Dag 12157 - Oundvikligt beteende

Natten börjar krypa sig närmare. Jag har tagit en dusch efter dagens träningspass. Barnen sover och själv har jag mycket oro i kroppen och i mina tankar. Mycket har med flytten att göra. Den närmar sig med stormsteg. Men det är med en mer positiv inställning från min sida nu. Kommer inte sakna detta djävulens boning särskilt mycket. Skall bli skönt att komma ifrån det zoo som bor på våningen ovanför. Elefantparad varenda kväll. Såg del tre av "Maria Wern - Främmande fågel" på tv 4 ikväll, hyfsat spännande serie som får veckans dagar att gå lite fortare. Har fått lite mer energi under vissa perioder de senaste dagarna, har då tagit tag i ett och annat. Bland annat målade jag en ny tavla härom kvällen, blev ganska skaplig. Mörkt motiv med undertoner och fin belysning. Känslosam och mångtydig. Sugen på att måla något nytt snart. Jennyh jobbar natt ikväll slutar klockan åtta på morgonen, lagom hemma till frukost. Sedan bär det av till Orregatan för att ordningställa ett av rummen. Flytta med en del saker som är nedpackat. Skall kanske greppa kofoten imorgon och fälla ett gammalt duschrum. Får se vad jag hinner med. Mina föräldrar och min syster med kompis närmar sig Sveriges gräns allt snabbare. De har varit på semester i en dryg vecka, i Frankrike. Lite avundsjuk är jag allt. Rött vin och god mat. Själv har jag aggerat hundvakt under tiden, har gått bra. En Bernersennen vid namn Livia. Stor bjässe som fäller en hel del för tillfället. Men barnen älskar henne och är henne hack i häl under dagens ljusa del. För tillfället är jag ganska avslappnad men det kryper oro och lite osäkerhet under skinnet. Det ger mig lite obehagskänslor. Var på gruppterapin idag. Det var oerhört jobbigt. Jag kände mig fruktansvärt låg. Underlägsen och dyster. Utan hopp om framtiden och en nervöst flackande blick. Fruktansvärt att då hamna i centrum som jag gjorde idag. Var tvungen att prata och uttrycka mina känslor och tankar. För jävligt rent ut sagt. Mina händer sysselsatte sig med att slita död hud från mina valkiga händer. Läsa på bokryggar som står placerade i bokhyllan mitt emot mig. "Mindfullness..." och ytterliggare ett ord som jag inte kommer på just nu. Min blick dras alltid åt den boken vid varje besök i gruppen. Det är oundvikligt att inte rikta blicken däråt eftersom jag gjort det sedan första gången mina fötter beträdde lokalen i våras. Kanske finner jag en trygghet i det. Att fly situationen och räkna böcker och dess lite osymmetriska placering som stör mig. Skulle vilja resa mig och systematisera uppställningen som jag vill ha den, men det hade väckt allt för mycket uppmärksamhet och undran ifrån de andra. Känner nu att mina fingrar börjar bli allt mer osams med tangentbordet. Handlederna darrar och jag börjar känna ilningar längs ryggraden. Tankarna kretsar kring allt som kom upp under mötet idag. Jag kallsvettas. Obehagligt. Lägger ner för ikväll. God natt. Men än skall jag inte lägga huvudet på kudden det är jag alldeles för uppjagad för.