Helgen har varit tankspridd och gått i sorgens tecken. Min älskade farmor dog i fredags. Har nog inte riktigt förstått det ännu, det är tungt inombords. Sorgen tar till konstiga uttryck. Varit mer än svajig, arg för det mesta fast jag inte vill det. Livrädd för att visa sorg och det känns skamligt att jag inte kan visa det. Vill helst gömma mig. Saknaden är stor, när jag tänker på alla mina minnen som jag har av min gamla vän. Vi har haft så mycket roligt. Jag är så rädd för åldrandet och är så osäker inför hur jag skall bete mig och hur jag skall visa sorg. Kan inte gråta, det är omöjligt. Stänger in mig och blir bara arg, arg på onödiga saker för att dölja sorgen. Fan va jobbigt. Varför är allt så jävla jobbigt? Nu är vintern här i alla fall, det är underbart. God natt!
Skickat från Mannajas iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar