Frukost avklarad, solen skiner i den bitande kylan. Under femstrecket på termometern som skymtar genom den gamla fönsterrutan som härstammar från 1928. Ett fönsterglas med liv, det man skådar genom är något förvrängt ytan är inte helt perfekt glas, inte gjuten som dagens nya perfekta rutor. Jag spinner vidare och glider iväg i ordbajseri om något så oväsentligt, enligt de flesta, som glas! Men det är sånt jag kan sitta och fundera på ibland. Sjunka in i och drömma mig bort i. En annan tid. Vad såg man genom exakt denna ruta för åttio år sedan? Mycket har reflekterats och speglats i både ont och gott. Glas är ju ett levande material, glas flyter så med hjälp av jordens dragningskraft flyter alltså glaset nedåt mot fönsterbågens nederkant. Hur kommer då denna ruta se ut om hundra år? Om den fortfarande är kvar? Eller hur lång tid tar det för glas att förflytta sig? Skit samma, nu sitter jag här med en proteinshake, mintchoklad, skriver och lyssnar på "Queens of the Stone Age" mycket bra, ur den nyinstallerade begagnade Marantz cd växlaren. Två hundra riksdaler fick jag punga ut, ett par hyrfilmer kostade den mig inge större summa för en såpass fin spelare. Härligt med elektronik prylar, jag mår bra när jag ser dess vackra sken från displayerna och skymten av fina logotyper. Prylbög? Ja eller snarare prylhetero ;) fy fan vilken humor. Känner en svag doft av övervintrad deodorant som stiger upp från mina armhålor, kanske snart dax för en dusch. Jennifer är fortfarande sjuk, rosslig i bröstet och hostig. Men på bättringsvägen. Borde klä barnen och gå ut en sväng. Det är mycket jag borde och skulle vilja göra. Skulle vilja träna har ju för fasen inte tränat mer än EN GÅNG denna vecka. Det är för jävligt, mår som en skållad mås på grund av detta, när jag tänker på det alltså. Annars är faktiskt min tillvaro ganska behaglig. Trots att jag snart blir en hopplös sjukskriven och arbetslös människa utan framtidsutsikter. Men det kunde vart värre, man kunde ju varit död! Då hade man inte haft mycket att se fram emot. Nej tacka vet jag lönnfetma, migrän, socialfobi, skosulesjälvförtroende, stora öron, tunn hårighet, feghet, mesighet, blyghet, aggressivitet, skygghet, dålig självbild och en adlig snäll gris med mycket muskler. Den kontaktannonsen hade väl sålt som smör i solsken... eller? Nej förmodligen inte. Som smör i varmt potatismos tynar jag väl in i mängden av det som jag inte vill vara men är för rädd att stå emot. Jag vill vara som alla andra fast det är omöjligt och egentligen inget jag vill sträva efter om jag måste erkänna det. Olikheterna skapar en individ, men kan också skapa ett utanförskap! Där står jag. God Jul igen och fortsatt trevlig lördag.
Att vara olik alla andra är ju att vara orginell och genuin. Du kommer aldrig kunna smälta in som smör i potatismos, Erik. Du är och har alltid varit orginell och det är ju det som gör dig så speciell. Var stolt över dig själv. Du är en fin genuin människa med massor bakom pannbenet till skillnad från de vanliga folket som aldrig ens funderar över livets mysterium. Tänk vad tråkigt deras liv måste vara.
SvaraRaderaHoppas du fick en fin jul och nyår med din familj.
God Fortsättning/
Maria
Tack för dina fina ord, har haft en fin jul & nyår. Hoppas ni haft det bra själva och lycka till med ditt nya liv som snart kommer infinna sig!
SvaraRadera