...eller börjar jag se ljuset i tunneln, äntligen! Senaste tiden har varit för jävlig, inte haft ork eller lust till någonting. Påbörjat nya mediciner som för med sig biverkningar som bara förvärrat. Väldigt få, om några, perioder av glädje gör allt slätstruket och en känsla av meningslöshet. Har nu framfört min önskan om en kontinuerlig psykolog kontakt vilket inte verkar alltför hoppningsfullt då jag fått det uttryckligen från min läkare att de inte kan göra något mer för mig eftersom jag inte är mottaglig?!?!? Vad mer kan jag göra? Jag kan ju inte sitta i min ensamhet och knapra piller och hoppas på att jag orkar dra mig i kragen. Över till lite positivt i allt mörker. Idag, ta i trä, har varit ganska stabilt och mindre ångestfyllt än på länge. Kanske har medicineringen börjat hjälpa. Träningen har varit en pina, både för att den varit tråkig och för att jag plågats/plågas av värk och smärta i axlarna. Smärtstillande hjälper inte nämnvärt. Är väl dags för ett läkarbesök. Skall iaf försöka mig på ett träningspass idag med. God em allihopa! Skall bättra mig med att blogga framöver, målet är ett om dagen! Pusha mig gärna med kommentarer, det sporrar!
Mannajas iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar