svar på. Det är för jävligt Orkar inte mer, skulle vilja stänga av vissa kanaler och aldrig mer se eller höra dem. Kunnat välja sitt liv och bara vara lycklig och lyckas. Men i helvetet är man inte lycklig, jag har hamnat på fel sida av vågskålen helt enkelt, detta är mitt liv acceptera det!

Dag 12266 - I väntans tider...

Sitter i det dunkla och njuter av en öl. Lördagskvällen är fortafarande ung. Väntar på svar från ett par av min gamla vänner som kanske skulle titta över på lite fest ikväll. Men det blir väl som vanligt... Massa strul och inga kompisar. Tråkigt när man äntligen kan och ej är uppbunden av att bara vara pappa och ha två underbara barn fastklamrade vid var sitt ben. Men men Metallicas senaste skiva är i alla fall jävligt bra. Death Magnetic strömmar ljudligt och massivt ur mina högtalare. Nynnar med och gåshuden reser sig på mina armar. Snackar med Fredrik på MSN hoppas det löser sig, till det bästa. Nu verkar inte Håkan vara anträffbar längre. Typiskt. Roligast om det blir vi tre, hade varit kul att "talking about memories past..." en gammal skön "South Park" replik. Fantastisk serie, sett de senaste avsnitten ur säsong 12, lika roligt som det har varit sedan episod ett. Satiriskt, elakt och mycket mycket roligt. Nä nu får jag se om något händer på denna sidan julafton, skriver snart igen.

Dag 12249 - Den mörka tid som gick

Sitter fortfarande i bilen och börjar tänka på de veckor som gått. Har varit jävligt jobbigt det senaste. Har varit julhelg och den har varit sådär. Förflutit förbi snabbt som vanligt. Jag har haft en ganska jämn och slätstruken depression under hela tiden. Allmänt nedstämd, lite frustrerad och tung i kroppen. Värk och trötthet som plågar och tär. Jennyh har jobbat så det har varit mycket ensamhet med extremt livliga barn som oftast lever upp men kan vara fruktansvärt påfrestande i många fall. Jag har inte orkat eller känt lust att gå upp på morgonen, trycket för bröstet och kampen om att andas har varit för jävlig. Försöker så länge det går att ligga kvar i sängen eller soffan, passa på att sova middag när barnen sover och får inte gjort något överhuvudtaget. Känns som jag bara gapar och skäller den vakna tiden, har inte kraft till något annat. Onödigt att slösa den lilla kraften man har till att vara arg. Men jag är arg inombords. Mycket arg. Arg på livet och min situation. Hopplösheten och ovissheten. Ingen framtidstro, men ändå går tiden så jävla fort. Jävla klocka, almanacka och jordevarv. Åt helvete med allt. Ägnar mitt liv åt att vara hemma i lägenheten med barnen, detta är det sociala utbytet jag får. Samt gymmet där jag är oftast fyra gånger i veckan. Detta håller mig igång, trivs där och skulle må som en skosula om jag inte hade träningen. Men annars är det dött. Visst jag har min filmsamling och den betyder mycket, materiellt sett, fast jag är ganska prylgalen. Finner lycka i prylar. För jävligt egentligen Men svårt att bli av med, trots att det för med sig biverkningar. Lever i en bubbla eller snarare i en bunker med mina prylar och ett åskladdat moln av allt helvete som svävar runt mig vart jag än går. Svämmar över ibland och ger sig uttryck i ilska och vrede. Äter medicin för att vara någorlunda normal men tycker att biverkningarna är värre, men vågar inte sluta. Jo det har varit ett jävla år 2008, kommer att gå till historien som ett av de värsta i de flesta avseenden. Men vissa ljusglimtar, fast inga som jag frambringat så klart. Gott nytt isolerat år.