Jag har haft mycket svårt att skriva den senaste tiden, det har bara känts jobbigt och som ett jätte problem! Hur stort problem och bekymmer är det egentligen? Tråkigt bara. Har haft en bra helg, dock ingen träning som planerat, men avkopplande och rolig. Jennifer sov borta från fredag till söndag hos Nathalie, David och Alva. Hon hade jätteroligt, lekt och vart på kalas och sovit bra, förstås. Det gjorde hon inte när hon kom hem även om hon var väldigt trött. Emil sov hos gamla mormor natten till lördag och Jennyh var på fest med jobbet, fredagskväll. Jag fattade inte att hon skulle festa förrän hon var på hemgång, så bra hänger jag med i svängarna. Men jag hade en bra kväll ändå. Fick äntligen kontakt med gammal vän, tack vare ett virus som jag tror han har på sin hotmail. Det sände virus till mig och jag hittade hans adress! Jag lyckades maila honom för några veckor sedan och lämna mitt nummer. Hade förlorat samtliga i min gamla mobil som gick sönder. Pratade i alla fall med honom i fredags, då var han i Amsterdam med några kompisar. Han ringer väl mig när han är tillbaks i Stockholm. Kul att höra vad han haft för sig de senaste åren.
Idag har jag varit och kört veckans första pass på gymmet, bröst och axlar. Hårt och svettigt pass. Tog sedan med mig Emil till Knalleland för att köpa present till Jennyh som fyller år imorgon. Gick faktiskt ganska snabbt och smärtfritt. Emil hade en del bra idéer så vi hoppas att hon blir nöjd. Grattis till mig förresten på Erik dagen. Blev upplyst om det i eftermiddags, kommer aldrig ihåg sådana dagar annars. Nu står Jennifer och skriker och hoppar vid min sida, hon vill sitta i mitt knä, men det är jävligt jobbigt när man skriver. Men det fattar ju inte hon! Stolen jag sitter på förresten har förnärvarande endast tre hela hjul av fem. Kass är den. Gängorna har gått sönder så hjulen åker av hela tiden. Eller rullar iväg skulle man kunna säga lite skojfriskt ;) Well jag tror jag måste lägga ner, hon är OTÅLIG som en gammal döv kärring ;) Tant heter det väl... Är inte arg även om det kanske kan uppfattas så, men det är inte alltid fjäderlätt och sprudlande glatt att vara pappa till två små grisar, eller söta små barn... Lycka till alla små barnsföräldrar och ta vara på er tid ni som ännu är lyckligt lottade av att slappa i soffan där enda störningsmomentet är mobilsignalen eller er egna kurrande mage. Saknar den tiden... ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar