Riktigt länge sedan jag skrev så det är väl på tiden nu. Inte varit särskilt motiverad till så mycket så får väl skylla på det. Allt känns extremt motigt, träningen är inget kul och allt annat jag måste göra stressar mig så jag mår inte så bra. Men hur som helst så har jag gjort ett framsteg idag, jag gick och träna trots att det tog emot något fruktansvärt. Ångesten var närvarande hela långa vägen ner till gymmet, fast väl där så gick det väl ok ändå. Bara jag kommer igång igen så vet jag att jag kommer må bättre, men det är en jävla uppförsbacke. Nu sitter jag här och dricker en stor kopp kaffe och känner mig ganska nöjd ändå.
På onsdag fyller min store son 13 år! Fattar inte att han redan är tonåring. Skall bli kul att fira honom, har hittat en del roliga presenter också som jag tror han uppskattar. Nä nu orkar jag inte skriva mer, börjar få kramp i händerna. God em!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar