Nålarna borrar sig in i kroppen på specifika punkter. Höger arm domnar, muskelryckningar och en direkt, vass, tydlig smärta som samtidigt är behaglig. Jag har inte fobi för nålar utan är mer nyfiken på om detta kan hjälpa mig mot min värk och dagliga smärtor. Fast jag har svårt att koppla av, får nära panikliknande känslor växelvis. Tänker jag på hur lång tid jag måste ligga där blir jag stressad. Försöker sysselsätta mig. Räknar hålen i takplattorna. Multiplicerar, adderar, subtraherar tills jag fått fram ett svar. 32008 stycken fick jag fram. Kanske har jag räknat fel på ett par, men är ganska säker på min uträkning. Detta stressar mig inte, här koncentrerar jag mig och får lösa en uppgift som jag själv har gett mig. Ingen annan tvingar mig, om så hade varit fallet hade det varit en helt annan femma. Nu vet jag inte vad jag skall ta mig för, sitter jag och småfryser i bilen och halvlyssnar på P3. Är likgiltig och folkskygg, oron i kroppen finns där hela tiden. Misslyckad. Döljer det för att jag skäms. Kan man inte byta hjärna? Ett självförtroende hade behövts, når inte över skosulans kant. Men vet inte hur jag skall göra. Har aldrig sett andra sidan. Skall sluta beklaga mig. God eftermiddag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar