Det var längesedan, mycket längesedan som jag träffade kompisarna över några öl. Men nu blev det äntligen verklighet. Sitter hos Fredrik och skriver i min blog... hur kul låter det? Jo det är helt ok kul att träffa polarna igen, men fotboll är ju inte min stora passion. Först var det fotboll live och sedan blev det fotboll på PS3. Inte så jävla kul att sitta bredvid och glo på amatörer spela via handkontroller. Ringde Håkan, såg fram emot att träffa honom idag, men han hade plötsligt blivit trött, som vanligt. Försökte övertala honom kanske lyckades, han blev lite mer positivt inställd efter att jag snackat en stund. Hoppas han kommer. Fan vad jag hatar sport, speciellt när man inte har spelat och har en vinstchans. Pengar är ju aldrig fel. Speciellt när man har ont om det. Kändes väldigt krystat i början när jag kom hit ikväll. Alla är ju från jobbet och jag känner av allas tankar. Deras tankar om mig. Är för jävligt. Ville bara försvinna. Fly från allt men det är för pinsamt att bara sticka utan ett ord. Vågar ju inte säga varför. Men nu känns det bättre. Trots att jag önskat att vi bara suttit och lyssnat på musik och snackat. Nu är läget så att alla har sina blickar fängslade mot teveskärmen. Osocialt. Måste snart besöka toaletten. Det trycker på i blåsan. Skönt nu var det gjort. Undrar vad familjen gör hemma. De skulle göra egen pizza ikväll. Hoppas det finns lite kvar när man kommer hem. Hoppas jag slipper gå hem, det är satans kallt ute. Inga pengar till taxi.
Dagen har varit seg och ganska njutbar. Inget speciellt har hänt. Barnen har kutat omkring och bara busat. Hoppat i sängen och stöka ner hör ju till favoriterna. Roligt att se glädjen i ögonen men det är ganska jobbigt. Hela tiden är man rädd att de skall slå sig, speciellt Ninni som hela tiden tar efter storebrorsan. Hon är lite väl våghalsad för sitt eget bästa. Städa är ju inget som hör till favorit sysselsättningarna. Så det brukar ju bli vi som får göra det, Jennyh och jag. Men Emil får allt hjälpa till efter många om och men. Får nog försöka få den här gruppen att bli lite mer social, ingen lätt uppgift men ett atppert försök kostar inget... om jag vågar. Fredriks lilla dotter har visat sig här under kvällen, mycket söt. Hon har växt ordentligt sedan jag såg henne sist. Det var ett tag sedan. Lite blyg och känslig för blickar från oss har lett till endel tårar. Nu lägger jag ner för kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar