Har mest hela hösten varit djupt nere i en svår depression och jag är väl där ännu, men plötsligt slog det mig som en blixt från klar himmel att nu måste jag göra något åt saken. Visst jag äter inte de mediciner jag skall äta för att jag är slarvig och glömmer hämta ut dem på apoteket, eller snarare så har jag dragit mig för att gå dit för att jag inte vågar träffa folk. Nu har jag använt mig av 1177 och lyckats få dem beställda via nätet och levererade direkt i lådan! Nu har jag ingen ursäkt längre. Nu kan jag proppa i mig de antidepressiva och ångestdämpande jag behöver utan att behöva oroa mig för att hämta ut nya. Tillbaka till vad som slog mig ikväll, jag måste komma tillbaka till träningen och gymmet och hitta min motivation igen. Känner att jag blobbat ihop helt och hållet av att sova bort livet. Inte sett någon ljusning överhuvudtaget inför framtiden, bara oro och stress. Allt har tagit stryk. Inget har känts bra, kommer inte till skott med någonting. Det drar ju ner mig så långt under gräsrotsnivå som man kan komma och där är jag nu. Men har hittat en gnista hos mig själv och jag har bestämt mig för att gå ner i vikt och bli starkare än någonsin och med lite vilja skall det nog gå att dra ur den här EPA traktorn ur kvicksanden och få rätsida på problemet. Nu jävlar får det vara slutoroat av att vara sjuk och ha de farligaste sjukdomarna, trötthet och djävulskap. Måste känna mig nöjd med mig själv och börja skratta igen. Glädjen har jag längtat efter och den måste komma! Kanske kan vara en vändning det här! Eller? Mottager gärna positiva kommentarer! Goderafton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar