Sitter och lyssnar på diskmaskinens vattenspolande och dricker en kopp kaffe med en skvätt grädde, tankarna susar runt i mitt huvud. Ett starkt tryck över bröstet, obehag i hela kroppen. Har bara förpestat kring mig idag, barnen smittas av det och det triggar igång min konstanta ilska som känns helt omöjlig att hindra. Jag känner mig inspärrad med tvångströjan på. Det är omöjligt att få något vettigt gjort då alt känns oändligt, ett berg av saker som jag måste göra. Kan inte komma igång för jag vet inte vart jag skall börja och det känns meningslöst i det stora hela eftersom resultatet inte kommer synas. Negativiteten förföljer mig, fan jag vill vända på detta och vara glad men det känns omöjligt. Tystnaden äter in i min skalle.
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar