Inte normal

Fredag igen, efter veckor av sjukdom här hemma börjar vi väl äntligen se ett ljus i tunneln. Planerna inför dagen består väl av att jag skall försöka få till ett träningspass, axlar och mage står på schemat. Förövrigt har jag inte mycket mer att dela med mig av, har inte mycket att skriva nu för tiden. Tråkigt, får väl försöka bättra mig även om det är svårt. Kanske beror det på att jag känner mig förbannat deprimerad hela tiden och att jag inte har lust eller ork till någonting. Fruktansvärt jobbigt att alltid gå omkring så här med konstant dåligt mående och ständig trötthet på grund av sömnlösa nätter med stark oro. Känner mig så gnällig och de flesta tycker väl bara jag är negativ och borde ta tag i situationen, men alla som någongång varit i samma sits vet hur genomjävligt det är. Vill inte att någon skall tycka synd om mig, det är inte därför jag skriver utan mer för att få ventilera. Skulle så gärna vilja vara normal som alla andra men det känns som det ligger ljusår iväg. Får väl satsa på att ha en skön helg nu och se kortsiktigt och försöka njuta av det som ligger näslångt framför mig. Framtiden skrämmer mig, hotfullt och fruktansvärt mörkt. Nog om det, trevlig helg!