Dag 13293 - Ibland är det kul

God morgon tänker jag att blickar ut genom fönstret. All min energi rann ur kroppen igår då jag var på samtal på  behandlingsenheten, avslutande samtalet efter gruppen. Var en konstig känsla att åter träda in i trapphuset. Abrupt slut för ett par veckor sedan från något som jag dagligen haft i min agenda som en sysselsättning. Blandade känslor var det. För tillfället känner jag att jag backat tillbaks ganska rejält och inte har någon större lust till någonting. Väldigt negativ och inte så vidare glad kan väl tilläggas. Saknar de befriande glädjen som jag haft. Skratten som löste många proppar, nu börjar de sätta sig igen. Jag ser inte fram emot kommande sysselsättning. Skrämmer mig något djävulskt! Varför skall allt gå i vågor? Varför är allt så besvärligt, även om det finns stunder då det känns bra. Men det är mest för att jag gör något då som tränger undan alla negativa tankar. Skall det vara så jag skall leva? Hålla mig sysselsatt jämt för att förblindas? Rimmar inte riktigt väl tycker jag. Det är väl bara att acceptera att jag är som jag är, djupt depressiv och jävligt rolig när jag tycker att humor är kul :-) Men grisar skall ju inte ha roligt, jämt heller. Fortsatt trevlig dag, snart är det jul på tal om grisen!

Dag 13289 - Tapetserings söndag

Slutförde tapetseringen idag av fototapeten som binder samman vardagsrum och kök. Nu är det bara köket som skall upp. Lite bilder under arbetets gång!

Cornelis Vreeswijk - Mördar Anders

Fred Åkerström - Jag ger dig min morgon

Guns N' Roses - November Rain

Guns N' Roses - Sweet Child O' Mine

Attack of the Killer Tomatoes Theme Song

Magic Pumpkin (Better Quality)

Dag 13287 - Vakuum

Mår inget bra idag, måste gnälla av mig lite. Ont i huvudet och nacken. Känner att ångesten bankar på dörren, känner mig rädd för allt. Ville inte stiga upp i morse och gjorde inte så förrän kvart i tio. Det var inte något vidare skönt att dra sig fram tills dess men hade inte orken att kliva upp. Skall på besök till Återbruket idag med min coach från Lotsen. VILL INTE DIT! Känner jag spontant. Livrädd för att gå dit, känns som jag kommer bli tvingad till något nu. Är inte stark nog att stå upp för mig själv idag, inte säga vad jag vill. Kommer bli övertalad och säga ja för att få det överstökat för dagen och komma därifrån. Skyndar till bilen, förbannar mig och förskjuter allt in i framtiden, som jag alltid gör. Förtränger fast inte för att njuta av nuet utan för att försöka låtsa som det inte finns samtidigt som jag ständigt följs av en oro som förstör allt annat som jag gör. Inget annat känns meningsfullt eftersom jag vet att jag kommer tvingas till något och det närmar sig för varje steg sekundvisaren tickar framåt. Känner de djupa hisnande dalarna mellan hjärtslagen. Ett vakuum som försöker utvidgas, trycket för öronen ökar, kallsvettning, panikkänslor och skräcken inbiter sig allt starkare. Fan! ...och så är det helg också...

Dag 13284 - Humor är fortfarande kul

Huvudvärk förpestar morgonen, svårt att hålla humöret uppe. Barnen är griniga när de inte får som de vill. Lugnat ner sig något nu efter att vi pratat igenom situationen. Rörmokaren är här och ordnar med toaletten och köket. Äntligen! Skall försöka få upp gipsskivorna i köksdelen imorgon därefter är det bara att montera upp de övre köksskåpen. Mattan måste läggas innan resten skall installeras. Får väl försöka börja med Emils nya rum också, ta bort mattan och göra det som går att göra. Julen närmar ju sig med stormsteg så det är väl dags att skynda på en smula :-) Det är jag ju jätte bra på... Sista klunken av kanel kaffet slank ner i strupen. Idé torka. Sneglar på en hög filmer som ligger bredvid mig, känns lite som mina fiender just nu. Vet inte varför. Allt runt omkring mig jävlas med mig. Huvudvärken. Den suger kraften ur mig, gör mig ilsken och sur. Det kvittar hur jag kämpar, kängan slår mig alltid med hela sulan. Ständigt lika chockad och överraskad. Jag vänjer mig aldrig. Kan inte fokusera, kan inte koncentrera mig. Ljudet av metallsågen får mig att rysa in i benmärgen. Kan inte kopparledningen ge vika snart! Barnen är hungriga, lunchen borde lagas. Alla dessa ljud, all press, alla måsten. Servicekontorets sopbil med det fyndiga namnet Broddway, dånar, susar, skrapar, studsar, piper, blinkar fram utanför det öppna fönstret på trottoaren. Fan vilken grå dag, hur vänder jag det till det positivare? Inte fan vet jag när mitt utgångsläge är på minus utan startbana. Är jag negativ? Ja en smula. Hopplöst? Förmodligen. Eller kanske inte, vänder snart. Vänta tills i vår herr Belfrage ;-) Fast först är det jul och den glittriga granen är min kompis... tills den barrar... humor har ingen dött av sa baronen och satte pepparkakan i halsen.