Torr hud stramar åt i mitt nyrakade ansikte, jag stirrar ut genom fönstret på den vita snön och drömmer för en sekund. Skatorna styr vintern med hjärnklo. Hade jag varit en fågel hade jag inte varit skata, kanske tur det. Tillbaka till verkligheten.
Jennifer och jag är hemma idag. Det går magsjuka på dagis så det är bäst att hålla henne hemma och hoppas att vi slipper det i familjen. Har varit tillräckligt med sjukdom denna höst/vinter än så länge. Är fruktansvärt rastlös! Värken och smärtor i kropp och leder blir bara värre när jag inte tränar kontinuerligt, längtar tills jag kan börja med mina fyra pass i veckan. Skall kämpa ordentligt och hålla mig ifrån att festa vilket tar tid från livet och för inget positivt med sig. Behöver en utrensning av kroppen efter julens alla onyttigheter.
Haft en mysig morgon, uppe strax innan sju och körde Emil till skolan, sedan frukostfilm. Plockade fram LaserDisc boxen "Fawlty Towers - Pang i bygget" 70-tals komediserien med John Cleese. Den tål att ses om och om igen. Vilade lite med dottern i soffan varefter vi spelade en omgång barnalfapet. Riktigt bra när hon älskar att leka med ord, bra sätt att leka fram lärdom. Men de senaste timmarna har jobbiga och skrämmande tankar återkommit med jämna mellanrum. Har försökt tränga undan dem men nästan helt omöjligt. Återkommande grubbleri som ag inte kan släppa. Oklarheter som fräter sönder hjärnan, tror det ligger förbannat mycket lögner bakom och när jag har känslan av att inte allt står rätt till brukar jag ha rätt. Ältande är inte bra, blir bara bitter, ledsen och arg. Gammal vänskap som gått i stöpet, kan inte se någon annan lösning på det heller. Men besvikelsen är enorm då det var en av mina närmaste vänner som jag litat på till hundra procent. Nu är jag ensam, jag är rädd för att skaffa nya kontakter. Jag vet inte hur jag skall göra heller. Jag är skygg, en jobbig människa, opålitlig och misslyckad. Även om mina nedåtperioder har jämnats ut något och även topparna slätats ut sedan jag slutade med Fluoxetin. Medicinen som skulle ge mig mer glädje skapade och förvärrade bara. Förstörde större delen av förra året. Ett jävla skitår. Om jag skall vara positiv, vilket inte går att framtvinga. Om jag försöker med det är jag oärlig mot mig själv. En falsk fasad som visserligen gör att andra mår bra och andra skall ju inte bli drabbade. Vad var då felet tidigare då jag dolde allt? Varför skulle allt rivas upp? Skulle jag bara fortsatt att må dåligt inombords? Men va fan det är ju det jag gjort och gör fortfarande. Det jag menar med detta är väl att det är motsägelsefullt i livet beroende på vem som "hjälper" mig och ger råd. Själv är jag så osäker så jag vågar mig inte på någonting utan tar den klassiskt svenska medelvägen och väljer den osynliga. Tråkigt, hade ju varit skönt att tro på sig själv, vara nöjd, glad och skämtsam. Den glädje som sprider sig i kroppen är en obeskrivlig drog. Den hade jag velat bli beroende av. Men där håller mitt självförtroende och självkänsla tillbaka mig. Min skruvade halvfungerande hjärna också förstås.
Mat.
umschk, umschk, umschk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar