Dag 12600 - Nu är det jul igen... snart

Nu är det jul här i vårt hus, julen är kommen hopp tra-la-la-la. Ja då var det dags igen, tiden går undan och firar nu andra julen på Orregatan, eller förretsen den tjugonde är det, då jag bott i huset alltså, sedan 1979. Jag har pyntat i år igen och har faktiskt gillat det, fått en skön stämning i kroppen och var ute i god tid. Fixade gran för några veckor sedan och idag fick Emil och Jennifer var sin tomte efter att jag kvällshandlat på Coop. Lite vitt glitter blev det också som smakfullt pyntar det mysiga och mjukt upplysta vardagsrummet. Trivs i juletid, med alla ljus och alla varma färger. Rött är livets färg, kraftfull och kännslosam färg. Blodets färg. Barnen är uppe sent idag eller snarare denna kväll. Snön faller mjukt utanför fönstret och Jennifer hostar och pratar hest. Hon har varit sjuk sedan igår. Haft en lugn dag hemma med barnen, hoppas jag slipper undan sjukdom nu. Känner mig rastlös utav bara helvete eftersom jag inte tränat sedan i tisdags. Hoppas på ett pass imorgon kanske. Ordnat med filmsamlingen i källaren de senaste dagarna, rensat ut lite gamla vhs-band som jag skall göra mig av med, sex lådor blev det ungefär 500 band. En massa kvar ändå. Tar plats, usch! Snart helg igen veckorna går så jävla fort, hoppas det blir en bra helg med lite glögg på fjärde advent. God Jul alla trogna läsare skall försöka mig på att skriva lite mer och framförallt försöka få till det någon gång innan året är slut... med en textrad menar jag.

Dag 12574 - Verklighetens berg och dalbana

Jag är tillbaks med några rader som grott i skuggan av mitt inre... Har hänt en del sedan sist. För ett par veckor sedan fick jag reda på att jag blivit uppsagd. Blev aldrig förvarnad eller informerad av arbetsgivaren vad som var på gång i företaget, dåligt. Nu känner man sig ganska vingklippt och utställd på hal is blottad på köldens bakgård. Vart skall jag nu börja? Är detta en ny möjlighet eller det forsatta spåret... Jag vet inte. Har haft både djupa dalar och perioder som varit riktigt bra. Nu är jag någonstans mittemellan. Trött, likgiltig och ingen större drivkraft. Min styrketräning har gått bra dom dagar jag haft ork. Känns sedan flera veckor som jag är på väg att bli sjuk men att det aldrig bryter ut. Denna mening känns väl igen för de flesta tycker jag hört det var och varannan dag. Kanske det är något som är ganska typiskt för oss nordbor, märk att jag inte använde ordet "typiskt svenskt" som jag förövrigt hatar, under denna tid på året då stor del av befolkningen känner sig höstdeppade.
Jennyh jobbar hela helgen så barnen och jag är hemma själva. Hade tänkt bege mig ner för veckans benpass idag lördag men lite osäker på om vågar ha båda barnen med. Har ju gjort det tidigare och det var en utmaning. Måste komma igång nu, fräscha till mig och gå ut en sväng... och så blir man avbruten...
-Pappa ja vill ha mer saft! Där står Ninni med sitt långa okammade hår och ber om att få påfyllning av kvarvarande Zingo apelsin i sitt immiga glas. Emil är törstig han också.
-Ni får dela på det. OCH SPILL NU INTE PÅ MATTAN!
Ett par minuter går...
-Pappa hör här, host-rap-host jag har hicka pappa, säger Emil och tjatar Pappa pappa! Varför? Du skriver Emil pappa, varför skriver du Emil pappa?
Jo det är roligt med barn, men dom kan gå en på nerverna ibland, speciellt när man försöker koncentrera sig! Får nog ta och gå ut en sväng... Hej så länge

Dag 12546 - Leklördag

Seg morgon idag, lite huvudvärk efter en sen kväll/natt med film och några 3,5:or. Men en rejäl brunch och lite bråk med stökiga ungar. Eftermiddagen spenderade jag och barnen på lekborgen i Knallerian. Jag satt i en timme bland massor av andra föräldrar som väntade, drack kaffe och pratade med varandra. Alla var där för att barnen skulle få leka av sig, Emil och Jennifer var till en början ganska försiktiga höll varandra i handen och tittade lite blygt på de andra vildungarna. Men det tog inte särskilt lång tid innan de kutade runt, åkte ruschkana och klättrade så att svetten rann. Själv satt jag med en kopp som jag drack upp de första fem minuterna sedan stirrade jag växelvis på mobilen och surfade lite, tyvärr sjöng batteriet på sista versen typiskt att jag skulle missa att ladda. Inget att vila blicken på, jobbigt att sitta ensam vid ett runt bord mitt inne i ett upplyst fik, fast det var inte så jobbigt ändå, här var alla ganska upptagna med att hålla koll på sina barn och inte många dömmande blickar mötte jag. Var nog mer jag, en uttråkad pappa, som försökte få tiden att gå genom att analysera andra i sin omgivning. Tog upp mobilen igen, tänkte att jag måste hinna ta några kort nu innan batteriet är helt dött. Men det är känsligt. Man vet aldrig hur andra föräldrar reagerar när man börjar fota, försökte bara få mina barn i linsen, blev några suddiga foton knappast ett enda där de var med ansiktet vänt åt kameran. Ryggtavlor, halvt ur bild, för långt avstånd. Skit samma stoppade ner telefonen igen. Satte mig på stolen, inte allt för bekväm. Inget mysfik precis, grått dassigt klinkergolv, lysrörsbelysning, tråkiga trästolar och bord. Men praktiskt och det är ju för barn. Barnen hade det jätteroligt i alla fall och det räcker för mig det andra kan jag lämna åt sidan det är bara något som får min tid att gå, något måste man ju ägna sig åt när man inte kan åka ruschkana eller hoppa i bollhav. Det hade ju sett konstigt ut! Då hade väl folk verkligen trott jag var galen...

12521 - Inlägg nr 100

Nu var det bra länge sedan jag skrev något. Lusten har inte funnits där, fastän jag kanske behövt många gånger. Senaste dagarna har inte varit allt för bra, har mått ganska dåligt varit nere, instängd och ilsken utåt. Har varit ganska tålig gentemot barnen trots allt. Mer känt irritation mot andra i min omgivning. Lättretad och vill helst vara för mig själv. Det mesta känns som en motgång, bilproblem - här känner jag mig fruktansvärt handlingsförlamad då jag inte är kunnig och vet hur jag skall göra för att lösa problemet. Ständig trötthet och en förskylning som inte riktigt vill bryta ut. Känner inte riktigt att det är rätt att träna med halsont, fastän det nästan är borta nu om jag känner efter. Är inte med mycket glädje jag stiger upp varje morgon fast jag är tvungen. Igår somnade jag på spikmattan på förmiddagen. När jag vaknade la jag den åt sidan och somnade igen. Seg som kola steg jag upp vid lunch och försökte få i mig något. Spänningen mellan gnabbet och den obligatoriska dödstystnaden mellan frugan och mig är tärande. Sura miner och bitska kommentarer tär som satan. Hatar stoltheten som vi båda har, ingen vill ge sig. Viljan finns inte. Det som sägs är sånt som måste sägas. Tystnaden i bilen skapar känslan av en främling jämte mig. Då blir jag blyg, tyst och pressen att jag måste säga något. Precis så som jag känner mig när jag vistas ibland främlingar, det som jag lider av och alltid gjort. Ångesten börjar smyga sig allt närmre, depressiva tankar allt mer påtaglig. Måste städa, måste tvätta, måste diska alla jävla måsten som aldrig blir färdiga som att torka en bajskorv ren!Helt omöjligt att bli färdig, det blir ju aldrig bra ändå, alltid något som är fel trots att ingen är felfri men inte har den insikten. Lättare att se stickan i någon annans öga än bjälken i sitt eget... Vad gör jag i dessa stunder? Helst drömmer jag mig bort i filmvärlden... skulle vilja måla också... Gruppen "Uttryckande konst" är nog bland de bästa terapier som jag gått i, här får jag uttrycka mina känslor utan gränser och det är tillåtet, ingen kritik att jag är fel eller gör fel. Underbar känsla, men den är svår att bära med sig. Fotsule-nivåns-självförtroende gör sig påmint! Helvete! Orättvist, men bara jag bär på skulden och skammen för att jag är som jag är... Livet är ett helvete ibland fast inte så mörkt som man kan tro... Jämt.

Dag 12494 - Tröttheten hack i häl

Senaste veckan har präglats av trötthet, orkeslös och inte mycket lust till att göra särskilt mycket. Var på vårdcentralen idag, kollade blodtryck, var bara bra. Vet inte kanske bara är psykiskt. Depressionen har väl börjat sitt höstgrepp igen. Men det har vart en del bra de senaste veckorna också, vägen kantas inte bara av nederlag även om den skuggan förföljer mig ständigt. Börjat i uttryckande konstterapi, som jag än så länge gillar skarpt. Blivit en hel del starka bilder/målningar. Skapandet kanske på framfart igen, hoppas på det starkt. Mycket givande att uttrycka sina känslor på det sättet och i kombination att skriva. Träningen har fungerat väl efter semesteruppehållet, trots min djuuupa trötthet har jag klarat av mina pass de sista veckorna utan att svimma ;) fast det ibland känns så. Fick infallet att skriva några rader nu medan jag dricker min prestationshöjare, upp laddaren för dagens bröst/axel pass. Skall bli tungt och förhoppningsvis sätta fart på blodomloppet så jag känner mig piggare efteråt. Fräscha till mig lite kanske, byta kläder och och och... ja just det packa väskan som skall med får inte glömma armbågs- och handledsskydden som jag tvätta igår. Kanske skall hinna med någon loppis idag, har ju öppet på onsdagar och lördagar. Kanske finner några filmfynd, vem vet... Hade vart kul. Slut för tillfället, huvudet är tomt...

Dag 12481 - Ångestfylld konst - motgiftet

Dagarna går, glömmer att skriva och orkar inte mycket. Denna vecka som var starten för en ny nyttigare period med bra mat, mindre alkohol och ännu mer träning. Började med huvudvärk i måndags, migrän för jävligt. Mått som en skunk, sängliggande och knaprande tabletter. Har trots allt ätit bra, fast alldeles för lite i början. Har en misstanke om att migrän attacken kan bero på detox kuren jag påbörjade, i kombination med mina mediciner och för lite vätska. Kunde inte slutföra den, jävla apskit också. Hade hoppats på en ren och giftutrensad kropp, men men. Sitter nu i trädgården och njuter, bäst jag kan, av solen kanske sommarens sista dag... Hoppas inte det. Vart på psykologbesök idag första efter semestern, var som vanligt fast aningen mer givande. Möter fortfarande inte blickar, klarar inte av det. Börjat på uttryckande konst grupp på ABC, verkade riktigt bra. Går till som följer, vi i gruppen får ett ämne kring detta skapas tankar, positiva som negativa, som man sedan får uttrycka i bild med hjälp av färger, kol, kritor skapandet är fritt. Mina tankar skapade obehag och ångestfyllda känslor som gav sig uttryck i en bild, en mycket stark bild fylld av ångest, förnedran, sorg, smärta, ilska, aggressioner, hat. En våldsam bild som speglade och symboliserade min svaghet, feghet, förtryckt och misslyckad. Mörkt, svart och blodrött, men även en svag nyans av blått som för mig gav en skarp kontrast mot all ondska runt mig, friheten symboliserad, fast inuti mig endast, i min egna värld. Analys följde av gruppen, djupt mycket djupt. Punkt slut.

Dag 12468 - Veckända i Strömstad

Sitter på trappen på innergården i Strömstad, Karlsgatan 18. Solen skiner klockan från kyrkan slog precis halv åtta. Mamma, pappa, syster samt hunden på väg. Även en vän till min syster kommer på besök. Imorgon är det marknad på gatan utanför vårt, Emiliemarknaden. Mamma skall ha ett bord och sälja lite hantverk. Kom hit ni som har vägarna förbi Strömstad. Varit en underbar vecka, började med regn de två första. Men i tisdags var vi ute och fiskade drog två aborrar. Senaste tre har solen strålat utan ett moln i sikte. Var ute på Nord Koster igår, åkte båt som ungarna älskade. Fin familjestrand med bad och sol. Kräftor på kvällen och gott vin. Semester!

Dag 12464 - Första dagen i Strömstad

Första dagen i Strömstad, Jennyhs första semesterdag. Regnet har öst ner vi måste ha fört det med oss från Borås, Pappa sa att det är fan otroligt, han uttryckte sig inte så, men det verkar som att varje gång vi kommer hit regnar det. Men vi har haft en bra dag. Kom upp sent igår kväll, far min hade lagat en mycket god middag som vi avnjöt tillsammans. Emil och Jennifer var ganska vilda och uppspelta, de hade fruktansvärt svårt att sitta still. De flög ordagrant runt i lägenheten för att leka med Livia, hunden, och göra allt annat än äta. Hela gårdagen hade de tjatat om hur kul det skulle bli att komma hit. De var ju uppe en vecka med farmor, farfar och faster Anna Karin för några veckor sedan. Det har helt klart satt positiva spår. Så mycket de skulle visa oss, berätta så att de bara susade runt som två små vilda hundar och skrek, skrattade, grät och slog sig. Men det tog inte lång stund innan de slocknade när jag lagt mig med dom och läst saga, "Petter och hans fyra getter" som visserligen Emil redan kunde utantill, som han bevisade och Jennifer försökte tålmodigt berätta också, duktigt fast i en ganska komprimerad version. Vi åkte till Nordby köpcenter idag vid norska gränsen, fullt av norrmän så långt ögat kunde skåda. Vi köade för att få bord, mat och parkering. Men en bra dag, trots vilda barn som inte ville det vi ville. Köpte lite godis, kläder till barnen och en fiskeutrustning till Jennyh så vi kan ta en fisketur imorgon, förhoppningsvis. Vädret kommer bli bättre jag är optimist, för tillfället i alla fall. Nu sitter frugan och jag och avnjuter några goda glas Rosévin och tittar på amerikanska komediserier. Dagen har varit bra, pappa har åkt hem till Borås kommer tillbaks imorgon kväll. Livia är kvar hos oss så det blir väl lite promenad imorgon. Ha det bra tills nästa rapport. Härliga sommar, sensommar!

Dag 12463 - Semestertider och tidiga morgnar

Blev väckt vid åtta imorse av barnen som hade en överraskning i köket! Spännande, inte särskilt men det säger man inte vill inte krossa deras små hjärtan fyllda av glädje, entusiasm och vilja att visa hur duktiga dom är. Traskade upp, morgonpissade och såg ost, smör, bröd, mjölk på bordet, dom är för söta. Sedan förflöt några timmar av tjat, bråk och skrik. Bråk om att städa mm. Men allt slutade bra. Lagade mat, fullkornsspaghetti och köttfärssås med diverse ingredienser. Gott blev det i alla fall. Nu sitter vi i trädgården, frugan kom precis tidigare än väntat och nu har hon semester. Får lägga ner skriverierna för stunden, hej då

Dag 12462 - Medömkan inte rätta medicinen

Sitter i trädgården och filosoferar, tränade i förmiddags femte gången denna vecka känns bra. Fikat i det sköna vädret med pappa, barnen busar omkring på den nyslagna gräsmattan. Skönt med lite sommar igen. Imorgon kväll bär det av till Strömstad, lite semester. Jennyh har jobbat kollosalt mycket denna vecka, mer än vad som är bra för henne. Har varit väldigt upp och ner de senaste, mycket tankar och jag handlar på sätt som inte alltid är rätt. Vill bara väl men blir bara för mycket och fel. Skall alltid kompensera, känner skuld och skam för att man är som man är. Hoppas nu att alla som läser ger fan i att visa medömkan eller diskutera med mig, orkar inte det, därför jag skriver, därför jag har psykolog det är han som får del av det jag vill ta upp, eller de som jag själv väljer att diskutera med. De som får mig att känna mig bekväm i situationen. Allt annat gör det bara värre. Tyvärr babblar jag för mycket efter några glas och det är jobbigt, här kommer behovet av att kompensera som jag skrev tidigare. Gottgöra allt man aldrig gör och vågar. Feg som fan är vad man är. Jävla bajs rent ut sagt. fortsatt trevlig sommar...