Denna söndag har varit hemsk, jag har mått för jävligt i både kropp och själ och det känns som man är inlåst i en accelererande centrifug utan mål! Varit arg konstant mot omgivningen och det skapar sån ångest och fruktansvärda samvetskval. Det har varit mycket runt mig senaste veckan. Läkarbesök i torsdags. Min kontaktperson följde med mig som stöd. Några förändringar i min medicinering, ny medicin bl.a. och justering av doserna på de andra. Depressionen är ju värst, det är den som drar ner mig på mattan jämt. Skapar alla negativa tankar och raserar min kreativa sida. Ett läkarutlåtande skall nu skickas angående varaktig sjukpenning till Försäkringskassan. Känns som handduken är inkastad och nu får jag slaskhinken med alla mina misslyckade år hällda över mig. Det finns inget hopp om bättring. Lotsen lägger ner vid årsskiftet, Solhem har inget att erbjuda utan jag får klara mig på egen hand helt enkelt. Jo just det fick reda på att vården än en gång glömt mig. Skulle gjort en hälsoundersökning egentligen för en sådär 8 år sedan!!! Detta är ett måste, då man påbörjar vissa mediciner. Blir inte förvånad. Psykiatrin fungerar uselt, vilket jag märkt under alla dessa år, snart tio. Jag har hamnat mellan stolar hela tiden. Psykologer som slutat, två stycken... Grupper som upplösts... Är så trött på hela skiten! Förbannad och skitsur är vad jag är. Kastat bort stor del av mitt liv på ingenting!!! Så nu är det väl så dags att göra som alla säger åt en "ta dig i kragen" ja kanske är det så enkelt... Bara man kunde koppla bort hjärnan och startat autopiloten så hade jag smält in i samhället alldeles utmärkt... Förmodligen...
Mannajas iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar