Ett stort glas kaffe står framför mig. Stirrar ut genom öppna fönstret och konstaterar att det regnar samtidigt som solen skiner till då och då. Mitt liv känns fruktansvärt tomt och ensamt, har mig själv att skylla då jag drar mig undan allting. Osäkerhet ligger bakom. Tryck för bröstet, svårt att få luft. Kommer inte ur gamla gängor, hur mycket jag än grubblar kommer det inte förändras. Hade jag bara haft glädjen som drivkraft hade det vart lite enklare att ta sig för saker, nu gör jag bara allt för att jag måste.
Mannajas iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar