Leta i den här bloggen

torsdag 4 juni 2009

Dag 12404 - Insparkad i verkligheten.... IGEN!

Fan va jag är kass! Har inte skrivit ett inlägg på år och dar. Sitter på min röv och skriver i min videolista och scannar video omslag. Kul men man får träsmak i bakdelen då min kontorsstol tappat hjulen och fått byta till en hederlig grönmålad pall av trä! Hemoröjderna bara ljuder av glädje när de förmodligen är på framtåg. Denna vecka började med energi och glädje, skulle starta dieten inför sommaren, magen skall bort! Efter en helt fantastisk helg i Jönköping utan barn och annat liv njöt frugan och jag till max. Men vad händer jo jag blir sjuk, alltså inte under helgen men i tisdags kväll börjar jag känna mig krasslig. Huvudvärk och allmänt slö. Onsdagsmorgonen var jobbig, Emil stapplade ut i köket efter att han klagat på att han hade ont i magen. Frukosten stod serverad och Emil lägger en spya på golvet, inte stor men ändå. Visade sig bara vara lite feber och ingen magsjuka, som tur var. Jag kände mig seg som klister och snorig som fan. Jag som hade tänkt träna stenhårt hela veckan för att bränna och bygga! Det blev bajs med det. Körde ett hårt armpass i måndags, som fortfarande känns. Men resten av kroppen hade också behövt sitt. Hoppas jag lyckas banta ner de kilon som jag lagt på mig under mina kreatin perioder. Allt är inte muskler, tyvärr. Så det har varit innetid de senaste dagarna med två rastlösa ungar som retar allt och alla för att de inte får springa och svänga sina lurviga.

Vi har utökat till en trea nu från en två. Skall bli en fyra när allt är färdigt. Men bara ett rum till har gjort att man kan andas igen, ny målat sovrum med tillräckligt med plats. Underbart. Visserligen har jag sovit på sängramen då båda småglinen brett ut sig, men ändå. Möblerat om lite idag också och utnyttjat lägenheten än mer. Mår ganska bra nu. Veckans jobbigaste var när jag hade möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen, förnedrande och fruktansvärt jobbigt. Man känner sig så underlägsen. Tre personer, min psykolog, en arbetsförmedlar och en försäkringskasse anställd som frågar ut mig om mitt liv och leverne. Vad skall du göra med ditt liv? Vad vill du? Hur hade du tänkt? Svaret jag vet inte! JAG VET INTE! Jag står ju för fan och trampar där jag stod flera år tillbaks!. Men det blir nog bra, det är ju sommar snart. Orkar inte skriva en bokstav till nu så det tar slut här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar