Tänkt över min tillvaro

Jag sitter i mitt biorum i källaren i kolsvart mörker och kurar upp bland varma filtar ikväll och tittar film och filosoferar kring min tillvaro. Jag mår inte bra, det är fakta. Jag vet inte vad jag vill också fakta men vad vill jag? Är jag kroniskt deprimerad dömd till ett liv i evig ångest och depression? Varför har jag det så här? Jag har alla förutsättningar med fin fru fina barn, hus och bil. Och en fantastisk bror som orkar dela huset med mig. Vad är mitt problem? Jo det är först och främst mitt sociala, jag hatar att ses i större folksamlingar. Avskyr det även om prästen skulle vara med... Fast det är väl inte så troligt då jag lämnat svenska kyrkan haha. Men jag har mina fritidsintressen som är film, träna, att samla film, natur, att vara med barnen och att fiska. Ändå är det något som ligger och gnager som jag vill fly från. Helvetet på jorden måste det vara. Jag kan ju inte prata med folk om detta då de tror att jag är fullständig blåidiot, så hur skall jag göra denna ålders höst. Ja jag har 40 års kris men den drabbades jag av redan då jag fyllde 30! Så jag borde vara väl förberedd! God natt orkar intr skriva mer med mina krampande utarbetade tummar som även dem gått in i väggen.