Dag 12784 - 35 år och 2:a Kungabröllopet

Åren går så in i helvete fort, redan trettiofem och det känns som alla människor i min omgivning är yngre. Men jag har ingen ålderskris... än. Nej faktiskt inte, trots att håret börjat bli tunnare, gråa hår börjar dölja sig bakom mina gigantiska! öron... Vad gjorde jag åt detta? Rakade av mig håret förstås. Kan ju knappast dölja flinten med en kippa. Men som tur var har jag inget bowlingklot till huvud och inte är det särskilt konformat heller. Det första folk börjar tänka på är INTE månlandningen, inga kratrar eller håligheter utanpå huvudet i alla fall. Nej det enda som finns där är skäggstubb och några leverfläckar... Det får jag leva med. Dagen D med stort K som i Kungabröllop infaller för andra gången i min livstid. Första var 1976 min ett årsdag, alla glömde bort mig för att ägna intresset åt monarkins värld och flärd, glamour och överdådiga lyx. Rövslickeri och nervösa skitattacker förekommer nog lite varstans i huvudstaden denna dag hos folket som har ansvaret vilande på sina axlar. Undrar hur Victorias andra hälft känner sig idag, har han tagit en grogg för att lugna nerverna? Eller har hovets husläkare skrivit ut lugnande? Plastikkirurgen svettas nog febrilt över att sy tråden skall hålla Daniels leende hela den stora dagen. Men hur har make-up artisterna lyckats sminka Victoria så gammal? Eller jag menar tantlik? Eller så lik sin ömma moder... Otroligt vackert... eller... Smaken är som den kluvna delen baktill. Kanske var fotografens fel som tog bilden jag såg i Borås tidning... Eller tryckfelsnisse som inte hade koll på nyanserna. Hoppas dom lever ett långt och lyckligt liv och inte skiljer sig eller trillar av pinnen inom närmsta framtiden så det blir ett bröllop till på MIN födelsedag under resterande tiden av mitt liv! Grattis i alla fall familjen Bernadotte, vilken tur att ni födde fram ett så vackert och välskapt barn, tänk om hon hade varit homosexuell, handikappad eller bara en vanlig bonnraggare! Vad hade hänt då? Får en kungafamilj ha sådana brister?! Vem vet familjen kanske har ett fjärde barn vid namn Molgan, alkoholiserad transvestit med klumpfot och simhud mellan fingrar och tår. Landsförvisad till Transsibirien utan kontakt med omvärlden! Sanningen finns där ute. Hoppas alla har en fin dag för det skall jag ha!

Dag 12778 - Självmord är inte lösningen

Satan i gatan va livet är som en berg-och-dal-bana. Ena dan är allt som en dans på rosor och andra rena sjävmordsdan. Men hur skall man gå till väga? Piller? Eller skall man göra något annat, något mer brutalt, splashas framför ett tåg, hoppa från en hög klippa, springa naken på norrby, eller klyva sig själv med en motorsåg? Låter inte så lockande något av det. Om sanningen skall fram så vill jag inte dö, absolut inte. Trots mina sinnesjuka drömmar och... resten av mig själv. Jag har ju faktiskt massa sjukt normala människor runt mig. Brorsan Hans, min fru Jennyh och mina underbara barn och flera andra också förstås. Min bror har ju sin sjuka humor och den är ju räddande många gånger. Jag tror inte min tid är kommen än, inte just nu. Skall leva ett par decennier till.I'll be back.

Dag 12766 - Sommaren i mitt hjärta

Underbara sommaren är äntligen här. Solen, dofterna, färgerna, värmen, vinden, fåglarna, ljuden, avgaserna som ligger tungt över den brännheta asfalten. Hundskiten i gräset, myggorna om kvällarna, åskregnen, huvudvärken, grannsämjan, vänliga människors hårda och elaka blickar, solbrännan röd som chili, den utspillda ölen på bordet, barnskriken, fisketurerna, trassel, bottennapp, ro utan åror, flugor i kaffet, härsken mat, smält ost, varm bil, blinkers som inte fungerar, bråkande barn, inga badbyxor, havet, hemlängtan, boråsare, svenskar, frisk fläkt, norrmän, vindstorkad tvätt, sköljmedel, fågelskiten i håret, bajsblöjor, bakfylla, vätskebrist, jävla kräftor, nubbe... not, klippt gräs, syrenberså, å vad skönt det är med sommaren i alla fall...

Dag 12753 - Att tackla sin bistra vardag... en handbok för den hunsade

Då var det den nittonde maj, igen, Jennyhs födelsedag den trettionde i ordningen. Blir lite kalas i eftermiddag/kväll. Emil och jag var uppe med hönan och sjöng för fulla muggar och serverade kaffe, juice med fruktkött (viktigt!) och en macka eller två. Klarade mig helskinnad som tur var, hon hade vaknat på rätt sida... vilken tur. Puh! Nej skämt och sido efter en örfil eller två så fick jag springa med svansen mellan benen ner till dagis och hysta in barnen till sina dagliga aktiviteter för att senare rusa likt blixten till hemmets trygga vrå igen, eller inte. På med förklädet och börja fixa och dona allt för att min donna skall vara belåten... Snabbt bereda vägen ner mot solariet för att dölja de värsta stress utslagen... Blev inte bättre :( Bajs! Har nu avnjutit en gigantisk macka med en stor kopp kaffe i den kvava och heta vårsolen. Hjärtat slog bara i hundraåttio, svetten pressas ur mina ansiktsporer och ringer längs ryggraden i floder, det falska leendet och svårtolkade ljud samsas om att ströma ur mungiporna samtidigt som jag kippar efter andan. Allergi snuvan gör sig påmind, tuggar frenetiskt på den satans mackan som mest liknar en massiv träbit där någon tappat lite gammal sallad, härsken ost och några gamla tomater som sett alltför mycket av dagens ljus, därav soltorkade tomater... Gott! Man skall vara nöjd med det lilla, kaffet var ju gott i alla fall om jag får säga min mening...

Tänk vilken tur att man, i detta fall jag, inte har det så här. Min fru är alldeles förtjusande och ömsint, givmild och en god moder. Men det var med skrattet i halsgropen som jag spann på, det var kul att för stunden sätta sig i underläge till tusen och låta sig hunsas av tankar och maktövertag. Jämställdheten är väl något bra i alla fall, oftast... bara man slipper skala potatis... det kommer jag få äta upp ;)

Dag 12752 - Grupptid... fritid...

Har avslutat mitt skulpterande för en halv timme sedan. Tre stycken blev det varav en som jag är hyfsat nöjd med. Ett öga, närbild ev ett öga. En ansiktsmask, typ avskalad hud... Likt Leatherface mask i "The Texas Chain Saw Massacre". Makaber tycker en av mina handledare att jag är eller jag uttrycker mig makabert. Det kan förvisso vara sant, då jag gärna visar den sidan i mitt skapande. Känns bra, viktigt och känslomässigt rätt. Uttrycker ilska och de obehagliga, äckliga, skrämmande, sorgsna och ledsna tankarna som far runt i kroppen, huvudet. Eftersom jag skulpterade snabbt idag så fick jag denna fritid och tog mig då friheten att påbörja detta inlägg. Jag fotade till och med av mina alster! Skall brännas sedan får se om de håller.
Hemma igen, möblerade om inför Jennyhs trettioårsdag som infaller imorgon den nittonde, precis en månad min trettiofem årsdag. Finns en del kvar att göra, stressen gör sig påmind måste jag erkänna. Men det som skall hinnas med hinner jag väl med. Om inte så halshuggs jag väl inte i alla fall, förhoppningsvis. Märks väl om det kommer ett nytt inlägg eller ej ;)

Dag 12743 - Sofflandet

Söndag = Klibbig, seg, panik, andnöd, ångest, hopplöshet, hjärtklappning, utblottad, skygg, ljuskänslig, deppig, meningslöst, magsmärta, blytung, snurrig, ekorrhjul, värk, jävla skit, helvete... orden kan staplas på hög i evighet. Känslan av att begrava sig själv i soffan djupt under kuddarna, filtarna och allt annat som inte skall vara där är befriande för en sekund. Gömma sig från omvärlden, gömma sig från kontakt med andra, fly ljuset i väntan på nattens underbara mörker. Där är jag hemma, där kan ingen se mig. Där får jag vara mig själv för en stund. Jag hamnar alltid här igen hur bra allt än känns för en stund, när jag nosar på toppen slinter jag och faller tillbaka i djupet. Tappar fotfästet och är tillbaka i mardrömmarna. Det tar tid innan jag vågar igen, vill inte visa mig, vill inte tro att jag har en betydelse, vågar inte lura mig själv att tro på att jag är någon som kan, vill eller vågar att våga. Känner mig så jävla misslyckad och missförstådd. Gör bara bort mig om och om igen. Nu vill jag lägga mig i soffan igen under de varma kuddarna och fly allt. Eller kanske skall jag gå ut i trädgården, det är ju trots allt en fin söndag. Kanske finns det en ljusglimt i denna ångestfyllda söndag...

Dag 12740 - Ilsken, skygg & gillar mysiga hemmakvällar 30+

Känner mig tvungen att skriva några rader, inte haft lust den senaste månaden. För det mesta har tiden varit bra, men det har funnits helvetesgropar vid ett par tillfällen då jag mått ordentligt dåligt och vart förbannad. Konflikter som är jobbiga att lösa och som jag gärna drar mig för att möta. Hamnade i lite turbulens tidigare i veckan då jag tyckte att jag vågade säga min mening, men den uppskattades inte av andra. Jag blir lätt arg när jag blir ledsen, pressad, stressad och utsatt. Mitt försvar istället för tårar är ilska, ilskan är inte lika "svag", fånigt? Ja! Typiskt manligt beteende? Förmodligen ja. Är jag extremt manlig och macho? Nej!!! Känner mig väldigt utanför i sådana konstellationer. Men hur som helst känner jag mig väldigt utsatt och öppen för andras omdömen och helt utblottad och försvarslös i en sådan situation och det kan jag gärna vara utan.

Tycker att senaste veckorna varit bra förövrigt, träningen har fungerat bra orken har kommit tillbaka och har skött det mesta enligt planerna gällande sömn, kost och planerade träningspass. Träningen är betydelsefull och det stora intresset vid sidan om filmsamlandet, vad beträffar mina hobbys vill säga. Den andra viktiga faktorn är ju helt klart barnen som jag spenderar mycket tid med också. Men det har varit extremt jobbigt periodvis, jag har svårt med mitt tålamod när prövningarna är tuffa. Trotsålder kallas det visst, trycker visserligen att barnen ALLTID varit i trotsåldern sedan de reste sig upp och började använda benen. Insomningen är väl tuffaste perioden på dygnet, irritationen bubblar som en tryckkokare i mitt bröst när klockan börjar närma sig tio och varje minut därefter är bara för jävlig och inverkar på minuskontot av vuxentiden. Satan i gatan vad arg man kan bli!

Imorgon är det fredag, tror och hoppas det blir en skön helg, snart bär det av för dagens ryggpass. Solen skiner utanför fönstret och det är dags för mig att tvätta sömnen ur ansiktet. Gruppterapi imorgon, skall bita mig i skägget och bege mig dit är det tänkt. Fast det känns inte särskilt lockande, en mycket motig period på det psykiska planet. Åt helvete med alla jävlar som förtjänar det ni andra kan fortsätta och njuta av mina kärleksfulla tankar och min mjuka personlighet... så länge den varar...

Dag 12713 - Trevlig jävla helg!

Jag är så förbannad så jag skakar. Inte en jävel kan man diskutera med, inskränkta människor som endast lyssnar på det lilla ekorrhjul som snurrar inuti skallen där hjärnan brukar sitta. Att lösa problem går inte utan att det går i lås innan problemet ens börjat nystas i. Bara leva i helvetet av konsekvenser som alltid, hela tiden, skapas av felaktiga dumdristiga beslut!!! Hela jävla dagen är redan förstörd! Det var längesedan jag skrev när jag var förbannad, har hoppats på att lösa sådant men verkar helt jävla hopplöst med kretiner runt omkring en. Varför lever jag detta liv? Hatar det så mycket för tillfället! För bara någon dag sedan var allt hur förbannat bra som helst och idag när äntligen solen skiner och det är fredag så känns allt som ett helvete. Ilskan har svårt att lägga sig. När andra vill sopa skit under mattan för att det skall "se bra ut" och aldrig ta tag i det verkliga som måste göras. Att allt annat ALLTID kommer i andra hand har jag extremt svårt att acceptera. Alltid strida om sin egen mening är tärande. God jävla helg, nu har skakningarna lagt sig lite i alla fall!

Dag 12700 - Vaknade som en klubbad säl...

Dagen började som att man åkt på en käftsmäll i samma ögonblick som jag öppnade ögonen. Huvudet värkte och näsan var igentäppt. Vaknade till en överambitiös och superpigg fru som redan vart på promenad till Coop med dottern och köpt frukost. Vitt bröd och juice, lördagen är ju våran fuskdag då vi kan äta alla de där kolhydraterna som vi annars inte äter under dieten. Inte mycket mer att göra än att pallra sig upp i kallingarna och sätta sig yrvaken, seg och med halvöppna ögon och klunka i sig det rykande kaffet och den goda tropiska juicen. Kasta i sig tre fyra bitar av den nybakta painrichen med ost, gott. Sedan dagens dos av alla mediciner, vitaminer, kosttillskott och kreatin. Sedan bar det av för att tömma näsgångarna för att sedan dyka ner en liten stund till i sängen med spikmattan rullad under nacke och bakhuvud. Skönt som tusan. En timme senare mådde jag som en kung! Barnen iförda sina nya röda regnkläder traskade ner till stan med farmor för att se teater, Lördagsbarn, för andra lördagen på raken. Jag stressade runt som en halshuggen tupp för att samla ihop mig, träningskläderna och fixa med en shaker bestående av kreatin, cyclone (kosttillskott), protein och gainer. En häxblandning! Tuggandes en energy bar samtidigt som jag rattade Audin ner mot gymmet för ett mycket snabbt pass. Biceps, triceps, rygg, mage i ett högt tempo. Fyrtiofem minuter senare var jag svettig och färdig. Ner med shaken i magen och alldeles lagom för att plocka upp barnen för hemfärd och sedan till Carolikyrkan för att gå på dop. Nu kan jag äntligen ta igen mig efter denna hektiska förmiddag. Väntar på att vi snart skall på fest, bjudna till några nya bekantskaper från uttryckande konstterapi gruppen. Vi hade avslutning där i måndags så detta är en lite avslutningsfest, hoppas nu det blir bra och man inte gör bort sig... Jag har ju en förmåga att göra det ibland... Men tror inte det skall hålla mig på mattan, känns skönt att respektive var välkomna att joina. Skål allt löst folk nu är det lördagskväll och jag måste göra mig i ordning.

Dag 12689 - Lite vårbilder i ord... & bild

Senaste veckan har varit ganska bra, solen har hjälpt mig att se lite mer ytligt på tillvaron och då är man ju ganska normal som folk i allmänhet. Mobilen har vart framme och fotat lite här och där, då inte barnen vart framme och snott den förstås för att fota extrema närbilder av sin egen näsa eller närbilden av ett stolsben, väggfärg, handflata och lite annat. Har vart på infoteket idag och fick lite inspiration inför framtiden, lite idéer har jag allt och det lär väl bli någon studieform för mig, om jag nu kommer till skott förstås. Får se vad det blir, inget jag skriver här innan jag bestämt mig. Körde ett träningspass idag igen, andra denna vecka. Gick relativt bra. Påbörjade en ny kreatinperiod i fredags sista uppladdningsdagen idag. Har inte känt av någon vidare effekt än men det brukar ju inte komma som en blixt från klar himmel heller. Fortsätter med en någorlunda strikt diet och experimenterar lite med och hoppas på att kreatinet skall ge mig lite mer ork och styrka. Har väl förlorat några kilo de senaste veckorna och det känns bra. Hoppas på lite mer fett ras de kommande, inte lita på att vågen kommer hålla med men vi får se. Nu blir det kaffe i solen på baksidan i lugnet av snövallarna. Skönt. Välkommen våren!